”När det var blankis på banan så beslöt vi att bygga taket”

Det skulle bli en jazzfestival på Storsäterns dansbana i förra veckan med Marie Enbäck som drivande kraft genom föreningen Kultur i Grövelsjön. Tanken fanns då att dokumentera dansbanan och jazzfestivalen med en film.

— Ifjol tvingades vi ställa in, men vi hade en förhoppning att kunna köra i år. Nu gick det inte utan nu siktar vi på nästa år, suckar Marie, men dokumentationen blev ändå av.

Storsäterns dansbana är den lilla och unika dansbanan på fjället, som överlevt och fortfarande används. En historia som Marie nyfiket utforskat och som nu alltså också ska bli en dokumentärfilm.

— Många här i bygden har verkligen lagt ner ett stort jobb på att bevara den här dansbanan

— Vi har fått ett litet stöd från Film i Dalarna och har lite egna medel. Därför har vi bjudit in Torbjörn Allard att dokumentera historien bakom dansbanan.

Torbjörn Allard är bekant med den lilla dansbanan på fjället. Tillsammans med Rex Brådhe var Torbjörn med och spelade in TV-produktionen ”Dansen i Storsätern” med Streaplers och Idreprofilen Christer Eriksson sommaren 2007. Filmen visades sedan i SVT 2008 och satte dansbanan på kartan, 60 år efter det att den byggdes.

— Det fanns många sådana här dansbanor ute i landet, men få har överlevt, säger Torbjörn, som själv nyligen besökte det som en gång var Lillfjätens dansbana.

Nu, sommaren 2021 vilar dansbanan, men ambitionen i bygden är att den ska underhållas och inte få förfalla.

Men hur kom det sig då att det blev en dansbana i fjällbyn på Storsätern.

En av dem som var med på den tiden det begav sig och som kan berätta om dansbanans tidiga år är Elvin Persson, 92-årig kulturprofil i Storsätern.

— Efter kriget fanns det ett stort behov av att få komma ut och dansa och träffa andra ungdomar, berättar Elvin.

I Storsätern samlades man ofta till dans i Johan och Olga Valdals loge.

— De ställde alltid upp och lånade ut logen, men den blev helt enkel för trång. Vi frågade varje gång, men vi visste att svaret alltid skulle bli ja.

På norska sidan ordnades det dans i Elgå.

— Härifrån brukade vi cykla till Elgå och då insåg vi att det här var något som det fanns ett stort intresse av. Valdals loge skulle bli för liten. Istället fick vi låna mark av Johan och byggde dansbanan här i Storsätern.

De äldre i Storsätern har olika uppfattningar om vilket år dansbanan byggdes.

— Jag vill mena att den byggdes redan 1945, medan andra säger att det var 1946 eller 1947.

— För min del vill jag mena att taket över dansbanan byggdes 1947, säger Elvin och berättar historien om varför taket byggdes.

— Vi hade då dans en bit in på hösten och det regnade rejält. Sedan sprack det upp under natten och dagen innan vi skulle ha dans. Då hade det blivit så kallt så vattnet på dansbanan frös till is.

— Det var sådan blankis här inne så det går inte att få den blankare. Dans blev det, men man fick dansa lite försiktigt och inte för fort så man hamnade i periferin, berättar Elvin.

Det var då man beslöt bygga ett tak över dansbanan.

Precis som på de dansbanor som då fanns så serverades det korv med senap. Ketchup var ännu inte uppfunnit.

Vakter höll ordning och musikerna var i regel lokala förmågor. Det tävlades i pilkastning och luftgevärsskytte.

— Vi behövde inte affischera, det kom ändå flera hundra personer när det var dans.

— En gång hyrde vi en roterande strålkastare som riktades mot molnen, det blev verkligen effektfullt, berättar Elvin.

Dansbanan i Storsätern saknar stängsel.

Istället omringades två tredjedelar av dansbanan av Olån och Grövlan.

— Vi valde att ha vår entré på bron över Grövlan, hade vi den för nära dansbanan så var det för många som plankade.

Det blev Olån och Grövlan som fick fungera som stängsel.

— Vi tog bort brädorna som fungerade som spänger över Olån. Vid ett tillfälle fick vi rapport att ett gäng som var på väg att vada över Grövlan. Ordningsvakterna var förberedda när de vadade över. Det är ganska djupt, säkert över en meter så de blev rejält blöta. När de kom över stod ordningsvakterna och tvingade dem att vada tillbaka samma väg!

Sommaren 2007 spelade Streaplers på dansbanan i Storsätern. Rex Brådhe och Torbjörn Allard spelade då in en TV-film om dansbanan, Streaaplers, men framförallt om Christer Eriksson och hans önskan att åter få dansa. Christer älskade Storsätern och dansband, personligen god vän med både Flamingokvintetten och Streaplers medlemmar. Något som gjorde att under några somrar spelade de stora dansbanden på den lilla dansbanan.

— Streaplers turnébuss var lika stor som dansbanan, berättar Anders Ejdervik, som är på plats för att dela minnen från dansbanans andra storhetstid.

Den första kulminerade med 600 betalande åskådare när Vita Björn, Björn Nilsson, spelade i Storsätern 1959. Vita Björn var den tidens svenska rockkung.

Det rekordet stod sig till sommaren 2008 när 625 personer löste entré till dansen när Streaplers spelade.

Dansbanan finns kvar, även om det nu gått några år sedan de stora dansbanden besökte Storsätern. Istället är förhoppningen att jazzfestivalen nästa sommar ska kunna arrangeras och då bli en del i den dokumentärfilm som nu påbörjats med Elvin Person berättelser.

Dagen efter dök Hildur Gustavsson med väninnor upp och lämnade fler minnesbilder.

— Vi söker efter fler människor som har minnen eller bilder från dansbanans tidiga år, säger Marie Enbäck.