Blind älgko drunknade efter månader av lidande – jägare kritiska till snäv lagstiftning

En blind gammal älgko hann virra omkring under flera månader innan hon till slut drunknade i sjön Tvärsen i närheten av Ljugaren, svårt avmagrad – något som tidningen Jaktjournalen skrivit om.

Thomas Pettersson, som är ordförande för Gärdsjöbygdens viltvårdsområde, är kritisk till att älgen inte fick spåras upp och avlivas trots att man sett hennes dåliga skick.

– Vi såg henne under jakten redan förra hösten när hon sprang in i stenar och träd, men hon sprang ut ur vårt område. Vi försökte leta upp henne senare under jakten, men då hittade vi inte henne.

Den ensamma älgkon lyckades klara vintern trots sitt tillstånd, men hennes annorlunda beteende uppmärksammades av flera personer som kontaktade jägare då man uppfattade det som att hon kanske var sjuk.

Men eftersom det då inte längre var jakttid blev det svårt att kunna spåra upp henne för att avsluta hennes lidande.

– Vi får inte spåra djur och jaga utanför jakten, men vi visste att hon var där ute. Hon hade gått runt på en sjö i flera timmar och hittade inte riktigt hem. Då hade vi kontakt med både Länsstyrelsen och polisen, men vi fick inte klartecken från någon för att göra en insats.

Enligt paragraf 40 c i jaktförordningen ges en begränsad möjlighet att avliva ett skadat djur om man stöter på det, men man får däremot inte spåra upp ett djur för att avsluta lidandet.

Det här gjorde att älgen, trots sitt dåliga skick, fick driva omkring eftersom man inte lyckades stöta på henne.

– Det är inte så ofta man behöver ha vapen med sig i skogen utanför jakttid, och sannolikheten att stöta på henne i samband med det är inte så stor. Eftersom vi inte kunde få klartecken från någon instans så fick vi helt enkelt låta henne gå kvar i skogen. Om man tar med sig vapen ut och letar efter älgen, då blir det jakt, så det lät vi bli, säger Pettersson.

Den blinda älgen spårades även av naturbevakaren Arne Söderberg från Länsstyrelsen, som inte heller han lyckades få syn på henne.

Även han är kritisk till att lagstiftningen inte har ändrats till fördel för sjuka vilda djur, trots påtryckningar till politiker.

– Vi sitter med bakbundna händer. Vi är helt införstådda med att det bästa för den här älgen vore att förkorta lidandet, men det finns inga lagliga vägar att gå för att kunna göra det. Länsstyrelserna har gått in med en skrivelse till departementet för att få till en ändring i paragraf 40 c så att vi kan besluta, men inget har hänt. Det är ju politikerna som sitter på det.

Älgkon som drunknade mitt framför ögonen på en familj under påskhelgen bärgades flera veckor senare av Thomas Pettersson och andra medlemmar inom viltvårdsområdet.

– Det var trist att hon gick det öde till mötes, men vi var ändå lättade över att hon inte bar på CWD, som är en smittsam sjukdom, vilket vi var bekymrade över att hon kunde ha. Vi skickade in prover till SVA som visade att älgen var blind och utmärglad.

Tror du att den här älgens öde kommer att göra någon skillnad i lagstiftningen framöver?

– Jag hoppas att det blir en dialog. Det är lite tudelat det här, för samtidigt är det naturens gång att djur blir gamla och kanske lider, men vi vill försöka avsluta ett lidande om vi förstår att de har det svårt. Jag skulle själv inte vilja gå runt i skogen och inte veta vad jag kan äta och inte kunna se något, avslutar Pettersson.