”Förändring väcker engagemang”

Siljan News har tidigare rapporterat om oron inom Brandkåren Norra Dalarna kring den pågående omorganisationen, framför allt i Orsa. Nu höjs även röster från Vansbro, där brandmän uttrycker växande oro och frustration.

— Oro är en naturlig del i alla större organisatoriska förändringar. Därför ser vi det inte som oväntat att både Orsa och andra stationer uttrycker funderingar och frågor. Det är helt logiskt – förändring väcker engagemang, och engagemang är något vi värdesätter, säger Henric Helander, förbundsdirektör och räddningschef på Brandkåren Norra Dalarna.

Förbundet består av stationerna i Leksand, Mora, Orsa, Vansbro och Älvdalen.

Vid Vansbro brandstation beskriver anonyma källor en frustration som framför allt bottnar i upplevd brist på kommunikation. I stället för möten hänvisas personalen till filmade genomgångar på Youtube.

— Just den ambitionen – att alla ska få samma information – är också en av anledningarna till att vi valt att arbeta med filmade genomgångar. Vi har dessutom öppet för alla medarbetare att ställa frågor till oss genom anpassade kanaler, till exempel en mejladress enbart för frågor om den nya organisationen.

Brandmännen i Vansbro håller inte med.

— Vi i Vansbro har haft tre heltidsanställda på stationen, som nu flyttas till Mora eller har slutat. Samtidigt säger ledningen att inget är beslutat, men vissa av de heltidsanställda har redan fått besked om att de ska börja arbeta från Mora brandstation direkt efter semestern. Detta skapar stor oro och ifrågasättande bland oss som arbetar på plats.

Oro för centralisering och sämre förutsättningar

Källorna menar att förbundet snabbt blir allt mer centralstyrt, med beslutsfattandet förlagt till Mora. Det riskerar, enligt dem, att försvaga de lokala stationernas inflytande, engagemang och insatsförmåga.

— Cheferna som ska leda verksamheten kommer allt mer sällan synas till, och kontakten mellan ledning och personal har blivit allt svagare. Det talas om samarbete och utveckling, men i verkligheten råder en tystnadskultur där frågor inte besvaras och information sällan delas. Vi har försökt kommunicera och få Henric hit för att se hur vår arbetsmiljö fungerar och att i den nya organisationen kommer det att bli problem, men han har ännu inte svarat på våra frågor eller varit här.

Ett exempel som lyfts gäller rökdykning:

— Om det blir en stor skogsbrand eller en stor fastighet som brinner, så krävs det rökdykare. Som det kommer att bli enligt den nya planen, så kommer vi att ha utrustning initialt. Men sen för att vi ska kunna fortsätta insatsen krävs att man kör ner utrustning som kommer att vara placerad i Mora. Är det vinter och dåligt väglag kommer det att bli ett stort glapp i och med det.

Källorna menar att en brandkår ska bygga på samarbete, tillit och lokal förankring – och att allmänhetens kontakt med brandstationen riskerar att försvagas när personal inte längre finns på plats.

Helander: ”Det mest rättvisa sättet”

Henric Helander svarar att filmade genomgångar är det mest jämlika sättet att informera.

— Även om vi skulle vilja samla alla medarbetare vid ett och samma tillfälle är det inte görbart, då avstånden i förbundet är stora och delar av personalen är ”låst” till beredskap. Att istället resa runt och upprepa samma presentation på sju olika stationer innebär en hög risk att budskapet landar olika. För oss är det mest schyssta och rättvisa att ge en personlig film där alla får ta del av exakt samma genomgång, och sedan erbjuda full möjlighet att skicka in frågor öppet, vilket många redan gjort, avslutar Henric.