”Generationen som ska ta över i kunskapssamhället Sverige börjar bli halv-analfabeter”

Laget sitter i omklädningsrummet och pustar ut efter kvällens träning. Det småpratas i väntan på att eftersvettningar ska släppa och duschar bli lediga. Kompisen bredvid rotar runt i sin träningsväska och fiskar upp en bok: ”Har du läst den här?”, frågar han, ”Det är den bästa jag läst. Du kan få låna den när jag är klar.”

Vi var i yngre tonåren. Kompisen lät så ärligt entusiastisk att jag blev nyfiken och lånade boken av honom. Den var ruskigt bra. Efter den blev det mer av Stephen King och en rad andra böcker – och vips så var man igång som bokläsare på fritiden. Det har hållit i sig sedan dess.

I backspegeln känns det tillfället lika stort som när jag upptäckte idrotten. Båda händelserna var positivt livsavgörande, och båda startade med tips från kompisar.

Kanske det är modellen för att öka läsglädjen hos unga? Att man letar upp unga bok-ambassadörer i idrotten och andra ställen där unga träffas, och uppmuntrar dem att ge opretentiösa och ärliga tips efter en hockeyträning, dansträning eller en paus med orkestern?

Nåja, något borde i alla fall göras. I den senaste undersökningen från Medierådet står att närmare fyra av tio tonåringar sällan eller aldrig läser vare sig böcker eller tidningar på fritiden.

En annan undersökning, från Myndigheten för Ungdoms- och Civilsamhällesfrågor, visar att andelen ungdomar som läser böcker på fritiden varje vecka har halverats sedan 2007, från 60 procent till 30 procent.
Och pojkar läser mindre än flickor.

När vi slutar läsa längre texter, som böcker, så sjunker både vår läsförståelse och vårt skrivkunnande. Föga förvånande så har just det hänt. Den genomsnittliga ungdomen har blivit sämre på att läsa och skriva. I ett samhälle som bygger sitt välstånd på kunskap så borde utvecklingen vara den omvända, kan man tycka.

Skolan då, kan de göra något åt saken? På min tid läste vi klassikerna i skolan. De är nyttiga för allmänbildningen, men nog hade Mark Twain en poäng när han sa: ”Klassiker är böcker som alla vill ha läst, men ingen vill läsa”. Långt ifrån alla är bra.

Övriga böcker i skolan var, med undantag av Röde Orm, rätt bister socialrealism. De gjorde nada för läsglädjen, och att döma av boktitlarna mina egna pojkar burit hem från skolan så är mycket sig likt på den fronten.

Biblioteken, denna litteraturens bastion, kanske de sitter på lösningen?
Häromveckan fick jag boktips därifrån. Det gällde sportlovsläsning för ungdomar. Två av tipsen var tydligt riktade till tjejer, och det sista handlar om en pojke som har funderingar över sin homosexualitet.

Det är säkert bra och välskrivna böcker. Men hur lockande är de för dem som läser minst, alltså de runt 98% pojkar i tonåren som inte råkar vara homosexuella?
Förresten, vad säger att homosexuella ungdomar vill läsa om sin sexuella läggning på fritiden?

Hur som helst. Om inte pojkar ändrat sig radikalt sedan jag själv var ungdom, så vill majoriteten helst ha bokupplevelser med spänning, skratt och/eller action.

Jamen, säger någon, vi måste ju passa på att lyfta fram sexuella identitetsfrågor, psykisk ohälsa, jämställdhet, mobbing, antirasism, kvinnokamp, djupa känslor!

Nej, säger jag, det behöver vi inte alls.
I alla fall inte i vart och vartannat fritids-boktips till ungdomar.

Titta var vi står och inse läget: En stor del av generationen som ska ta över i kunskapssamhället Sverige börjar bli halv-analfabeter. Då måste det viktigaste vara att ungdomarna läser fler böcker. Resten löser sig.

Tar vi inte rejält i den här frågan, skulle det kunna jämföras med att Leksands IF:s och Mora IK:s tränare står inför sina lag på försommaren och säger: ”Nähä, ni har alltså ingen lust med försäsongsträning i år? Jamen då skippar vi det och håller tummarna att det löser sig i alla fall…”
Ni ser, det där skulle aldrig kunna inträffa hos någon som vill lyckas i idrott.
Men det är just vad som händer nu, inom läsningen.

Det finns böcker som jag skrattat så jag kiknat till. Andra som varit så banbrytande fantasirika att det känts som att nya nervbanor bildats i hjärnan medan man läst. De har lyft mitt liv, gjort mig gladare och kanske till och med lite klokare.

Jag är rätt säker på att om fler unga läste fler böcker, nästan oavsett genre, så skulle vi inte bara få en välbehövlig puff uppåt i läs- och skrivkunnigheten. Vi skulle nog också få ett mer behagligt och gladare samhälle av bara farten.

Men det viktigaste nu är att ungdomarna börjar läsa böcker igen.
Kanske ambassadör-taktiken kan vara en del av lösningen. Den funkade i alla fall på mig