
Kulturchefen borde skriva en pamflett för kulturen
Detta är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för de åsikter som framförs och inte Siljan News. Vill du få en debattartikel eller insändare publicerad hos oss? Mejla till redaktionen@siljannews.se.
I Magasin Leksand 26/2 2020 skriver Pär Ohlsson, kulturchef i Leksands kommun, en slags krönika ”Hockey ÄR kultur”. Han vill med versalerna verkligen poängtera att den kommersiella ishockeyn är kultur och ingenting annat.
Upprinnelsen till Ohlssons ställningstagande, som har stötts och blötts i många år, är efter ett besök, tillsammans med en okänd grupp för mig som kallar sig Kulturforum, hos LIF på Tegera Arena. Där fick de veta av vd Andreas Hedbom att minst 600 personer engageras dagligen i verksamheten och att merparten är ideellt arbete som skapar ”ett enormt samhällsengagemang” i Leksand. Vad exakt detta ”enorma samhällsengagemang” består i, utvecklar tyvärr inte kulturchefen.
Lite längre ner i texten kommer kulturchefen till kärnan skulle man kunna säga.
När nu så många människor är engagerade i elitishockeyn ”är det självklart att betrakta som kultur!”, skriver han. Vidare vill kulturchefen lyfta in ishockeyn i Leksands nutida kulturhistoria och kulturarv och att de allra flesta som tänker på Leksand gör det utifrån kultur och elitishockey. Därför menar kulturchefen att det inte finns någon motsättning mellan kulturen och den kommersiella elitishockeyn.
När nu kultur betyder odling, sprunget ur jordbrukets domäner, kan man konstatera att det mesta som kulturchefen lyft fram här stämmer så till vida att människor utifrån ett fritidsperspektiv engageras både fysiskt och känslomässigt i olika sporter.
Idrott, begreppet sport kommer in i svenskan från England på 1870-talet, har varit och är fundamentalt i samhällskroppen. Man kan säga att kulturchefens text fortsätter i den här andan, men växlar in på ett märkligt spår som utmynnar i en slags hyllningstext till LIF-ishockey, som enligt min mening inte längre kan räknas som kultur som exempelvis fritidsgården Brandmannen som nu kommunen ska lägga ner för att spara pengar.
Kommunen har sedan minst ett år tillbaka lagt ett sparpaket på 62 punkter för att stabilisera den hårt trängda ekonomin. I ett första skede ska cirka 40 miljoner kronor sparas, och kommundirektör Göran Wigert har under sina 20 år som tjänsteman inte varit med om en sådan ekonomisk härdsmälta. Skolor, fritidsgårdar och kultur- och fritidssektor, som kulturchef Pär Ohlsson basar över, kommer att drabbas i stort värst av alla. Kultur och fritid, som är livsviktiga verksamheter för barn, ungdomar och äldre, får i de flesta sparpaket ofta mest stryk.
I det sammanhanget är det märkligt att inte kulturchefen tar upp det i sin krönika. Istället skriver han: ”I jämförelse med andra kommuner med lag i SHL (eller allsvenskan) är Leksand en av de som lägger allra minst. Så det är dags att avliva myten om att kommunen föder hockeyn.”
För det första undrar jag över påståendet att Leksand ”lägger allra minst.” Vad har kulturchefen fått det ifrån? Kulturchefen menar alltså att i detta trängda och allvarliga läge när skola, vård och omsorg, fritid, byvägar med mera dräneras, fortsätter Leksands kommun att skjuta till skattepengar i den kommersiella elitishockeyn när vi nu i flera år tvingas gå på knäna? Det är i så fall ett häpnadsväckande påstående som borde ha förklarats bättre i kulturchefens krönika.
I Bilaga 1, Besparingsförslag (Mål och budget 2020-2022) på kommunens hemsida, finns inga besparingar på LIF elitishockey. Däremot finns det ett 25-tal poster som borde skrämma och förarga kulturchef Pär Ohlsson då det är hans sektor som får ta mest stryk. Kulturchefen borde inte skriva en medhårstext om ett ämne som egentligen inte har någon relevans. Han borde istället skriva en pamflett för kulturen, hoppa upp på barrikaden och vifta med kulturens fana och skrika så det hörs ända bort till Djura, Insjön, Siljansnäs och Rönnäs: Upp till kamp mot sparkraven på kulturen! Det hoppas jag få se i nästa krönika av kulturchef Pär Ohlsson.
Text: Mats Lindström, SO-lärare och journalist