Eleverna gav nytt liv till Ulrikas älskade ”Blötpojke”

Elever i årskurs tre på Blomsterbäcksskolan samt Malungsfors skola har i text och bild skapat historier med koppling till Ulrika Lissmyrs bok om ”Blötpojken och stjärnhimlen”, som är ett projekt författaren initierat. Resultatet visades under fredagen upp på Galleri Grönland i Malung.

— Jag är jättenöjd. Nu skulle jag vilja göra en liknande uppgift i framtiden, säger eleven Elias Lagerlöf.

Sammanlagt 66 elever har under några veckors tid grävt i det förflutna, allra helst för att hitta någon förfader, som har koppling till Ulrika Lissmyrs ”Blötpojken” – huvudpersonen i hennes bok ”Blötpojken och stjärnhimlen”.

Författaren menar att ”Blötpojken” har funnits på riktigt, så tanken på att låta skolelever på ett kreativt sätt arbeta med honom blev relevant för henne.

— Blir det bara på fantasi så tar de inte till sig berättelsen på samma sätt. Men detta har verkligen hänt, säger Ulrika Lissmyr.

Hon vill att projektet ska förvalta såväl arv som traditioner. Om de yngre inte får lära känna denna typ av historier, riskerar de att försvinna i glömska.

Det är bland det sista Ulrika Lissmyr vill ska ske.

— Projektet ska så ett frö hos dem. Meningen har varit att ge historien nya vägar att förmedla den på, för att sedan krydda den med fantasins vingar. Historien om ”Blötpojken” försvinner för varje generation som går. Men när eleverna är i samma ålder som honom, kan de känna igen sig i honom. Nu känns det bara så bra och viktigt att berättelsen nått fram.

Idén att låta elever tolka berättelsen föddes för några år sedan. Nu har den förverkligats och 61 årskurs tre-elever från Blomsterbäcksskolan och fem från Malungsfors skola hade vernissage på fredagsförmiddagen.

Där visades såväl texter som bilder upp, med elevernas personliga förståelse av ”Blötpojken”.

— Roligast har det varit att jobba med bilderna. Fast det var kul att skriva också. Men texten fick man göra om några gånger och det tog kanske tre försök innan jag fick till den, säger eleven Elias Lagerlöf.

I slutändan kunde han vara stolt över resultatet.

— Jag är jättenöjd. Nu skulle jag vilja göra en liknande uppgift i framtiden – det var jätteroligt.

Kompisen Kalle Johansson instämmer. Han berättar vad han skrivit.

— Berättelsen handlar om att ”Blötpojken” går från gård till gård och gör pälsar. Skinnarna gjorde väldigt mycket med pälsar förr. Allt slutar med att de fick in tolv öre för dem, säger han.

Möjligheterna att tolka berättelsen på tycktes vara oändliga; bara de var historiskt korrekta. Även Alina Önell uppskattade den illustrativa biten mest (snarare än att skriva).

— Vi hade många bilder att välja på, som vi skulle rita. Det var mynt, hästar och hus. Jag valde att rita en gård, som de gick till. Min berättelse handlade om att ett ljud först hördes – ljudet av hästhovar från forkörana. Senare i berättelsen kom de hem just i tid för julafton. Den slutar med att de firar jul tillsammans, säger hon.

Händelseförloppet vill eleven Victor Bengtlars utveckla ytterligare.

— ”Blötpojken” hade mycket hemlängtan. När han kom hem blev han jätteglad. Men så hittade han en hund som satt fast i en björnsax. Då fick han en hund med sig, som han tog hand om. Det gick bra för hunden och de kom hem lagom till julafton.

Ulrika Lissmyr är tacksam för att projektet blev av. ”Blötpojken” betyder mycket för henne. Det märks även i den barnvisa som skrevs av hennes kusin, sångpedagogen Mathias Lissmyr, för några år sedan.

Barnens projekt har ändå berört Ulrikas hjärta på ett helt annat sätt.

— Roligast har varit glädjen i att de också tyckt det varit jättekul. Det är en fördel. Sedan är det glädjande om de känner sig stolta över deras arbete. För jag känner mig stolt över dem, säger hon.