Kyligt men härligt när Moraloppet lockade nästan tusen åkare
969 deltagare var anmälda till Moraloppet under lördagsförmiddagen. Utöver alla de lokala åkarna så fanns deltagare hela vägen från Lappland till Skåne. Det blev ett riktigt folkvimmel vid målfållan på skidstadion i Mora, där medalj, smörgås, bulle och blåbärssoppa delades ut till de tappra deltagarna.
Det var ett kalas med många utmattade åkare denna dag. En 42 kilometer lång färd från Evertsberg, via bland annat Oxberg, Eldris och Hökberg, skulle avslutas intill skjutvallen på skidstadion i Mora.
Elitåkarna var snabbt i mål denna soldränkta men iskalla dag i norra Dalarna. Några av de som hörde till den inledande startgruppen var landslagsåkaren Jens Burman, IFK Moras Gustav Eriksson och Gustaf Berglund. Vann loppet gjorde däremot Andreas Svensson från Ulricehamn – även om Gustaf Berglund inte var långt efter på silverplats.
Men för väldigt många handlade detta om att hålla flåset uppe ute i spåret och må bra. Så var det bland annat för Lars Wahlberg, Rembo IK, från Avesta.
— Detta var bra, men det var kallt. Spåren var fina. De sista två milen var slitiga och fingrarna är väldigt stela nu, säger han.
Detta är inte första gången han åker Moraloppet.
— Jag har åkt någon gång förut, men det är några år sedan. Det är skönt att kunna röra sig lite för att få motion.
Det blev en 444:e plats bland herrarna. Tiden stannade på drygt två och en halv timme för honom. Lars kommer ändå satsa på Vasaloppet.
— Ja, absolut det kommer jag att göra. Nu är det ju bara några veckor kvar.
En annan som hade haft det roligt men jobbigt i spåren, var Linn Larsson som representerade Hede SK från Härjedalen.
— Man visade 42 kilometer pannben. Det var lite dåligt glid, lite klistrigt, men jag tyckte det gick helt okej för mig idag, säger Linn.
Allt som allt blev det en 37:e plats för henne bland tjejerna i Moraloppet detta år. Linn hade inget emot stigningarna. Snarare verkade hon föredra dem.
— Det gick bäst i uppförsbackarna. Jag tappade en del i början, men sedan tog jag igen en del i uppförsbackarna.
Efter att åkarna hade gått i mål gick det även att ta sig en välförtjänt fika inne på Hemusgården. Trängseln var stor, men det var också glädjen. Det var som sig bör i denna klassiska tävling.
