Mupparna som handlar julklapparna i november

De ser ut som vem som helst och rör sig på gator och torg som alla andra. Men de bär på en hemlighet: De handlar alltid färdigt sina julklappar redan i november. De berättar det sällan för någon, eftersom de ofta får etiketter som ”extremt kontrollbehov”, ”herr duktig” eller bara ett irriterat ”varför, din mupp?”.

Men jag är en av dem.

Så, varför? Jag kan såklart inte tala för alla som väljer att handla julklapparna tidigt, men december har historiskt visat sig kunna bjuda på fullt tillräckligt mycket jobb, överraskningar och konstigheter, utan att man ska behöva tänka på klappar till familj och andra också. Eller som någon sa: ”Den som börjar i tid har råd med det oväntade.”

Så de senaste tjugo åren har oftast alla klapparna varit inköpta och inslagna före första advent.
Men i år slogs rekordet och vi var klara redan till allhelgonahelgen!
”Megamupp, alltså…”, mumlar någon.
Men det struntar jag i.

Så, vad har man hittat på i år?

Här har undertecknad en fördel som underlättar åtminstone halva uppdraget. Jag inbillar mig nämligen att familj, släkt och vänner läser mycket. Det stämmer nog inte riktigt med verkligheten, eller är ens i närheten.
Men en bok ska alla ha, tycker jag.

Här får man försöka hitta något som stämmer med den närståendes intressen, eller bara ge något som man vet är riktigt spännande, fantasirikt eller roligt, beroende på vad man tror de behöver.

”Men hur vågar du skriva det här och riskera att förstöra hela överraskningen för dem?”, undrar du kanske.

Lugn, det är ingen fara. För det första får de alltid en bok, plus något annat. Så boken är inget avslöjande alls – även om det hänt att de tar upp den inslagna bok-klappen och skakar den lite med örat intill för att öka spänningen. ”Vad kan det HÄR vara?”

Det är dessutom bara att erkänna att även om de vuxna barnen lyssnar på mig då och då, så är risken försvinnande liten att de läser vad som skrivs här. Det är det som är problemet. De läser för lite kvalitetsprosa!

Men för mig är bra böcker som vitaminer som man vet att barnen behöver. Man kan ju inte mata dem med vitaminerna längre, men har de ett välsorterat lager hemma hos sig så är chansen större att de tar dem. Om man säger så.

Den där extra-klappen då? Mössa, skinnhandskar, skidstrumpor och underställ är klassiker. Barnen är ju vuxna och sådant är sällan kul att lägga sina egna pengar på. En rolig mugg kan också slinka med.

Ett av barnen har ovanligt lätt att hitta udda julklappar och man ska inte bli förvånad om man får en konservöppnare som blinkar och spelar Marseljäsen medan man öppnar sina vita bönor. ”Det stod liksom ’pappa’ på den!”
Han är sådan. Vi är olika.

Själv önskar jag mig en bok eller två, och har såklart redan köpt dem. Frun får slå in dem (när det kommit in julpapper i butikerna), för någon ordning ska det vara. Detsamma görs i retur. Check!

Men det här handlar inte om vad man väljer att köpa. Poängen är att vi som börjar lite tidigare än andra inte nödvändigtvis har extremt kontrollbehov eller är tråkiga muppar. Det kan bara vara ett sätt att ge sig lite mer utrymme för allt man inte kan kontrollera.
Vi finns som sagt mitt ibland er, möjligen bara igenkännbara på ett lite nöjt leende i slutet av november. Eller i extrema fall – oktober : -)