Ny bok om klädskicket i en gammal dalasocken under 400 år

Hur klädde dom sig, våra anmödrar och förfäder i Nås socken, innan den nutida röda och färggranna nåsdräkten tagit form?

För sångerskan och författaren Margareta Jonth har det varit en stark drivkraft att få ett svar på när hon i många år samlat information från reseberättelser, gamla protokoll, bevarade plagg, konstnärers bilder och foton.

Resultatet har nu blivit en färgstark bok ”Klädd i Nås- där frå då dôm kam tä dôm drog å” där hon beskriver klädskicket i en gammal dalasocken under 400 år.

Lördagen den 28 maj är det boksläpp på Ordenshuset i Nås klockan 14.00.

I boken hittar läsaren uppgifter om klädseln i glädje och i sorg, sommar och vinter, från topp till tå, inifrån och ut, från spädbarnstidens lindôr till den sista klädningen, svepningen och mycket annat.

— Det här arbetet började på 1960-talet, då min mor involverade mig i sökandet efter ledtrådar men materialet blev vilande under mitt liv som yrkessångerska, berättar Margareta Jonth.

Nås socken har inte fått sin dräkt beskriven sedan 1920-talet då Karl-Erik Forsslund skrev ”Med Dalälven från källorna till havet” och intervjuade gamla människor i Nås om nåsdräkten från 1870 till 1920.

De senaste tio åren har hon letat fram fakta med ljus och lykta i dokumentation i våra skattkammare till arkiv för att lägga alla pusselbitar. Hon menar ändå att boken skiljer sig från andra ”dräktbeskrivningar” i det avseendet att faktastommen utgörs av:

– olika protokoll, det äldsta från 1603 om en kvinnas tillhörigheter på slutet av 1500-talet.

– domböcker med smått pinsamma fall från 1606 och som ger en textilkunskap.

– bouppteckningar från 1750 och framåt från Riksarkivets Arkivcentrum i Uppsala och Nås sockens olika gårdsarkiv, minst 500 stycken.

– konstnärers bilder från 1820 och foton från 1869 och framåt.

– forskares rapporter, allt från Zackarias Holénius 1722 till 1900-talet.

(ad)

Nås finnmarks betydelse för dräktskicket tas upp, då nymodigheter dök upp där, årtionden före själva sockna, centrala Nås. Pusselbitar fanns dessutom att hämta i grannsocknar.

— Under resans gång har jag lärt mig förstå vilka djupa kunskaper anmödrarna och förfäderna ägde när de trots enkla förhållanden kunde skapa något funktionellt och vackert att klä sig i, konstaterar Margarets Jonth.

Nu ligger till sist en bok på bordet, resultatet av ett helt idéellt arbete där många både i och utanför Nås har bidragit, bland andra Nås hembygdsförening och Nås hemslöjdsförening. Hembygdsföreningen Lindesnäs gemenskap och Finnmarkens hembygdsförening har stöttat. Många kulturfonder har givit sitt stöd så att boken kunnat förverkligas.

Resultatet blev 496 boksidor, 970 bilder, 650 fotnoter och en rik källförteckning för den specialintresserade. Dessutom anekdoter, vistexter och citat hämtade från livets alla skiften. I gårdar i Nås har under ”nåsdräktsprojektets” gång ett antal upptäckter gjorts som överraskat och bidragit till att gamla sanningar omvärderats. Flera helt bortglömda plagg och namn på plagg har fått förklaringar.

— Det här arbetet är en gåva till mina sex barnbarn men lika mycket till Nås som varit mitt smultronställe genom stressiga år på scenen, säger Margareta Jonth.