Skamhedssonen på väg till VM i Timbersport – så här gjorde han det

Ferry Svan har sitt ovanliga gym hemma på mamma och pappas gård i Skamhed. Där finns inga kettlebells, ingen roddmaskin och ingen bänkpress. Istället är lokalen fylld av sylvassa yxor, trimmade motorsågar och en två meter lång handsåg.

Varje dag står han mitt i rummet, motorsågen i hand medan träspån flyger och svetten lackar. Längs väggarna står yxorna uppradade en efter en och på väggen hänger de gigantiska handsågarna. För en utomstående kan det här gymmet skapa en viss impuls att se över flyktvägar en extra gång.

— Det känns lite suspekt när man går med sex yxor på Arlanda, säger Ferry Svan.

Som tur är verkar han vara en ganska snäll person och utstrålar ingen skurk-energi som från en skräckfilm. Verktygen använder han bara till timmer, och ingenting annat. Ferry är nämligen en av Sveriges främsta idrottsmän i den sporten Timbersport, där allting handlar om att kapa trä på så kort tid som möjligt.

Gymmet byggdes egentligen för att förvara traktorn åt pappa Gunde. Men när Ferry upptäckte Timbersport på gymnasiet stod det snabbt klart att det behöves en plats för träning. Garaget passade perfekt, och nu spenderar Ferry många timmar där, tillsammans med sin mamma Marie. Det är hon som får agera personlig coach och tränare till Ferry.

— Det funkar väldigt bra faktiskt. Hon har tränat mycket och åkt skidor, berättar Ferry.

Han växte upp på gården i Skamhed och har spenderat många timmar ute i naturen som barn. Huset har en fantastisk utsikt över älven, och alldeles intill husknuten står två stora pilträd. I dem klättrade Ferry ofta som liten – en färdighet som skulle visa sig bli mycket användbar i karriären.

— De var bra att klättra i, säger han och pekar mot de pampiga träden på föräldrarnas gård.

Familjen äger skog, och i tonåren tänkte Ferry att han skulle arbeta inom skogsbruk som vuxen. Han tyckte om att köra skogsmaskiner och vara utomhus. Därför valde han en utbildning i Älvdalen, inriktad mot jakt och skog, när han slutade högstadiet i Vansbro. Parallellt älskade han idrott och var framgångsrik i både motocross och skidor. Men när han upptäckte Timbersport insåg han att den sporten kombinerade motorer, fysisk träning och intresset för skog – en kombination som passade honom perfekt.

— Det kändes som jag hade hittat min grej. Det var som två intressen i ett, säger han.

Nu har det gått åtta år sedan Ferry vågade ta steget och satsa på Timbersport på heltid, och idag är han en av Sveriges främsta i sporten. Nästa vecka bär det av till Toulouse i Frankrike för VM i Timbersport, och Ferry känner sig mer än redo.

— Det känns bra. Som att jag är i en väldigt bra fas med träningen. Det känns faktiskt så bra att jag börjat undra om det är någonting jag glömt, berättar han med ett skratt.

Protokollet för att lyckas ta sig till VM innefattar – inte helt oväntat – hård träning och hälsosamma matvanor. Ändå är Ferrys rutiner inte extremt strikta. Husmanskost, löpning och styrketräning är grunden i hans dagliga rutin.

— Först äter jag en stadig frukost, säger han med ett stort leende och tillägger snart:

— Jag äter gärna mat till frukost.

Ingen vanlig fil med flingor alltså, utan gärna rester från gårdagens middag. Sedan bär det snart av mot gymmet i Skamhed. Här spenderar han arbetsdagen, omkring åtta timmar varje dag. På förmiddagen är det träning som gäller – det betyder fram med motorsåg, yxa och handsåg för att träna på tekniken.

Men missförstå inte; de avancerade verktygen gör inte jobbet lätt. Maskinerna är tunga och det krävs en stark fysik för att klara momenten korrekt och utan skador. För en 28-åring med siktet inställt på VM tar det inte ens en minut att hugga genom en stock på 40 centimeter i diameter med yxa. Därefter är det dags för lunch.

— Det finns väl ingen vanlig kost numera men jag äter husmanskost, berättar han med ett leende.

Efter lunchen tar han en paus i träningen för att vårda utrustningen, innan han avslutar dagen med ett ”vanligt” träningspass. Då kan det bli ett varv på löpstigen eller styrketräning med vikter.

När det gäller virke för träningen använder Ferry asp och poppel mest. Han tränar oftast på asp, men olika träslag används beroende på gren – Ferry känner vilket virke det är redan vid första slaget.

Hur mycket timmer krävs för att du ska kunna genomföra din träning? 

— Det blir väl en lastbil med släp. Eller en långtradare. Om året.

Fritiden spenderar han helst med sin flickvän, Klara Gärds Lindén, i deras gemensamma hus i Vansbro. Så ofta han kan lägger han arbetsdagen bakom sig och skyndar sig för att umgås med henne.

— Jag åker hem och försöker leva ett vanligt liv, säger Ferry.

Dricker du alkohol? 

— Nej.

Godis? 

— Ibland, medger han.

Har du något särskilt intresset som läsaren kanske inte vet om dig? 

— Det här är mitt liv, säger Ferry och sveper handen mot garaget.

Han tar en paus innan han fortsätter:

— Kanske att vi gjort mycket själva i huset, berättar Ferry, som tycker om att bygga och renovera hemma.

I Sverige växer intresset för Timbersport och allt fler, särskilt ungdomar, vill tävla i att såga igenom timmer så snabbt som möjligt. Men det är inte bara att köra på. För att hålla på med sporten krävs en grundläggande utbildning för att minska skaderisken, och dessutom är skyddsutrustning viktigt – ben och fötter skyddas med något som närmast liknar en ringbrynja.

— Den ska vara så vass att det går att raka sig med den, säger han och visar yxan.

Med den hugger Ferry inte bara genom liggande timmer. En gren kallas Springboard, där Ferry får användning av sina färdigheter i att klättra i träd. Den tävlande hugger först en plats för att fästa stålskenor på en stående timmerstock. På dem klättrar han sedan upp och hugger av toppen – så snabbt som möjligt.

— Alla grenar går på tid – det är ingen bedömning om hur snyggt det görs, förklarar han med ett leende.

Varje år spenderar Ferry en månad i Australien, där Timbersport har blivit riktigt stort. Då får han både träna och tävla med andra som brinner för sporten – och ”få lite stryk”.

— Då får jag åka hem och bli bättre, säger Ferry ödmjukt. Och, förstås, med ett leende.