Präst, arkitekt och tekniknörd – snart tar Tomas på sig kragen

Klockan 11 på söndag prästvigs Tomas Johnsson in i Malungs församling, i Västerås domkyrka. I sin roll kommer den blivande prästen kombinera prästskapet med arbetet som stadsarkitekt och på frågan om han, i den bästa av världar, hade sett fler kyrkor i samhället så är svaret tydligt.

— Jag tror inte att fler kyrkor gör det enklare att sprida det kristna budskapet, konstaterar han.

Tomas Johnsson har en lång bakgrund på över tio år som stadsarkitekt i såväl Älvdalens som Malung-Sälens kommun. Ursprungligen från Skåne så hittade Tomas till slut till Dalarna, där han och frun slagit ned bopålarna i Mora.

Arbetet har däremot varit förlagt till Malung. Där har han planerat flera byggnader, bland annat det nuvarande polishuset. Men på senare tid har fokus skiftat och blivit ett annat.

— Jag är i grunden utbildad arkitekt och jobbar fortfarande med planering av skidorter. Min hustru och jag trodde länge att det bara fanns två klickar av civilisationen här i Sverige, där man kan bo och jobba: västra Skåne och östra Mälardalen, säger Tomas Johnsson, varav det sista med glimten i ögat.

Så småningom hamnade han och frun i Strängnäs (efter att ha bott i Oslo).

— Man tänkte att man skulle bo där länge, för kommunikationen var bra. Men efter sex år fick jag erbjudandet om att jobba i Älvdalen, när det blev grönt ljus för Idre Himmelfjäll. Då hade de inget eget stadsbyggnadskontor, utan allt låg på konsulter i Stockholm och Falun. Så meningen var att vi skulle vara kvar i ett år – men så köpte vi hus i Mora.

Nu stortrivs han i Dalarna. Han vill inte vara någon annanstans.

Tomas blev efter några år erbjuden ett annat projekt, i grannkommunen Malung-Sälen. Han skulle då arbeta med flygplatsen.

— Det var väldigt mycket formella myndighetsplaner som gällde – alltifrån fördjupning av översiktsplaner till detaljplaner och vägplaner.

Men hela livet har Tomas haft ett annat perspektiv; ett på tron att det finns en högre makt. Under åren i Strängnäs blev han engagerad i domkyrkoförsamlingen och deltog i flera av kyrkans aktiviteter, bland annat kyrkokören och volontärarbete.

Steget var därmed naturligt, när han med tiden hittade till prästutbildningen.

— Då man länge pendlat 55 minuter mellan Mora och Malung så har det funnits tillfälle att fundera. När jag körde tänkte jag att jag ville uppfylla min gamla dröm att läsa teologi. Så jag anmälde mig till en grundkurs på distans, som hålls på Umeå universitet.

Året var 2015 och då tändes en gnista. Sedermera blev det studier i både grekiska (för att tolka gamla bibeltexter) och psykologi.

Men huvudämnet var exegetik med språklig inriktning; i just det grekiska språket.

— Grekiskan var mödosam, men det gick. Jag har nog aldrig böjt så många grekiska verb längs E45:an som under den första terminen. Absolut fanns det en risk att somna bakom ratten.

Lite sent påtänkt gjorde han en ansökan om att bli prästkandidat. Det var 2022, flera år efter att utbildningen startat.

Idag ångrar han ingenting i detta beslut.

— Jag tror att det finns något som vill att saker blir någorlunda bra här i världen. Och jag tror de flesta människor pendlar mellan en intensiv tro och tvivel, såsom teodicéproblemet (om Gud gjorde världen god, varför finns det ondska?). Men för mig har övertygelsen alltid återkommit; att det finns något som har koll.

Jobbet som stadsarkitekt har Tomas kvar på 20 procent (en dag i veckan). Han ser inga bekymmer i att kombinera arbetena, trots att han tvingas vara präst dygnet runt.

— Samtidigt är det svårt att stänga av arkitekten i en arkitekt. Man kommer fortsätta tänka i termer av ”sammanhang”, ”planering” och ”gestaltning”. Dessutom har båda yrken ett bäst-före-datum som ligger långt fram i livet.

Som stadsarkitekt och präst går det att tänka i termer av att vilja planera in fler kyrkor i stadsbilden. Men det är en väg som inte leder någonstans, menar Tomas.

— Jag tror inte att fler kyrkor gör det enklare att sprida det kristna budskapet. Det är däremot glädjande att Svenska kyrkans medlemstapp minskar. Jag hoppas det inte enbart är till följd av oroliga tider i omvärlden. Snarare vill jag tro att det finns en acceptans för både tro och vetenskap, att en andlighet och en gudstro inte måste stå i motsattsförhållande till den rationella nutidsmänniskan.

Trots att det kan verka kontroversiellt, avfärdar den blivande prästen inte synen på att även ateism eller agnosticism är en typ av tro – fast en tro på att Gud eller ett högre väsen inte finns.

— Egentligen är det mer sund skepsis hos de som kallar sig agnostiker, att man inte är helt övertygad till att gå mer i ett trossamfund utan att stänga dörren för någonting. Men kallar man sig ateist skapar man en tro på att den egna fullkomligheten – att det ingen kan bevisa hålls som sant. Denna övertygelse är övermodig.

Som kontrast till övertygelser så finns starka intressen, även specialintressen. Tomas har några sådana vid sidan av jobbet; som han ägnat många timmar åt.

— Jag är tekniknörd och har alldeles för många bilar och motorcyklar. Än har jag ingen jänkare, men folkvagnsbubblor. En del fungerar. Andra har renoveringsbehov. Dessutom har jag ett osunt antal elgitarrer och förstärkare.

Elgitarrerna använder han flitigt.

— Här i Mora spelar jag ett coverband. Det är glad rockmusik – men vi slaktar i princip allt från AC/DC till Ramones, Abba och Elvis. Jag hoppas verkligen att jag fortsätter med det även efter att jag prästvigts.

Sist men inte minst så har han en modelljärnväg.

— Den är lång, kanske en av de längsta i Dalarna. Jag har märkt att väldigt många präster har ett tågintresse. Vissa har fullskaliga modelljärnvägar.

Två personer vigs till präster i Västerås domkyrka på söndag förmiddag. Utöver att Tomas vigs in i Malungs församling så blir Mäcs Martin Hård ny präst i Falu pastorat. Den sistnämnde har förövrigt tjänstgjort i Älvdalen, även han.

Att prästskapet kommer gå som tåget hoppas Tomas. Fast han är ruggigt nervös just nu.

— Nog är jag nervös, även om jag vet att det kommer gå bra. Man borde nästan ha en skylt där det står ”ny på jobbet” när man väl är prästvigd. Eller kanske det skulle stå så på prästkragen, avslutar han.