”Vi är mer än soptunnor…”

Häromveckan ringer ena sonen och berättar att han ska resa till Amsterdam. Det är en fin stad med kanaler, museer och horder med cyklister.
Som förälder, även när barnen fyllt några och tjugo år, framkallar staden även mindre smickrande bilder av täta cannabisdimmor på coffeeshops och ”Red Light District” med dess tragiska kropps-kommers.

Därför känns det bra när han berättar att resans mål är sightseeing med flickvännen och att delta i ett sportevenemang som heter ”Hyrox”.
Nej, jag visste inte heller vad Hyrox var för något…

Tydligen går det ut på att man springer en kilometer för att sedan göra en styrke-/uthållighetsövning. Sedan springer man ytterligare en kilometer och så är det dags för nästa styrkeprov. Så fortsätter det tills man sprungit åtta kilometer och gjort åtta olika övningar.

En övning är till exempel att stillastående dra en släde med ett rep, hand över hand, i femtio meter. Släden i sonens klass väger drygt hundrafemtio kilo.
Det underlättar att vara i hygglig form för att det där ska vara en kul aktivitet på semestern…

Hur som helst. Tävlingen är ett resande evenemang och arrangeras varje helg i olika storstäder världen över; London, Paris, Peking, Sydney, Washington.

Så förra helgen landar de i Amsterdam och meddelar att det mesta är toppen. Hotellet, som var det billigaste sonen kunde hitta, blev dock en liten miss eftersom det visade sig ligga i just red light district.

Jag slår upp Amsterdams turistinformation som beskriver dessa kvarter med sexklubbar, bordeller och drogshopping. Det ska, enligt turistinformationen, inte vara farligare där än någon annanstans i staden eftersom det är mycket tätpatrullerat av ordningsvakter och polis.

Turistinformationen fortsätter berätta att Amsterdam är en liberal stad där cannabis och prostitution är lagligt eftersom det är något folk vill ha, och att man därmed ser det som naturligt.

Här kan man ju fråga sig varför något som är så naturligt ska behöva patrulleras av ordningsmakten med armbågs lucka?

Nåväl, trots Amsterdams frihetliga inställning till droger och kroppar till salu, avslutas turistinformationen med de något ursäktande orden: ”När du kommer till Amsterdam så besök inte vårt red light district först, för det kan ge dig en felaktig bild av vår stad. Vi erbjuder mer än det här.”

Ja, vi är ju olika. Det som någon tycker är normalt, kan någon annan tycka är rent beklämmande.

Sådana delade meningar har vi gott om även här på hemmaplan. Eftersom det här är en söndagskrönika så undviker vi de blodsvallande ”tre V:na” (Varg, Vindkraftsplaceringar och Vägunderhåll) och väljer i stället en mer stillsam fråga, där åsikterna likväl skiljer sig åt.

Häromdagen passerade jag nämligen en väg där samtliga hushåll låter sina två soptunnor stå kvar uppe på vägen, eller på träkonstruktioner vid vägkanten, året runt.

Ett par av hushållen var i full färd med att förlänga sina träkonstruktioner, för att göra plats för de ytterligare två soptunnor vi snart ska få i delar av Dalarna (Falun, Borlänge och södra Siljansbygden). Då blir det alltså fyra sopkärl på rad på/vid vägen vid varje hus. Många tunnor blir det…

Här vet jag att smaken är delad. Vissa tycker det är helt naturligt att ha sina soptunnor på vägen, medan andra tycker det ser förskräckligt ut och att man därför bör rulla in dem på tomten mellan tömningarna.

En vän är stark anhängare till den senare åsikten. Han uppmanar alla han känner att stanna till vid en sådan ”soptunneväg” och försöka tänka bort alla tunnorna. ”Då kommer du plötsligt se de fina husen, vackra gärdesgårdarna, fruktträden. Hur fint det egentligen är!”, säger han.

Nu är jag måttligt engagerad i just den frågan, men när man gör hans test så måste man erkänna att han har en poäng.

Så med tanke på att antalet soptunnor snart fördubblas, kanske Dalarnas turistinformation skulle förbereda besökarna med en liknande ursäkt som Amsterdam om deras red light district:
”När du kommer till Dalarna så bry dig inte om att vissa vägar domineras av långa rader av soptunnor (”trash can districts”). Vi erbjuder mer än det här.”

Ja, eller så ber man folk att rulla in sina tunnor på tomten mellan tömningarna…