
Nej till omarrondering i Brunnsberg: ”Himla skönt få behålla vår mark”
En band av skogsskiften ligger norr om Brunnsberg, men ambitionen att genom en omarrondering samordna skiftena till större enheter har röstats ner för de stora skogarna norr om Brunnsberg.
Det fanns en begäran om att låta Lantmäteriet genomföra en omarrondering i Brunnsberg. Vid tre möten med markägare har företrädare för Länsstyrelsen och Lantmäteriet presenterat en möjlighet att genomföra en omarrondering av skogsskiftena vid Brunnsberg. Syftet med mötena har varit att informera om omarrondering, hur det går till och vilka möjligheter som finns.
Skogen som hör till Brunnsberg omfattar cirka 9 000 hektar och består av 60 samfälligheter. Länsstyrelsen beskriver också området som att det har en hög andel samägande och många andelsfastigheter.

Nu har planerna på att genomföra en omarrondering avslutats. Detta efter att markägarna med siffrorna 79 mot 61 valde att inte begära att Länsstyrelsen skulle gå vidare med en omarrondering. Detta trots att Länsstyrelsen skulle ta den största delen av kostnaderna och att det även fanns möjlighet till ett bidrag från Besparingen.
– Så himla skönt. Nu får vi behålla marken som vi äger, konstaterade Maria Eriksson, en av dem som valt att rösta emot förslaget om omarrondering.
– Jag är nybliven markägare och vill verkligen ha den blandade skog vi köpte och även ha den kvar som den är.
Älvdalens Besparingsskogar förhåller sig neutrala i frågan.

– När det gäller våra enskilda medlemmar så respekterar vi skogsägarnas uppfattning. Sedan är vi själva skogsägare genom ett antal skiften vi köpt in, förklarar Nils Eliasson som är förvaltare på Besparingsskogen.
– Utifrån vårt eget markinnehav hade vi gärna sett en omarrondering för att kunna samla våra olika skiften till ett större.
Totalt äger Älvdalens Jordägande sockenmän 277 hektar av den aktuella skogen, att jämföra med Stora som äger 3 600 hektar. Oavsett storlek har alla markägare en röst.
Nils Eliasson förklarar också att just den skogen norr om Brunnsberg räknas som ett omarronderingsområde.
– Jag förstår och respekterar de känslor som en omarrondering innebär, det när människor får lämna skogar som funnits i deras släkt i generationer.
Maria Eriksson betonar dock att problemen med små markskiften kommer att fortsätta.
– Arvsskiften kommer att fortsätta och vill alla barn då ha del av ett skifte så blir det ju en fortsatt uppdelning.
– Det jag efterlyste var att Länsstyrelsen skulle använda sina egna 50 hektar till dem som har behov av hjälp för att få till en lösning för dem som drabbats svårast, menar Maria.
Ett annat skäl till att säga nej till en omarrondering är de kostnader den för med sig.
– Sedan bidrag från Länsstyrelsen och eventuellt från Besparingen återstod en hel del att betala. Vi har ju precis betalat Lantmäteriet för våra gränser och nu skulle vi få betala en gång till, säger Maria Eriksson.
Nu har omarronderingen av skogen vid Brunnsberg lagts åt sidan. Att återkomma med en ny ansökan i framtiden är fortfarande möjligt.
För stunden pågår ytterligare omarronderingar i Rättvik respektive Orsa. I en omarrondering kan fastigheter normalt minskas till 20 hektar och vid särskilda tillfällen ännu mindre.
