Slåtterdramatik vid Lisskvarngården när vevstaken gick sönder

En gång om året samlas man vid Lisskvarngården i Nås för att på gammalt vis slå gräset och hässja hö.

Under lördagen var det dags för arrangemanget som anordnas av Nås hembygdsförening tillsammans med Naturskyddsföreningen och som uppmärksammar vår biologiska mångfald och hur den bör tas om hand.

Det skulle slås med både häst och lie. På plats fanns Emma Olofsson med ”kändishästen” Zeus som nu skådespelat färdigt i Ingemarsspelen och istället fått i uppdrag att dra slåttermaskinen vid Lisskvarngården.

Knappt hann dock Emma och Zeus sätta igång innan man ropade till. Vevstaken hade gått av. Snabbt samlades arrangörer och kunniga runt maskinen, men nej, det kunde inte bli någon mer slåtter med häst den dagen. En aning slåtterdramatik hann uppstå. Men bara så mycket som idyllen bland de blomstrande ängarna vid Lisskvarngården tillåter. Dramatik inbäddad i ängsvädd.

— Vi hann i alla fall med lite, för syns skull. Det är bara en gång om året jag gör det här så den sträckan vi hann slå nu är typ den som behövs för att jag ska komma in i  det. Jag får komma tillbaka senare och slå klart resten, berättar Emma Olofsson lite senare när hon lastat Zeus i transporten.

Istället blev det lieslåtter som fick ta över agendan. Den nyfikna skaran människor som samlats för att ta del av slåttern var uppmanade att ta med sig egen lie och räfsa, men självklart fanns det även att låna på plats.

Marcus Dahlberg var en av dem som prövade lien.

— Det var spännande. Jag är här och hälsar på svärmor, berättar Marcus och tillägger att arrangemanget är mysigt och gemytligt.

De hemtama besökarna Margareta Jonth och Leif Lyttkens berömde de underbara hästarna samtidigt som de gjorde sig redo att rycka in för att hjälpa till att räfsa upp det som hann bli slaget.

När Zeus lämnat banan fick Hanna Persson och tvååriga Freja istället rycka in för att samla det slagna gräset. De är på plats för att öva. Om några år ska Freja kunna göra Zeus jobb. Idag har hon sällskap av lilla Cirro och Elin Persson.

På besök från Norge var Idun Krossöy, Axel Högberg och sonen Falke som dagen till ära klätts i Nåsdräkt av svärmor som tagit med dem alla till Lisskvarngården.

— Det är väldigt spännande, speciellt informationen vi fick ta del av om den biologiska mångfalden, säger Idun Krossöy.

Informatören själv och kanske arrangemangets huvudperson vilar sig i cafét när Siljan News får sig en pratstund.

Första gången Bengt Ehnström gjorde sin exkursion på ängarna vid Lisskvarngården var över 40 år sedan. Då fanns växter som inte längre går att hitta. Bengt berättar att ängarnas artrikedom har påverkats av att man inte längre slår med lie och av det atmosfäriska nedfallet av kväve.

Med sina 85 år har Bengt hunnit se ängarna och dess biologiska mångfald förändras med egna ögon. Ända sedan 11 års ålder har intresset funnits för växter och insekter, därav den extra uppmärksamma blicken.

Bengt Ehnström är agronomie hedersdoktor med inriktning mot entomologi, läran om insekter. Efter pensionen flyttade han hem till Nås och är i dag en kompetens att räkna med i hembygdsföreningens styrelse.

— Vi har ägnat oss åt den blomrika ängen, en av våra snabbast försvinnande naturtyper. Hembygdsföreningen ser till det gamla, att förvalta och helst bibehålla. Så då passar det att vi gör det här, berättar Bengt.

Det är en mysig dag och man har verkligen tur med vädret som gör det möjligt att njuta av fika, sill, potatis, trevligt sällskap och en riktigt härlig sommardag tillsammans vid Lisskvarngården i Nås.