”Mitt mellangärde drar ihop sig när jag läser”
Ett datum att lägga på minnet är 15 juni. Det är dagen då världen uppmärksammar något som jag underligt nog aldrig insett är så pass utbrett. Jag talar om FN:s världsdag mot våld och övergrepp mot äldre kvinnor och män – World Elder Abuse Awareness Day som antogs av FN 2012.
Varför visste jag inte det här? Visste du det här? Inför årets världsdag går Sveriges olika pensionärsförbund bland flera andra ut i kampanjen ”Våldet går inte i pension” och deras berättelser, statistik och faktatexter får hela mitt mellangärde att dra ihop sig.
I en av berättelserna får vi möta Alice som är dement och som ideligen dyker upp på vårdcentralen med skador som vårdpersonalen tror kommer av fallolyckor – något som är vanligt bland äldre. I själva verket har hon blivit misshandlad av sin make genom hela äktenskapet, men i och med att hon lider av demens kan hon inte sätta ord på vad hon dagligen utsätts för. En annan kvinna har en medelålders drogmissbrukande son som finansierar sitt beroende genom att både stjäla moderns pengar och möbler så att hon lever i skam och tystnad i ett nästan tomt hem. När hon har försökt protestera har sonen misshandlat henne.
Historierna är många. Alldeles för många. När man pratar om våld är det lätt att tänka sig sparkar och slag, men våld kan vara både fysiskt, psykiskt, ekonomiskt och sexuellt. Äldre löper också risk att utsättas för försummelse och vanvård. Studier visar att det både är äldre kvinnor och män som utsätts för våld i nära relationer, men våldet mot kvinnor är grövre, sker mer regelbundet och får allvarligare konsekvenser. Jag blir så trött! Och den vanligaste förövaren är en manlig närstående. Jag blir så uppgiven! Och precis som i alla andra övergreppssituationer finns många tabun. Man skäms. Man har blivit itutad sedan barnsben att det som sker innanför hemmets fyra väggar har inte omvärlden något med att göra.
Jag har sagt det förut och säger det igen. Om vi bygger starka barn så behöver vi inte laga så många trasiga vuxna! Kom igen nu! Det är 2018. Borde vi i vårt välutvecklade samhälle inte kunna hitta svaret på hur vi kan lösa det här? Jag är övertygad om att vi är tusenfalt som vill förbättra, förändra, stärka, bygga, stötta, lyfta, trygga upp, hjälpa, rädda, skydda och krama våra medmänniskor istället för att skada dem.
Låt oss kliva fram och öppna våra egna och andras ögon inför det som är det viktigaste av allt: grundläggande mänskliga rättigheter. Alla människors lika värde. Trygghet. Respekt. Frihet. Frihet att få må bra, få älska vem man vill, bli respekterad. För den man är. Den som slår och utnyttjar mår verkligen inte bra och givetvis ska man försöka hjälpa även där. Tillsammans kan vi fixa det här! Var uppmärksam och lyhörd och i #metoo:s anda kanske det är dags för en ny hashtag: #desistaljuvaåren.
Källa: http://www.pro.se/Leva–bo/Projekt/Valdet-gar-inte-i-pension/