”Jag måste rättfärdiga att jag finns. Det är som att jag är skyldig världen det.”

Flitens lampa lyser ständigt hos Matthew Peterson i stugan på gården i Smedjebacken. Som Dalasinfoniettans Composer in Residence är den lokala kopplingen just nu extra aktuell. Dessutom tilldelades han nyligen Kungliga Musikaliska Akademiens Lilla Christ Johnsonpris och på fredag hittar vi honom i Smedjebackens egen morgonsoffa. 

Tillsammans med familjen valde han Smedjebacken. En plats som ger närhet till vänner, natur, jakt och fiske, men som också erbjuder trygghet i livet som frilansande kompositör.

— Det känns väldigt bra att göra aktiva val. Att komponera är på ett sätt en serie av aktiva val, säger Matthew Peterson.

Från North Dakota till Smedjebacken. Den resan har kompositören Matthew Peterson gjort, med många stopp på vägen. Han beskriver sig själv som en vagabond och det är också just det som blev namnet på det verk som inledde hans samarbete med Dalasinfoniettan.

— Mina verk blir sällan personliga på det viset, men under loppet märkte jag att det här i viss mån handlar om mig, berättar Matthew.

Vi sitter i en stuga på gården hemma i Smedjebacken. Utanför kacklar hönorna och läget kan inte bli mer naturnära och lantligt idylliskt. Till Smedjebacken sökte sig familjen för att få närhet till sina vänner, men fann också mycket mer.

— Jag har alltid trivts i Sverige. Här finns en frihetskänsla i att vara mig själv som tonsättare och person, förklarar Matthew som vid sidan av sitt yrke när ett stort intresse kring naturliv, jakt och fiske.

— Vi har vänner här och valde Smedjebacken. Här bor vi också på landet, med närhet till jakt, fiske och odling. Kulturlivet här blir också bättre för varje år som går. Det hade jag inte väntat mig. Det var en överraskning, fortsätter han.

Matthew är själv uppväxt på landsbygd och där det yttre kulturlivet saknades fick han istället söka det inom sig själv. Den musikaliska bakgrunden finns i allt från kyrkokör till att spela elbas i rockband. På det sättet har han skapat sig en bred utgångspunkt med influenser från många olika håll utan att värdera något högre än det andra.

— Jag växte upp med en begränsad tillgång på musik. Det lärde mig att ta till mig många saker. Kanske hade det inte hänt i ett kulturellt center. Det har gjort mig till en starkare och bättre musiker.

Den musikaliska bredden öppnar för en frihet i det egna uttrycket som är viktig för Matthew.

— Jag vill inte fastna. Jag gillar att känna att jag ständigt lär mig. Friheten är ett slags samvete. Att följa det som är rätt och sant för mig. Rytmik, melodi, form och klang, det finns ingen musikstil som äger det där, förklarar han. ¨

Den komplexa orkestreringen i funkmusik liknar amerikansk minimalism och rytmer och gester från 50-talets alternativa rockmusik är inte så annorlunda Bethovens rytmer. Det är så Matthew ser musiken och trots influenser från många håll är Matthews kompositioner direkta i sitt uttryck. Här finns inget ifrågasättande. Han beskriver att han söker en emotionell direkthet som är samma i pop som i lutheranska psalmer, att hans musik ofta har en rytmisk livlighet men också att det finns två sidor av myntet.

— Det kan vara kraftfullt, rytmiskt drivande och extrovert. Men ibland i samma verk väldigt introvert, skört och vackert. Att båda sidorna får plats har alltid tilltalat mig.

Kanske är Matthew en vagabond både som musiker och människa. Han reser, både i världen och i musiken, något som skapat en inre trygghet och en acceptans i att inte behöva höra till. Hans musikaliska uttryck är lika starkt som förmågan att pendla mellan toppen av kulturvärlden till jaktskogen och livet på gården. Förmågan att stå stark i sina egna värderingar ger trygghet i ett yrkesval som i övrigt inte bjuder så mycket av just den varan.

— Det finns inte mycket trygghet som frilanstonsättare. Det behöver man acceptera och förstå. Jag har en stor trygghet i den jag är och att bo i Smedjebacken ger en trygghet och en frihet, inga skyhöga bostadspriser att förhålla sig till.

— Folk brukar vara nyfikna. Mina jaktvänner är nyfikna om mitt arbete och musikerna vet att de alltid kan få mig att prata om jakt och natur, förklarar han mötet mellan de olika sidorna i livet.

Att valet för yrkeskarriären föll just på musiken har en djup innebörd.

— Jag måste rättfärdiga att jag finns. Det är som att jag är skyldig världen det. Musik har alltid påverkat mig starkt när jag var ung och jag ser liknande tendenser hos mina barn. Jag vill ge det till andra. Jag vill bidra.

— Musik är ett mänskligt beteende vår art har. Annars skulle vi inte ha det. Det har alltid funnits i alla traditioner. Vi är sjungande, dansande, berättande apor som skapar verktyg och klär oss själva.

— Vi kallar det för kultur. Beteenden som går utanför vårt basmateriella behov. Ett sätt som vi homosapiens använder för att kommunicera över tid och rum och över hela världen. Som när jag var liten och spelade Betovens femte symfoni. Det var som ett sätt att vara där, med människor från 200 år tidigare förklarar Matthew sin syn på musikens betydelse.

I livet på resande fot har ändå möjligheten att få landa i Dalarna uppskattats. Här finns familjen och en tid som föräldraledig har just avslutats. Deadline för kommande verk börjar närma sig och uppdragen finns det gott om .

— Jag skriver på min andra symfoni som ska uppföras i mars 2026 av Dalasinfoniettan och Radiokören. Det blir avslutningen på min tid med Dalasinfoniettan.

— Jag hör inte hemma någonstans, men Dalarna har alltid tagit emot mig. Det är betydlesefult för mig att orkestersamarbetet blev just här. Det är en stor satsning från båda håll där jag är som en del av orkestern, jobbar med konsertverksamheten och lär känna publiken, berättar Mathew om den tid som Composer in residence i Dalarna.

Just denna vecka spenderades dock måndagskvällen i huvudstaden där Matthew med pompa och ståt fick ta emot Kungliga Musikaliska Akademiens Lilla Christ Johnsonpris för Högalidsmässan för blandad kör, brasskvartett, slagverk, orgel och stråkorkester, till texter av Gunilla Lindén. Ett verk som skrevs till Högalidskyrkans 100-årsjubileum och uruppfördes vid kyrkans återinvigning den 10 juni 2023.

— Det är roligt att bli belönad för något som från början var tänkt att vara så lokalt. Att det lokala budskapet också kan vara universellt, säger Matthew.

Också hemma i Dalarna finns lokala projekt på gång, men mer om det kan Matthew ännu inte berätta. Det komponeras – för fullt. Flera verk för kammarmusik, ett beställningsverk för Radiokören, en slagverkskonsert och mycket mer. På samma sätt som Matthew själv rest i sitt liv tar hans musik nu vägen från stugan i Smedjebacken, vidare ut i världen.