Håll det enkelt, snälla

”Jamen, ge dig…”, muttrar jag till den envist lysande däcktryckslampan i fruns bil, och börjar om med släckningsproceduren. På sjunde försöket slocknar den. ”Ha!”, tänker jag triumferande. Då tänds lampan igen…och nacken hettar.

Jag har just bytt till vinterdäck och då börjar alltid den där lampan att lysa. Det krävs en rad kommandon för att släcka den, plus att stjärnorna står rätt, och lite till. Det handlar om mer än bara att trycka rätt, utan också om att inte trycka, för råkar man röra fotpedalerna är det kört. Någon gång har jag behövt åka till verkstan för att få en diagnos (på bilen) för att lampskrället ska slockna.

”Måste det vara så krångligt”, undrar man.

Och det gäller mer än däcktryckslampor.

Ta PISA-resultaten från i höstas som visade att barnens läsförståelse sjunker. Det har varit en fråga i decennier – alltså att barnen blir sämre på den kunskap som är själva förutsättningen för att kunna ta till sig nästan all annan kunskap.

Vid några tillfällen har jag hört skolmänniskor förklara nedgångarna med att det är så mycket annat i läroplanen att det inte finns tid att lära barnen läsa ordentligt.

Men det är ju som en byggmästare som slarvar med husgrunden, och motiverar det med att han måste hinna välja handtag till köksluckorna.

Vissa saker måste få ta tid och göras rejält, annars är det omöjligt att lyckas med resten.

Håll det enkelt bara.

Men det är lätt att krångla till saker. Vissa känner sig duktiga när de använder krångligare ord än nödvändigt. Andra vill av samma anledning prova en fräsig ny pedagogik, eller betygssystem, men som varken skolbarnen eller deras föräldrar kan förstå sig på.

Men det finns förstås undantag.

För några år sedan sa en vän: ”Jag vill äga mitt hus.”

Vi är jämnåriga och han berättade att han amorterat hårt på sitt huslån sedan han köpte sin villa i slutet av nittiotalet. Han gjorde sin sista amortering för fem år sedan och nu är han helt skuldfri.

Sådant anser vissa är vansinne eftersom det finns ränteavdrag som gynnar lånande. Men jag gillar hans mer gammeldags tänkande. Det är enkelt och tydligt. Och hållbart i alla väder.

Hans familj behöver aldrig oroa sig för att banken ska ta huset om de skulle råka hamna i ekonomiskt bryderi.

Men han är nog ett undantag nuförtiden.

Poängen här är att vi är omringade av sådant som påverkar oss, men som är så tillkrånglat att få av oss verkligen förstår – och ibland inte ens de som styr. Och när man inte förstår sin omgivning är det svårt att ta bra beslut.

Häromdagen kom ett meddelande från kommunens VA-bolag. I stället för att använda befintliga återvinningsstationer för plåtburkar och glas i olika färg, fick vi nyligen ytterligare ett kärl för plåtburkarna – vårt femte kärl.

Eftersom många hushåll låter alla deras tunnor stå kvar utmed vägen mellan hämtningar, liknar vissa vägavsnitt därmed numera soptunne-alléer snarare än pittoreska byvägar.

Men dagens meddelande handlade tyvärr inte om att man ska dra in sina tunnor på tomten mellan hämtningar, utan om glasåtervinningen.

Det blir inget sjätte kärl för glas, tack och lov, utan vi ska i stället använda kärlen för papper och kompost. Alltså att sopbilen tömmer dessa ena dagen och att vi direkt efteråt rusar dit och slänger våra tomma glasförpackningar i dem. Sedan kommer sopbilen dagen efter och tömmer dem på glas.

Lite trist för oss som måste dra fram tunnorna hundra meter för varje tömning, förstås. Sedan gäller det ju att vara hemma just de dagarna också, var tolfte vecka.

Men är det ändå inte rätt tillkrånglat när det redan finns välfungerande återvinningsstationer lite varstans? Kunde vi inte nöja oss med våra fyra kärl och fortsätta slänga glas och plåtburkar där, och slippa passa tömningstider med kvartalsintervall?

”Nej, det får vi inte för EU”, säger politikerna med rynkad panna och höjt finger.

Så med en suck låter man dem krångla till det också.

På tal om EU så är däcktryckslampan också ett EU-krav. Den motiveras med att när vi har luft i däcken så blir bilen mer trafiksäker och vi sparar på miljön.

Det stämmer säkert.

Men efter att ha kört bil utan däcklampa i trettio år, och haft ett flertal pyspunkor, kan jag meddela att det går utmärkt även utan lampa. Läcker det luft ur ett däck så känns det i väghållningen och man får åka och fylla på – eller laga. Enkelt.

Allt det här kan man ha olika åsikter om.

Men det finns en intressant fråga: Har de som bestämmer någon gång undersökt hur trilskande däcktryckslampor, knogbitande fula soptunne-alléer utmed vägarna och svårbegripliga läroplaner påverkar människors psykiska och fysiska välbefinnande?

Knappast, är min gissning.

Det borde de göra.

Att envisa däcktryckslampor kan ge högt blodtryck är i alla fall en sak som är säker, jag lovar.

Så håll det enkelt bara, snälla.