Här är kören där alla får synas och ta plats: ”Glädjen är värt allt”

En låt, ett uppträdande och kompisarnas jubel. Det är vad några deltagare på FUB:s Alla kan sjunga kör i Borlänge gör varje torsdag.

För deltagarna har den fasta punkten i veckoschemat blivit en stor höjdpunkt där stämningen och sångglädjen är på topp.

Vi  befinner oss på Vuxenskolans lokaler en torsdagskväll. Regnet smattrar utanför och Astrid Seter, förbereder inför kvällens sånginsatser från medlemmar ur FUB som är med i ”Alla kan sjunga kören” som träffas vare vår- och hösttermin.

– De älskar att stå på scen. Här får de lära sig att stå i mitten och synas, säger Astrid som vars bror har en cp-skada som är med i kören. Hon beskriver FUB som sitt andra hem.

– Men det var inte det ett tag, för när man växer upp som syskon till en med svårigheter så är det inte så enkelt alla gånger.  Som syskon så har jag stått med ett ben i den normala världen och ett ben i funktionsrättsvärlden. Och jag känner mig mest hemma här.

– Och då kände jag att jag kör. Det är så himla roligt och det behöver inte vara så svårt. Man behöver inte göra någonting stort, utan man kan göra det som ger någonting till själen, säger hon.

Under veckans körövning var nio personer på plats. Två av dem är det gifta paret Fernando och Erika som varit med i kören sen start.

– Jag älskar att sjunga. Det har jag gjort i hela mitt liv. Jag sjöng tidigare tillsammans med min mamma i Pop och Rock kören i Falun också.

Och på frågan om sin favoritartist svarar hon stolt:

– Thomas Di Leva. Jag gillar hans jargong och låtar.

Erika lever med kraftig ångest sedan fyra år tillbaka, så den här musiktimmen är extra viktig för henne.

– Musik är väl det som räddat mig, den hjälper mig mycket, säger hon.

Båda jobbar på dagliga verksamheter i stan. Fernando som vaktmästare.

Vad betyder kören för dig?

– Det är roligt. Det är en bra grupp och de är snälla, säger han.

Han håller Magnus Uggla och Svenne Rubins högt. Just denna kväll fick det bli ”Kung för en dag”

En efter en går fram på mattan innanför borden och sjunger sin låt. Mattan får utgöra scenen för kvällen. Astrid Seter viftar med händer och slår i takt till musiken för att få igång musikglädjen i dem alla.

– Jag jag försöker få igång lite teckenspråk ibland också. Min bror kan inte kommunicera med mig. Han har mest vokaler och konsonanter, och så har han någonting som heter bliss. Det är ett slags bildspråk.

När alla har sjungit sina låtar samlas alla för en gruppbild ute i entrén. Glädjen över att få visa upp sin kör för tidningen är stor.

– Det är så underbart, alltså den glädjen som kommer från dem. Det är liksom, ja, det är värt allt, avslutar Astrid Seter.