
Självbestämmande måste också gälla omsorgen
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för de åsikter som framförs. Vill du få en debattartikel eller insändare publicerad hos oss? Mejla till redaktionen@siljannews.se.
Många anhöriga gör varje dag stora insatser för någon de står nära. De hjälper en make, maka, förälder eller annan närstående med sådant som annars hade behövt lösas genom kommunens omsorg.
Det arbetet förtjänar både respekt och stöd.
Redan 2018 behandlade socialnämnden i Gagnef ett medborgarförslag om att arvoderad anhörigvård skulle kunna vara ett alternativ till kommunal hemtjänst. Jag reserverade mig då mot nämndens förslag till kommunstyrelsen att föreslå kommunfullmäktige att avslå medborgarförslaget.
Min uppfattning var att den enskildes behov och önskemål måste väga tungt och att kommunen behöver vara flexibel när en anhörig både vill och har förutsättningar att utföra omsorgen.
Det tycker jag fortfarande.
Kommunfullmäktige beslutade 2019 att avslå medborgarförslaget. Innan dess gjordes en utredning, som visade att det fanns olika modeller i andra kommuner för ekonomisk ersättning till anhöriga. Någon enkel modell som direkt kunde överföras till Gagnefs kommun fanns inte. Om kommunen skulle gå vidare behövde frågan utredas ytterligare och en modell anpassad för Gagnefs kommun tas fram.
Sedan dess har flera år gått. Vi har också fått en ny socialtjänstlag, där självbestämmande, integritet och delaktighet fortsatt är viktiga utgångspunkter.
Därför tycker jag att frågan förtjänas att diskuteras på nytt.
Det handlar inte om att anhöriga ska förväntas ta över kommunens ansvar. Ingen ska känna sig tvingad att vårda en närstående för att kommunen ska spara pengar. Den som behöver hemtjänst ska känna sig trygg med att få omsorg med god kvalitet.
Det handlar om något annat.
Om en person själv önskar att en anhörig utför delar av den omsorg som annars skulle utföras av hemtjänsten, och den anhörige både vill och har förutsättningar att göra det, varför ska kommunen på förhand stänga den möjligheten?
Självbestämmande måste få betyda något också i praktiken.
En modell för ersättning till anhöriga skulle naturligtvis behöva innehålla tydliga krav på kvalitet, uppföljning och hänsyn till den anhöriges situation. Kommunen måste alltid behålla ansvaret för att den enskilde får den omsorg som behövs.
Jag har inte redan svaret på exakt hur en sådan modell skulle se ut, men frågan är för viktig för att avfärdas utan diskussion.
Mycket har hänt sedan Gagnefs kommun tog ställning 2019. Det finns därför skäl att återigen fundera över hur självbestämmande, valfrihet och stöd till anhöriga bäst kan förenas.
Människor är olika. Familjer är olika. En trygg omsorg behöver därför också kunna rymma olika lösningar.
Kommunen finns till för människorna, inte tvärtom.
Text: Barbro Wallin (M) ledamot i socialnämnden, Gagnefs kommun