”Kanske det är dags för en helt ny organisation”

Detta är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för de åsikter som framförs och inte Siljan News. Vill du få en debattartikel eller insändare publicerad hos oss? Mejla till redaktionen@siljannews.se.

Leksands invånare har med stort stöd till Bygdepartiet och V klart uttalat att man inte vill ha vägföreningar utan i stället ett fortsatt gemensamt kommunalt ansvar för vägar och gator.

I eftervalsdebatten har ledarna för M och S i Leksand i intervjuer noterat att det i vägfrågan kanske behövs ett ny- eller omtag. Men man frågar sig osökt om orden uttalas bara för att skapa en dimridå eller om det finns någon som helst verklig vilja för just ett omtag. Inte ett omtag i bemärkelsen att man sätter till alla klutar för att genomdriva hittills beslutat mål om vägförrättningar utan ett  VERKLIGT OMTAG innebärande att kommunen helt tar tillbaka Lantmäteriets uppdrag om bildande av GA-föreningar i byarna.

Båda de nyssnämnda partiföreträdarna verkar synbart angelägna att bli nytt kommunalråd men tycks inte mycket ha påverkats av varför framförallt C och i viss mån även S drabbades av väljarnas missnöje.

Sebastian Larsson (M) anser att kommunens koncept i vägfrågan varit lyckat ”men att vi kunde varit bättre på att kommunicera!”

Viktor Zackrisson (S) säger sig först önska (?) ett omtag men noterar senare att ”den uppmärksammade frågan om de enskilda vägarna blir dock troligen, trots den stora vikt den fick i valet, ändå lite av en ickefråga” i förestående förhandlingar.

Båda dessa partiföreträdare har  tydligen inte tagit till sig något av de många skäl  till varför en mycket stark byopinion sagt nej tack till vägföreningar. Bland annat mångmiljonkostnaderna för Lantmäteriets arbete med att inrätta GM-samfälligheter, dessas krav på investeringar utan möjligt momsavdrag och vidare att nästan ingen vill ha styrelseuppdrag i alla de styrelser som måste tillsättas. Därtill all all den byråkrati nyordningen skulle medföra.

Kommunens beslut 1972 att ta vägansvar i hela kommunen var en självklar syntes av det  solidariska samhälle vi alla önskar: Fungerande vård, skola, omsorg, brandskydd, polis, sophämtning m m. Gemensamma och fungerande vägar är faktiskt grunden för allt detta.

Så har det också i 50 år varit fram till i år 2022 då kommunen med snudd på ”ryskt  diktatorsbeslut” uttalade att de byar som inte är med på av kommunen bestämd nyordning får klara sin väghållning själv från ett visst datum.

Leksands kommun har inte helt levt upp till det vägansvar den åtog sig 1972. Fortlöpande har genom åren allt för litet pengar avsatts för ändamålet. Men Leksandsbostäder har på kommunens uppdrag hittills varit fullgod utförare av den väghållning som ändå utförts. Nu är frågan om företaget ifråga, eller dess ansvariga, kanske på grund av underbemanning inte längre klarar av eller  inte längre vill ha detta uppdrag?

Om inte alla, via skattsedeln – vilket är mest rättvist – ska bidra till kostnaderna för vägarna kanske det är dags för en helt ny organisation. Ett företag/bolag, som likt Leksands Vatten och dess sophämtning,  ser till att vägarna sköts och underhålls för allas bästa. Flertalet är säkert beredda att ta på sig sin del av den kostnad det skulle medföra om avgiften likt sophämtningen blir solidariskt obligatorisk.

Samordning av verksamhet brukar vara ledord inte minst när ekonomi och effektivitet diskuteras. Vägföreningar, som ingen vill åta sig administreringen av, är i det avseendet inte vägen framåt då de kommer att leda till splittring, oreda och ineffektivitet.

Text: Nils Gunnar Storerkers