”Skulle vi gå upp har vi inget lag”

Seriesegrare än en gång – Men Digers BK:s herrar vägrar avanceras i seriesystemet.

Klubben vill att serierna görs om för att korta ner resorna som blir i division 4.

Men från förbundets håll anser man det är bra som det är och gläds i stället åt att innebandyn växer.

— Tråkigt att inte förbundet inte ser problematiken, säger Sebastian Thorslund, spelande tränare den här säsongen i Digers BK.

Orsaklubben, som är Dalarnas äldsta innebandyförening, var under många år ett stabilt division 3-lag. Men för ett antal år sedan begärde sig herrlaget självmant ner till division 5 för att börja om.

De senaste åren har man haft möjligheten att ta steget upp då man varit ett topplag i femman, men man vill inte av geografiska skäl. Digers skulle i fyran möta lag inte bara från Dalarna, utan även från Gävleborg och Hälsingland, vilket blir alldeles för långa bortaresor för den här nivån, menar man från Digers håll.

— Skulle vi gå upp har vi inget lag, det är verkligheten, menar Thorslund.

De två sista matcherna vann Digers med 33-1 mot Sundborn och 21-7 mot Nås. Inga roliga siffror.

— Det kan ju inte vara kul för någon att spela matcher som slutar med så stora siffror, kommenterar Per Nordström på Dalarnas Innebandyförbund.

Det blev även klara siffror mot Hosjö som nu blev laget som tog steget upp en division när inte Digers var intresserad av att göra det.

— Jag förstår att det inte ser bra ut när matcher slutar med så stora siffror. Jag vet att förbundet vill att vi tar steget upp, men det är väl som det är, konstaterar Sebastian Thorslund.

Digers BK har många lag igång, men när ungdomarna kommer till gymnasieåldern väljer de killar som lirar i Digers att söka sig till innebandygymnasiet i Mora och då representera för Kais Mora. Det här innebär att återväxten är dålig. Digers herrlag består av en salig blandning något äldre herrar, familjefäder, där bland annat före detta elitspelare är med.

— De flesta av oss har familjer och då vill man inte slänga bort en hel lördag för att åka på en bortamatch, har Thorslund tidigare förklarat och än en gång understryker då han hör Nordström förslag på hur man ska lösa de långa bortaresorna i division 4 som innehåller lag från Dalarna, Gävleborg och Hälsingland.

Att minska antalet laget för att få kortare bortaresor, som till exempel gjorts i en annan idrott, i Hockeytvåan, är inget som Dalarnas Innebandyförbund vill ta efter.

— Vi har en långsiktig planering och ett samarbete mellan Dalarna och Gävleborg där även Hälsingland ingår. Det är bara i femman som vi har enbart dalalag.

— Vi vill spetsa till serierna med det här och ha tolv lag i varje serie, det har varit vårt mål och det innebär att det är några resor som blir lite långt bort. Det vi kan erbjuda är att man under en helg spelar två bortamatcher mot närliggande lag, då sparar man in en bortaresa, förklarar Nordström hur man tänker från förbundets sida.

Det är inget som gör något bättre, menar Thorslund.

— Jag förstår förslaget. Men det gör det hela svårare, då blir man ju borta ännu längre från familjen, det är ju det vi vill undvika, konstaterar han.

Medan övriga innebandy-Dalarna blomstrar har länets äldsta innebandyklubb svårt att få ihop tillräckligt med folk – till bortamatcherna.

— Innebandyn har ökat varje år de senaste åren. I år hade vi 309 lag i seriespel (Dalarna, Gävleborg, Hälsingland = alla åldrar), för några år sedan hade vi 260. Vi har aldrig tidigare varit över 300 lag, gläds Per Nordström åt de fina siffrorna.

Nordström är en riktig legend inom Dalarna och han är nu inne på sitt 35:e år inom Dalarnas Innebandyförbund. Han har sett utvecklingen på väldigt nära håll, kan man konstatera. Per konstaterar glädjande hur innebandyn bara växer och växer.

— Förra helgen var det på Lugnet (Falun) en turnering för barn mellan 7-11 år med hela 196 lag. I fjol var det 170 lag, det var rekord då, det ökar hela tiden.

För Digers herrlag är det en helt annan situation. Man kämpar varje år för att få ihop ett lag. Äldre duktiga spelare finns, alldeles för bra för division 5 med tanke på de stora segersiffrorna i många av matcherna. Men de äldre rutinerade spelarna, som också har sin familj att ta hänsyn till, vill inte lägga ned allt för mycket tid på innebandyn.

En förlust noterade den gångna säsongen, Borlänge på bortaplan – naturligtvis.

— Vi åkte med nio utespelare, men det visade sig efteråt att en av killarna hade feber i kroppen, det var därför han inte kände sig så pigg under matchen. En annan var skadad, så det var inte optimala förutsättningar när det gäller den matchen, säger Thorslund om enda förlusten.

36-årige Thorslund tog efter flera års uppehåll som aktiv på sig rollen som spelande tränare den här säsongen. Han poängterar att han hade god hjälp av Sonny Johansson i ledarskapet, inte minst när han själv inte kunde vara med på grund av andra åtaganden, som att han är deltidsbrandman och att han även är tränare för dotterns lag i Digers.

Han gjorde i höstas comeback efter flera års frånvaro i Digers herrlag, både på planen och som ansvarig för laget.

— Men jag har sagt att det inte blir något mer för mig. Dottern kommer att spela i två lag nästa säsong, så jag kommer att ha fullt upp där, vilket jag har förklarat för laget.

Som vanligt är det ett frågetecken inför nästa säsong efter nyss avslutad. Ska Digers BK, som har en fjärdeplats i svenska cupen som främsta merit, det i mitten av 1980-talet, få ihop ett herrlag och någon som tar ansvaret för träningar och annat? Det återstår att se.

— Jag vet faktiskt inte hur det blir, men jag hoppas verkligen att det finns någon som har motivation att ta över, nästan vädjar Sebastian Thorslund.

Digers BK:s damlag spelar i division 2 Dalarna/Gävleborg. Det är lägsta serien, liksom herrarna spelar i, och damlaget kom där på sjunde plats av elva lag den här säsongen.