
Prinsesskronor och klänningar hos anti-monarkist: ”Kallar inte mina barn för prinsessa”
Jennie Nises från Dala Floda har rest till Manchester för ett internationellt möte med Republikanska föreningen. Som anti-monarkist vill hon påminna svenska folket om att frågan om monarki fortfarande är en viktig demokratisk princip – även när andra frågor dominerar nyhetsflödet.
— Vart är det vi ska nu då? frågar Jennie sig själv och letar på kartan, på fredagen innan hon åker.
Hon trotsar tekniken och har plockat fram sin gamla kartbok från skoltiden. Hennes finger söker över Storbritannien innan det slutligen landar på Manchester. Det är här helgens internationella möte med Republikanska Föreningen äger rum, och Jennie från Dala-Floda deltar.
— Vi ska väl göra det man gör på konferens… skriva post-it-lappar och så, säger Jennie med ett skratt.
Förra året hölls den internationella träffen i Stockholm, när kungen firade femtio år på tronen. Det är nämligen när någonting händer i kungahusen som folket blir som mest skeptiska till monarkin – och föreningen får fler medlemmar.
— Det är ju en ickefråga när det inte händer någonting i kungahuset. Frågan ligger ju i periferin. Nu är det ju mycket Ukraina, lågkonjunktur, klimatfrågan, gängvåld. Det är också därför jag håller kvar vid frågan.

Jennie ser det som sin uppgift att hålla stafettpinnen och påminna om att frågan om monarkins vara eller icke vara är en viktig demokratisk fråga, även när det finns mycket annat i världen som kräver uppmärksamhet. Och i Storbritannien har skepsisen mot kungahuset vuxit sedan drottning Elizabeth gick bort, menar Jennie. Hon var en trygghet för många och väldigt omtyckt. Men kan Charles, som är Englands kung idag, axla den rollen?
— Han kan inte alls fylla de skorna. Då börjar folk prata – vad är det här för system vi har egentligen? berättar Jennie.
Hon menar att kungahuset har mycket makt idag. De delar ut medaljer till personer de anser ha gjort en bra insats, de sätter trender med både klädval och val av hovleverantörer. Kungahuset kan liknas vid influencers, med den skillnaden att de fötts in i sin roll – finansierade av svenska folket.
— De får gärna vara influencers men då skulle de ju kunna vara det helt privat – som vem som helst. Det är verkligen ett luftslott. Jag gillar det inte alls – för det bygger ju på att vi är undersåtar.
På andra sidan Östersjön sitter Finlands statschef, och Jennie sneglar dit. Han är folkvald. När han kommer på besök till Sverige och träffar kungen understryker det skillnaden så tydligt, menar hon – det blir helt enkelt ”tokigt”.
— Det här är en principsak för mig. Sverige ligger i framkant när det gäller så mycket: jämlikhet, folkhälsa, demokrati. Vi är ett öppet samhälle på många sätt. Den här frågan har vi glömt bort, känns det som.
Argumenten för att kungahuset skulle bidra positivt till ekonomin och Sverigebilden tror inte Jennie stämmer. Och folk brukar hålla med henne när de får chansen att prata.
— Argumentet för kungahuset brukar oftast vara: ’ja, men jag gillar dem’. Vi vet ju egentligen att vi har rätt – vi måste bara få alla att inse det! säger hon med ett skratt.

Men hemma hos Jennie Nises finns faktiskt en liten gömma. På hög ligger barnens prinsessklänningar, kungakronor och tiaror. Detta trots att barnen i huset, två flickor och en pojke i åldern tre till sju år, aldrig blivit kallade för varken prins eller prinsessa.
— Det är inget positivt för mig. En gång när jag hämtade min son på förskolan hade de klätt ut sig. Då hade han en krona målad i pannan, han var utklädd till kung. Då tänkte jag att ’nu vill de skoja med mig’, säger Jennie med ett leende.
Hur har du lyckats värja dig från Frost-febern, som småbarnsförälder?
— Nej, det går ju inte. Men jag skulle aldrig önska att mina döttrar var prinsessor. Det är aldrig så att jag säger ’åh, min lilla prinsessa’.
Att leka och klä ut sig är dock en annan sak, och okej även hemma hos Jennie Nises. Hon poängterar att kungar och drottningar hör hemma just där – i sagorna.