
Julklappar för oss med snippa
I tisdags kväll hade jag ynnesten att få delta vid en intressant, känslosam och hoppingivande föreläsning med Peter Rung utifrån temat för denna orangea vecka, En vecka fri från våld. Peter Rung är utbildare inom våldsprevention och har arbetat i många år med att förändra destruktiva könsroller inom skola, idrott, föreningsliv och mansdominerade yrken.
Egentligen var det inget revolutionerande eller nytt som lyftes, men sättet det förmedlades på gav nog samtliga på plats en känsla av att jo men så är det ju. För det som Peter beskrev var en samhällsordning uppbyggd kring stereotyper som de flesta av oss vet har blivit lika naturligt förekommande genom historien som att andas. Som att vatten är blött.
Vi ser det, vi är vana vid det, men en hel del av oss behöver få en liten knäpp på näsan för att stanna upp och faktiskt reflektera över hur det påverkar oss och inte minst – och framför allt – våra små. Att på olika sätt i vardagen matas med vad som är ”typiskt manligt respektive typiskt kvinnligt”. Urlöjligt. Uråldrigt. Släng det på tippen. Vi är väl människor.
Peter Rungs återkommande tema var just det här om vilken påverkan som sker när vi sätter epitet på våra barn enbart utifrån om man föds med snopp eller snippa. En son får ofta bära tåliga kläder för att kunna klättra, bli smutsig, röja runt. Förväntas ha en mer tålig natur, var tuff och stark. Inte visa sig svag. Inte gråta. En stor riskfaktor i problematiken kring vad som gör en våldsutövare.
En dotter å andra sidan kläs gärna i pluttinuttiga klänningar, gullas med och ska vara snäll, lugn och lydig. Och fin. En generalisering som föreläsaren gjorde för att få fram sin poäng så klart, det förstod vi i publiken. Men han träffar de rätta punkterna. Vi fick tänka till kring dessa invanda hjulspår. Som tack och lov har breddats genom årtiondena, men som ännu har en mycket stark bäring på hur vi ser på oss själva och andra.
I hans röda tråd om män som våldsutövare och könsrollernas mekanismer, så lyfte han en aspekt som rörde reklam riktad till kvinnor. Beskrev hur han gick med sin fru och lilla bonusdotter på stan och passerade en stor reklambild i en busskur. En hårt retuscherad bild av en halvliggande, slank kvinna i minimala underkläder.
Kontrasten mellan det lilla barnet framför dem och denna marknadsföring i glamourljus i förgrunden gav både Peter och hans hustru en skymt av vad det här signalerar till barn och unga – att de växer upp i föreställningen om att det är helt i sin ordning att bjuda ut en kvinnokropp till försäljning. ”Vare sig det gäller skönhetsprodukter, tandkräm eller bildäck”, som han sa. Han berättade vidare att han och hans fru därefter lyckades få till ett förbud mot den här typen av marknadsföring på allmänna platser i denna stad. Applåderna dånade i rummet. Tänk att alla kan göra sin lilla del för att skapa förändring. Häftigt ju!
Glad och hoppfull av både detta och mycket annat som dryftades under kvällen gick jag hemåt i novemberkylan och satte mig att läsa lite nyheter. Scrollade flödet av rubriker i en av våra stora kvällstidningar. Så fastnade téet i halsen en smula. För mitt bland alla nyheter fanns en röd fet rubrik: ”GUIDE! Julklappar hon kommer älska.
Vi vet vad kvinnorna vill ha.” Och en bild där en strålande glad kvinna öppnar ett stort paket. Produkterna som alla kvinnor tydligen blir lyckliga av att ha är mascara, varmluftshårborste, parfym, en anti-agemask med LED-belysning som ska minska rynkor (det ser ut som ett futuristiskt robotansikte, helt galet), en särskild spray man har i ansiktet så att sminket sitter fast. Och så slutligen, en blomkruka. Så det är alltså dessa prylar som alla vi som är födda med snippa skulle älska att få till jul. Där ser man.
Jag ville förtvivlat ropa på Peter. Kom och rädda oss från eländet!