Bråkstaken, konstnären och hästvännen Hjort-Olâr

Han växte upp i Dala-Floda men längtade bort, flyttade till Stockholm och blev konstnär, anarkist och skulptör. I sommar lyfter hembygdsföreningen fram Hjort-Olâr i en ny utställning.

Vem var Hjort-Olâr? En del av frågan skulle kunna besvaras genom ett besök till Hembygdsgården i Dala-Floda i sommar. Konstnären och kommunisten Olof Hjort föddes nämligen i Dala-Floda 1888 och växte upp i huset intill det som senare skulle bli just hembygdsgården.

Han dog 1981, men spåren efter honom finns kvar – inte minst i form av hans skulpturer och minnena som fortfarande lever kvar i husen.

Hjort-Olâr lämnade byn så snart han blivit vuxen för att istället bosätta sig i Stockholm. Efter en utbildning på Konstfack öppnade han ateljé på Drottninggatan och blev kvar i huvudstaden resten av sitt liv. Men han återvände till Dala-Floda om somrarna genom livet, tillsammans med sin fru. Med honom fanns också en stark kärlek till hästar, och när Ingalill Jansson minns tillbaka så syntes han ofta i bygden, just med häst, under sommarmånaderna.

— De såg honom ofta med gammal kavallerihäst från armén. Det var innan de avhästade armen helt, berättar Ingalill.

Han bodde på den gård som idag huserar det populära Hjort-Olars café, tillsammans med sin fru. Intresset för hästar följde med honom genom livet och blev någonting viktigt för honom att dela med bygden. Det var därför han lät ungdomar prova rida på gården – som en slags ridskola.

Dan Eriksson och Ingalill Jansson från hembygdsföreningen är mitt i arbetet med att sätta upp en utställning om Hjort-Olâr på hembygdsgården i Dala-Floda, som ska pågå under den kommande sommarmånaden. Både konstnären och hans arv har kommit att bli en viktig del av den lokala historien.

— Vi vill ju gärna berätta och värna om den lokala kulturen. Det är en ärlig ambition som hembygdsföreningen har, att vi ska ordna fler utställningar. Vi vill gärna ha någonting varje år, säger Ingalill.

Att det populära kaféet ligger alldeles intill – i Olofs gamla stuga dessutom – kan hjälpa till att locka besökare.

— Vi räknar med spill därifrån, säger Dan med ett leende.

När Hjort-Olâr flyttade till Stockholm som 24-åring var det en befrielse från det instängda liv han levt i Dala-Floda. Han hade blivit kallad bråkstake hela livet och passade inte in bland jämnåriga i bygden – tvärtom åkte han istället ofta på stryk, enligt egen utsago.

Ur hans eget perspektiv har Olof Hjort ansetts vara bråkig ända sedan barnsben – bara för att han vet vad han vill och säger vad han tycker. Det var inte alltid populärt. I en längtan att stå upp mot samhällets orättvisor gick han med i Vänsterpartiet kommunisterna, men blev utesluten även där. Han hade protesterat inom partiet och fick lämna. Istället blev han anarkist.

Hans politiska övertygelse visade sig tydligt i hans skulpturer – Lenin, Strindberg, Marx, Trotskij – i gips, trä och brons. Även Elise Ottesen-Jensen, en av initiativtagarna till RFSU har avbildats. Sådana som han ansåg vara fria tänkare, menar Dan Eriksson.

— Det är väldigt explicit, stiliserat, säger Ingalill om skulpturerna och syftar på det raka och tydliga uttrycket i formerna.

Han kom från en arbetarfamilj, som så många andra i bygden på den tiden. Hans far var stenhuggare, och kanske var det ett av många frön som ledde honom in i konstnärsyrket. Även om det var i Stockholm han fann plats att forma sitt konstnärsliv, var det i Floda allt började. Och det var dit han återkom.

— Han var nog inte så lätt att ha att göra med. Han hade häftigt humör och stred för sina åsikter, säger Dan.

— Men han var nog väldigt snäll. En vänlig person, fyller Ingalill i.