Siljan News logo
Annons
Tommy Lönnebäcka arrenderar Rösjöstugorna på Fulufjället som nu bir Dalarna första företag med Nature´s Best certifiering. Arkivfoto Nisse Schmidt

Veden tog slut för ”Tommy på fjället”

Fiskeintresset fick Tommy Lönnebacke att nappa på en udda krok. Att ta över och driva Rösjöstugorna mitt på Fulufjället.

Ett av Dalarnas ödsligaste jobb, det har Tommy Lönnebäcke som arrenderar Rösjöstugorna på Fulufjället. Leden upp till Rösjöstugorna från parkeringen vid Fulufjället är närmare fyra kilometer lång och det med en rejäl stigning.

— Den leden går jag tre-fyra gånger i veckan. Ner med tvätt och upp med mat, ler Tommy, som inte behöver någon extra träning.

– Speciellt inte på våren, då handlar det om att bära upp allt det som vi glömde eller inte fick med på de sista snöskotertransporterna. Det kan det vara allt från verktyg och bilbatterier som måste bäras upp. Då känns det i ryggen.

Rörsjöstugorna var från början mer eller mindre en ren fiskecamp med stugor som förvaltas av Länsstyrelsen.

Annons
Ett paradis för den som inte vill ha grannarna alltför nära. Hunden Saga håller koll på fjället. Foto Nisse Schmidt
Rösjöstugorna. Foto Nisse Schmidt

— Det som hänt är att vi har nu fått helt nya gäster. Redan i fjol började barnfamiljer ta sig upp hit och i år har de fortsatt, samtidigt som väldigt många vandrare med hund bokar in sig.

Boka måste man göra, speciellt under högsäsongen, då de 36 bäddarna i Rössjustugorna och de fyra bäddarna I Harrsjöstugan varit fullbokade.

— Det som också ökat är de som bor i tält på de platser där får tälta.

Fulufjället är indelat i olika zoner och det är bara på vissa platser som det är tillåtet att tälta.

Det var för tre år sedan som  Tommy löste av kanadensaren Don McGillicuddy, som då varit stugvärd i 15 år på Fulufjället.

– Det var en kompis som såg annonsen. Mina tankar om att utveckla Rösjöstugorna vann Länsstyrelens gillande, så nu är det här mitt hem, ler Tommy, med rötterna i södra Dalarna.

Fulufjället är Tommy Lönnebackes hem. Foto Nisse Schmidt

I princip bor han nu på Fulufjället året runt.

— Normalt har vi öppet oktober ut och sedan drar vi igång igen när isfisket inleds i mitten av november.

I år tog veden slut redan i slutet av september och då var det inte mycket mer att göra än att stänga lite tidigare.

— Tidigare år har det gått åt 23 kubikmeter ved, men i år har vi gjort slut på 70 kubikmeter, säger Tommy om måttstocken på det stora intresset för de unika stugorna upp på platån i nationalparken.

Rösjöarna breder ut sig runt stugorna, sjöar med röding medan sjöarna närmare Gördalen är fulla av öring.

— I år har det varit bra temperatur i vattnet för reproduktion och lek. Sjöarna är bara två meter djupa och värms lätt upp, blir det varmare än 17 grader blir leken sämre, förklarar fiskeguiden Tommy.

— Fiskeintresset hade jag med mig och hit kommer mycket fiskare. Det jag nu också börjat med är guidningar. Vi har så mycket besökare så till nästa år kommer jag att anställa ytterligare en person som guide. Det handlar både om de kända utflyktsmålen, men framförallt om Fulufjällets alla hemligheter. 

Annons
Old Tjikko,världens äldsta träd, inte långt från Rösjöstugorna. Foto Nisse Schmidt

— Här har det varit människor i över 6000 år och fynd har gjorts från stenåldern.

Så det är inte bara världens äldsta träd, granklonen Old Tjikko som har åldern inne på Fulufjället.

— Kan jag boka bastun i kväll? Ett schweizisk par som hittat upp på Fulufjällets platå får Tommys uppmärksamhet.

Strax därefter kommer några dagsturister som frågar eter utedasset.

— Med tiotusen dagsturister under sommaren så är man inte ensam här, ler Tommy Lönnebacka, trots den avlägsna bostadsplatsen han valt under minst ytterligare fem år.

Tommy Lönnebacke och Saga. Foto Nisse Schmidt

Kompisen Saga är draghunden som ett hundspannsföretag lämnade över  när Saga gick i pension.

– Här har vi det bra och vi har tagit en tur varje morgon och plockat hjortron. Det var otroliga mängder som fanns här, så frysen är välfylld.

Vid en sådan tur dagarna innan fann Saga något intressant att rulla sig i. Färsk björnskit.

— Legan låg alldeles här intill, säger Tommy, som dock inte fick uppleva ett nära möte med den skygga björnen.

— Däremot såg jag två järvar passera här förbi i vintras.

Vintern är på väg och när snön lägger sig kan ny ved köras upp och Tommy finnas på plats för att ta emot de första isfiskarna.

— Jag har ett fantastiskt jobb och trivs här, ler Tommy Lönnebacka.

Tommy Lönnebacke på Fulufjället. Foto Nisse Schmidt