Var hittar man telefonnummer nuförtiden?

Den första svenska telefonkatalogen trycktes år 1880. Då fanns 156 abonnenter och man såg behovet av en katalog för att lättare hitta numret till den man sökte. På 2000-talet tog internet över med sina blixtsnabba nummer-söktjänster och 2016 trycktes den sista telefonkatalogen i pappersform.

Övergången till internet var goda nyheter för våra skogar. På 90-talet trycktes årligen femton miljoner telefonkataloger i Sverige, vilket krävde 200 000 träd för att göra pappersmassan.

Men allt är inte guld och gröna skogar i vår moderna tid, för nu har något hänt hos nummer-söktjänsterna på internet…

Försök att söka fram en grannes eller gammal bekants telefonnummer på ”hitta.se” eller ”eniro.se” så kommer du fortfarande att få ett snabbt svar, men ofta bara namn och adress. Inget telefonnummer.
Som en telefonkatalog, utan telefonnummer…

Orsaken är tydligen att vi nuförtiden själva måste meddela om vi vill att vårt telefonnummer ska synas där. Den nyordningen har undertecknad missat, och man tycks knappast vara ensam om det.
Resultatet är att mängder av telefonnummer försvunnit från nummersök-tjänsterna. Jag har just provat att söka fram fem bekantas telefonnummer. Inget napp, på någon.

Det här kan krångla till saker och ting. Häromveckan behövde jag till exempel snabbt komma i kontakt med en bortrest granne.

Av gammal vana görs en sökning på nätet. Jodå, namn och adress finns där, men inga telefonnummer.

Då kom jag att tänka på ”Grannsamverkan”, ni vet initiativet där grannar hjälps åt att hålla koll i grannskapet.

Vi, de närmaste tolv grannarna, har just en sådan grupp där alla fått varandras kontaktuppgifter. De kan vi använda om vi misstänker brottslighet i området, eller för att meddela att en fönsterruta gått sönder hos någon som är bortrest osv. Det är bra.

Men min lista visar sig ha kommit på avvägar.

Så jag ringer en granne vars nummer redan finns i min telefon. Han är dessutom huvudsamordnare för ”Grannsamverkan” i hela byn och har säkert en lista som jag kan kopiera, tänker jag.

”Visst kan du få en lista…”, svarar han glatt och fortsätter ”…förresten har samordnaren i ert kvarter meddelat att han inte kan fortsätta. Kan du tänka dig att ta över?”

Jag funderar någon sekund. Man är ju lagom sugen att ta på sig ytterligare ett ideellt uppdrag, även om just det här säkert är rätt lindrigt.
Å andra sidan kan man ju inte bara, som en fågelunge, be om saker utan att själv anstränga sig lite.

”Okej, jag kan ta över…”, svarar jag ”…när kan jag komma förbi dig och hämta listan, det brådskar lite…?”
Han: ”Jaha, då får du tyvärr vänta några dagar. Jag är på motorcykelsemester och kommer hem i slutet på veckan.”

Lite snopet, det där. Fortfarande inget telefonnummer till grannen, men ett nytt ideellt uppdrag i knät…

Fram till 1972 sorterade telefonkatalogen människor med samma namn efter deras titel. Det var Anders Karlsson ”Bankkamrer”, Karl Andersson ”Byggnadsingenjör”, Anna Svensson ”Doktor” osv.

Det där blir ju lite roligare och mer personligt, så det borde vi införa igen. Dessutom finns det en mängd nya och lattjo titlar nuförtiden.

För egen del finns ett par olika yrkestitlar att välja på, och med tanke på mitt nya ideella uppdrag kanske man skulle slå på stort och titulera sig ”kvarters-sheriff”?
Eller inte…

Men först måste förstås ha en förteckning där våra telefonnummer finns sökbara.
Så som det var förr.
Det känns rimligt.