Onödig väntan på helikopter vid skogsbranden

När det börjar brinna handlar det om snabba beslut.

I Orsa såg helikopterpiloten Tom Nilsson, som jobbar åt helikopterföretaget Helikoptertjänst med helikoptrar stationerade i Orsa, att det började ryka från skogen på andra sidan sjön.

— Då åkte jag raka vägen till Tallhed där jag hade helikoptern och var beredd att lyfta för en snabb insats, berättar Tom.

Redan 16.40 var han startklar och hade kunnat varit på plats några minuter senare.

Först klockan 18.28 ringde räddningstjänsten och ville ha hjälp av Tom.

Då hade redan två helikoptrar lämnat Västerås med den relativt långa flygtiden på över en timme. De helikoptrarna flyger för det bolag som är upphandlat som helikopterberedskap för brandbekämpning av MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

— Jag hann få en snabb överblick och flyga in några baljor med vatten över branden intill vägen innan de två andra helikoptrarna anlände, berättar Tom.

Därefter var hans uppdrag avslutat.

— Jag blev uppringd av insatsledaren och ombed att lämna området då de två helikoptrarna från Västerås vägrade att flyga om jag också befann mig i området.

Orsaken skulle ha varit att de inte kunde kommunicera med Tom.

— Det stämmer inte, vi befinner ju oss nära Mora flygplats luftområde och kommunikationen går via flygplatsens frekvens. Dessutom pratade jag ju med dem när de kom.

— Så att vi inte kunde kommunicera är fel, säger Tom.

För räddningstjänsten och Brandkåren Norra Dalarna handlar det om en extra kostnad att använda en helikopter som inte är upphandlad av MSB.

— Nu var det inte skälet, jag blev ju inringd, om än lite sent. Det var ju helikoptrarna från Västerås som inte ville ha mig kvar.

Därför återvände Tom till basen i Orsa.

— Det är bra att det finns en upphandlad lösning. Det skapar en möjlighet till att garantera en bra insats. Men det finns också värden att spara och pengar att tjäna genom att använda en lokal helikopter i ett så tidigt skede som möjligt. Det i väntan på förstärkning från MSB.

— Att använda argumentet att de inte kunde kommunicera gör mig bekymrad. Skulle det uppstå en riktigt stor brand som vid Älvdalens skjutfält, hur skulle de då ha klarat av uppdraget när det var väldigt många olika aktörer som flög, både svenska och utländska samt Försvarsmakten, funderar Tom.

Det är inte första gången en liknande händelse inträffar.

— Ifjol skedde en liknande brand. Jag var i luften på väg mot Orsa när jag rapporterade en skogsbrand i Furudal. Då hade jag kunnat vara där inom tio minuter .

— Sedan väntade jag i flera timmar innan jag gav upp och åkte hem. Branden spred sig och var ett tag utom kontroll, men när jag ringde var den liten och en snabb insats hade kunnat begränsa spridningen, säger Tom Nilsson.

— Jag hoppas att räddningstjänsten hör av sig snabbt nästa gång, för även om det kommer helikoptrar genom MSB så kan jag ofta vara snabbt på plats. Det handlar trots allt om snabbhet, menar Tom Nilsson.

Henric Helander, insatsledare för skogsbranden i Bonäs, räddningschef vid Brandkåren norra Dalarna berättar hur det gick till när helikoptrarna kom till platsen på söndagskvällen.

— Jag som räddningsledare begär flygande resurser från Räddningsregion Bergslagen. De ställer i sin tur frågan till MSB utifrån de uppgifter jag ger, det vill säga vad vi har för brandspridning och hot, hur det ser ut med sjöar i närheten och så vidare. De gör utifrån det en bedömning och sen får jag besked från MSB vad jag får. Det kan både vara helikoptrar och flygplan.

— I det här fallet beställde jag en lokal helikopter eftersom jag tyckte att MSB hade för lång framkörning för helikoptrarna, samtidigt som branden spred sig till bebyggelsen. Det visade sig att MSB inte ville flyga tillsammans med en annan helikopter men vad det beror på är inget jag känner till, säger Henric Helander.