
”Spännande att se var vi står”
Med sin hittills bästa SDHL-säsong i ryggen ser LIF-forwarden Kajsa Armborg fram emot ännu ett år i den vitblåa tröjan. När Armborg gästade Dalarnas Stolthet, Siljan News podcast om livet i och omkring Leksands IF, för att summera fjolårssäsongen var det inte klart om det skulle bli en sjunde säsong i Dalarna. Så blev dock fallet även om det fanns intresse från annat håll.
— Jag pratade med andra klubbar men vi kom aldrig så långt att det fanns konkreta erbjudanden att ta ställning till. Jag kände mig ganska säker på att stanna redan från början, säger Kajsa Armborg.
22-åringen som av allt att döma kommer passera 200 matcher i LIF-tröjan under vintern säger att den stora anledningen till beslutet är att hon trivs väldigt bra både i klubben men också socialt i Leksand som ort. Att fjolårssäsongen dessutom var väldigt stark för henne själv bidrog även det.
— Jag tror mycket beror på kemin, att jag kom igång väldigt bra genom att spela ihop med Hanna Sköld hela säsongen samt att Wilma Johansson kom in i vår kedja. Vi hittar varandra väldigt bra och förstår varandra mer än vad som kanske kommuniceras på isen. Vi vet var vi har varandra efter att ha spelat tillsammans så pass länge som vi gjort. Sen fick jag också växa in i en roll med mer ansvar.
Hur ser du på den rollen, är du bekväm i det ökade ansvaret?
— Ärligt så var jag inte jättebekväm i det till en början. Jag är inte en person som pratar speciellt mycket inför en grupp så självklart har det varit lite jobbigt samtidigt som det har varit roligt och nyttigt att lära sig det också.
För LIF som inledde ett generationsskifte skulle säsongen var en berg- och dalbana. Laget lyckades ta sig till slutspel i och med åttondeplatsen i grundserien men i kvartsfinalen var HV71 både ett och två nummer för stora och man gjorde processen kort med kullorna. Under hösten var det dock inte många som trodde på slutspel utan det pratades nästan endast om att Leksand skulle tvingas att kvala sig kvar i högsta serien. Åtta matcher in på säsongen hade laget fortfarande inte tagit någon poäng och man var cementerade i botten av SDHL.
Armborg säger att när hon ser tillbaka på fjolåret är det nästan så att hon glömmer bort de inledande förlusterna som hon tror påverkade även resten av säsongen.
— Hade vi lyckats vinna hälften av de matcherna hade nog säsongen sett helt annorlunda ut. Vi avslutade säsongen väldigt starkt vilket är ett tydligt bevis på att vi som lag och grupp lyckades samla ihop oss och vända den dåliga starten. Det är något vi verkligen ska ta med oss.
Kan man lära sig något av den svaga starten eller gör man bäst i att bara glömma den helt?
— Jag tycker absolut att vi ska ta med oss den och vara ödmjuk inför det som väntar. Någonstans måste vi hitta var vi står och redan från start markera att vi satsar högre än förra året. Då måste vi också visa det ute på isen, att vi har höga krav på varandra och sig själv.
Förutom Armborg, Hanna Sköld och Wilma Johansson bars fjolårsupplagan av den nordamerikanska trion Maddie Rolfes, Emma Woods och Brooke Boquist vilka alla har valt att söka nya utmaningar i sina karriär som innebär tunga tapp för LIF.
— Jo så är det, många ledande spelare från förra året har lämnat vilket är tråkigt. Jag tycker dock att det varit högre fart på träningarna hittills i år än vad det var förra säsongen vid den här tidpunkten.
Det är dock som sagt ett generationsskifte som pågår i laget. Redan förra året fick exempelvis Tuva Kandell, Annie Silén och Nicole Hall axla ett stort ansvar trots att man fortfarande är juniorer. Att de talangfulla LIF-spelarna fått ytterligare ett års erfarenhet tror Armborg är väldigt betydelsefullt.
— Ja, det kommer vara jätteviktigt. Det är i den här riktningen svensk damhockey vill gå med att få in fler unga svenska tjejer i ligan vilket är något vi i Leksand jobbar med. Vi har alla varit där någon gång och det är jätteroligt att se hur våra unga tjejer växer in i sina roller och får chansen att ta ett stort ansvar. Det är dessutom ett fint betyg till föreningen.
Ett fint betyg har Kajsa Armborg även fått personligen. När Ulf Lundberg, Damkronornas nya förbundskapten, tog ut säsongens första landslagstrupp fanns LIF-forwardens namn med i laguppställningen.
— Det var så klart jätteroligt, men samtidigt är det, inte läskigt, men lite nervöst eftersom det är första gången jag får chansen. Nu blir det lite annorlunda när det är ett läger istället för turnering men det ska bli spännande att se och höra vad ”Uffe” tänker och har för upplägg.

Trots de fina insatserna på isen under fjolåret fick Armborg aldrig chansen i Tre Kronor-tröjan. Det var dock inget hon tänkte speciellt mycket på.
— Vi spelar hockey under många år och allting är en process. Blir man inte uttagen så kan man självklart fråga sig själv vad man tror det beror på men jag försökte bara nöta på och jobbade på det jag ville bli bättre på. Chansen kommer när den kommer helt enkelt.
Sedan laget återsamlades efter sommarledigheten har man hunnit med två veckors träning på is samt ett läger uppe i Idre för att svetsa samman truppen ytterligare.
Vad kan du säga om årets lag?
— Jag tycker vi är ett lag som verkligen vill spela ishockey och som kommer åka väldigt mycket skridskor. Förra året var vi väldigt mycket upp och ner i våra prestationer och att det ibland blev lite solojobb ute på isen. I år tror jag vi kommer vara tightare som grupp och att det kommer inte märkas så stor skillnad på vilka som är på isen, alla står för samma spel.
Imorgon lördag är det också dags för den första träningsmatchen då LIF tar sig an Brynäs i Gävle.
— Det ska bli riktigt kul! Det blir spännande att se hur vi står oss när det kommer till match och hur vi tänker kring det. Vi har inte tränat så mycket i femmor hittills, det är alltid spännande när allt sådant börjar ta form.
Ytterligare ett gäng träningsmatcher väntar innan grundserien drar igång den 12 september, även då i Monitor ERP Arena mot antagonisten Brynäs.
Vad kommer krävas för att Leksand ska ta ytterligare några kliv upp i tabellen denna säsong?
— Att vi har en jämnare nivå. När vi spelade bra förra säsongen var vi riktigt bra och kunde hålla jämna steg med motståndet. Det var dock för djupa dalar. Vi ska sikta på att ha en högre lägstanivå hela tiden, då ska vi kunna ta ytterligare några placeringar, avslutar Kajsa Armborg.