Lasse Johansson – en vägg när LIF föll med uddamålet

Det här har det väntats på vid Siljans södra strand. Slutspelshockey inför publik. Det var 2003 senast det hände, och sedan dess har LIF som klubb gått igenom fler bedrövelser än vad Joel Lundqvist har matcher i Frölunda. Faktum är att arenan som denna tredje kvartsfinal mellan Leksands IF och Frölunda HC skulle spelas i inte ens var påtänkt senast leksingarna fick se sitt lag spela slutspel på hemmais.

Inte konstigt att peppen inför den här matchen har varit enorm från LIF-håll och förväntningarna på kvällens inramning därefter.

Och besvikna – det blev vi inte.

Leksand Tifo Crews senaste verk ramade in norra stå i en koreografi som vi vanligt dödliga inte är värdig. Tiden och finessen som ligger bakom det som presenterades den här kvällen går inte att värdera eller förklara för någon som inte själv legat på ett hårt betonggolv en hel helg för att skapa något som ska få se dagens ljus i cirka fem minuter – men för att sätta det i någon kontext: det finns inte många, om ens någon annan, gruppering i hockeysverige som levererat ett tifo med den här svårighetsgraden på väldigt länge. Hatt: av.

Vad som gjorde hela koreografin än mäktigare var att det nya introt som LIF tagit fram till slutspelet innehöll samma låt som tifo:t anspelade på. Det vill säga den gamla klassiska ”Leksand Stars”-låten. LIF har länge pratat om att man behöver vara mer framåtlutade och öka kravställningen inom föreningen. Vad passar då bättre än att spelarna skrinnar in på isen till textraden ”69, 73, 74, 75 – vi ska ta guld igen”?

Så långt motsvarade den här kvällen alla förväntningar. Inramningen, laddningen, förväntan i luften. Nu var det ju bara hockeyn kvar.

Den började fint den med, innan den ens hade börjat. Frölunda-masen Lasse Johansson drattade på rumpan framför norra och drog ner matchens första jubel innan pucken ens hade släppts. När den väl hade det hade inte Johanssons Frölunda pucken under kontroll i Leksands zon en enda gång första 6.33. Då tappade Nicklas Lasu hjälmen i en närkamp med Kalle Östman och Frölunda fick power play. ”Fyra sekunder, underbart är kort” sjunger Magnus Uggla men så vidare värst underbart var inte de kommande fyra sekunderna. Patrik Zackrisson tekningssparkade pucken till Jere Innala backhandföste puckken mellan benen på Mantas Armalis.

Där och då hade LIF, trots det massiva spelövertaget, bara skjutit två skott på mål. När perioden var slut hade det blivit åtta till och Frölunda var knappt över mittlinjen sista tio.

En grej som kan vara klurig i hockey är ju att mata på, mata på, mata på utan att få utdelning. Leksand lyckades bra med det i förlustmatchen senast i GBG.
Något som inte direkt gör det enklare är när motståndarna gör 2-0 vilket Frölunda gjorde bara tre minuter in i andra perioden. Två mål på fyra skott och i andra änden av planen rånade Johansson både Justin Kloos på ett friläge – efter en utsökt passning av Felix Unger Sörum – och kapten ”Zacke” på en retur där de flesta nog hade antecknat en reducering.

2-0 var resultatet efter två spelade perioder och här inför tredje gick undertecknad och ledde klack så resterande del av referatet är författat av kollega Mårthen Bergman. Det var bara att sätta sig i båten och åka med för Leksands press fortsatte och anfallsspelet såg ut att ha fått ny energi av publikens sånger under periodpausen (!).

Oskar Lang åkte sig fri efter att Christian Folin missat ett skott och fick vad som såg ut som en ganska billig straff. Peter Cehlarik fick ansvaret men Johansson snuvade slovaken. LIF blev ju längre matchen led förstås tvungna att chansa lite mer vilket öppnade upp för ett och annat Frölunda-läge och hemmalagets forcering kom av sig. Tills det var en drygt två minuter kvar.

Leksand tog då ut Mantas, satsade allt på ett kort. Det resulterade i att Anton Johansson bombade in reduceringen i krysset med exakt en minut kvar att spela. På den sista minuten hann Frölunda dra på sig en puck out och Leksand avlossa ett par farliga skott. Tyvärr sprack Lasse-nollan försent och Frölunda leder med 2-1 i matcher.

Bäst 1 – Leksand Tifo Crew
Jag (Martin) må vara jävig då jag är en del av den här grupperingen, men jag har inte varit en del av arbetet som skapat det vi fick se i kväll så därför tycker jag den här utmärkelsen är ok. Det här höll allra högsta klass.

Bäst 2 – Stämningen i tredje
Leksandspubliken gjorde verkligen allt för att ge mer energi till det här laget.

Bäst 3 – Inställningen
Inte heller spelarna visade någon gång under matchen ens en promille av att inte tro på det. De malde på och fortsatte skapa. 1-2 i matcher absolut. Men fortsätter det se ut såhär så ska det mycket till för LIF inte ska vinna över sju matcher. Jag tror inte att jag någonsin sett ett såhär bra Leksandslag.

Sämst
”Mål förtjänar man inte, de gör man” brukar det låta. Och i vissa fall är det lite synd.

Matchssummering
Leksands IF – Frölunda HC 0-2 (0-1, 0-1, 1-0)
Skott: 24-10 (10-3, 6-4, 8-3)
1-2 Anton Johansson (Elvenes, Alsing)