Beslut som hotar demokratin i Leksand!  

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för de åsikter som framförs. Vill du få en debattartikel eller insändare publicerad hos oss? Mejla till redaktionen@siljannews.se.

Nu har debatten och processen om Leksand skall införa ett system med vägföreningar i stället för kommunal drift av sitt lokala icke-statliga vägnät nått vägs ände. Om kommunen inte inom kort lägger om politiken kommer detta att skada den lokala demokratin i decennier framåt. Tilliten till i första hand kommunens förtroendevalda ledarskikt har nått en absolut bottennivå.

Den tondövhet som präglat det kommunala ledarskiktet i sitt bemötande av kritiska och oroliga byaföreningar visar att de ansvariga inte tagit till sig den djupa kritikens innehåll. Kritiken gäller främst:

• att kommunen inte håller sitt heliga löfte från 1970-talet att ansvara för de lokala vägarnas drift och investeringsbehov
• att kommunen inte längre med sin moderna maskinpark, kompetens och skötselmässiga skalfördelar får sköta en av de viktigaste infrastrukturerna som ett samhälle bygger på
• att påbudet om privatisering av vägarna kommer att medföra stora kostnader för de berörda vid övergången med risk för ännu större framtida kostnader i klimatkrisens spår – utöver den årliga driftkostnaden
• att medlemmarna i vägföreningarna får betala drift och investeringar med beskattade medel vilket inte gäller en kommun
• att många idag ideella krafter får ägna stor del av sin fritid om de blir tvungna att i en vägstyrelse upphandla entreprenörer, sköta fakturering av befolkningens årliga avgifter, medla i tvistefrågor samt planera för drift och investeringar
• att de lokala vägföreningarna inte kan ansvara för att den övergripande planeringen med 30/40 vägsamfälligheter kan fungera lika bra som när en kommun har ett totalansvar för verksamheten.

Det man bland annat kan fråga sig är varför vi har bildat kommuner med uppgift att direkt ansvara för viktiga gemensamma anläggningar och verksamheter för invånarna inom ett visst geografiskt område?

Syftet har varit ganska enkelt. Vi behöver gemensamma tekniska anordningar för vatten, avlopp, el, energi, sophantering och återvinning av råvaror för att få väl fungerande och effektiva system. Ingen annan lokal aktör än en kommun kan sköta en sådan uppgift (även om vissa bruksföretag gjorde det helt eller delvis tidigare i historien i flera bruksorter).

Generationerna före oss såg det också naturligt att anläggningar och verksamheter för undervisning, omsorger och sjukvård sköttes gemensamt via lokala och regionala kommuner. Därför har det mer genomtänkta systemet med kommuner skapat ordning, överblick och relativt effektiva lösningar för all viktig infrastruktur i den lokala miljön.

Att system med lokala vägföreningar överhuvudtaget växte fram under tidigare decennier och århundraden berodde inte minst på att bönderna under långa perioder av kungarna beordrades att bidra till väghållningen på i första hand landsbygden med sina markresurser, arbetsvilliga hästar och transportvagnar.

De små kommuner vi fick efter reformerna på 1860-talet, som fanns kvar som cirka 2500 relativt fattiga småkommuner fram till 1952, hade i regel så snåla lokala budgetar att bönderna fick fortsätta att ge stora och tvingande bidrag till vägväsendet. Utan denna bakgrund hade antagligen vägföreningar i stort varit borta från kartan när vi nu har helt andra tekniska och ekonomiska resurser för att hålla ett bra vägväsen.

Ett argument för att skapa vägföreningar med avgifter har varit att behålla en lägre kommunalskatt – ett kontroversiellt mål i sig om man beaktar kvaliteten på Leksands skolor och omsorger. Betänk dock att dessa avgifter i verkligheten är en extraskatt som bara drabbar vissa kommunmedlemmar i stället för att vi alla i Leksand solidariskt betalar den skatt ett bra samhälle behöver.

Om vi skall hindra att Leksands invånare misstror i första hand den lokala demokratin, att vi för lång framtid skall påverkas av ett konfliktpräglat samhälle och att tilltron till kommunledningen sjunker ytterligare behövs ett snabbt nej till privatisering av vägväsendet. Att inte fatta ett sådant beslut skapar en destruktiv anda som riskerar att prägla allt folkligt liv i en bygd som behöver hålla ihop!

Text: Ronny Svensson