”Det är jag som jobbar mest i huset”

Klockan är 08:00 och jag har precis klivit in i Weda Skog arena. Hockeygymnasiet är i full gång med sin morgonträning och Leksands IF’s damlag skall strax lämna arenan och bege sig mot Luleå för att spela två matcher under helgen som kommer.

Jag är dock inte på plats för att träffa gymnasieelever eller spelare från damlaget. Jag skall få följa med Emil Ericsson, 20, en dag på hans arbete som vaktmästare.

När jag kommer in i personalrummet möts jag av en gäspandes Emil som sitter och väntar på att få inleda arbetsdagen. Efter att undertecknad fått i sig en kopp kaffe är det dags att sätta igång. Emil bestämmer att vi skall börja med att sopa korridorerna. Men det börjar inte så bra.

Emil hittar ingen sopkvast.

— Det är som vanligt, barnen går och gömmer kvastarna för mig hela tiden. Ibland måste jag gå upp till kansliet och leta, säger Emil innan han till slut hittar en kvast.

Jag frågar vad som är viktigast att tänka på när man skall sopa golvet i en ishall. Svaret kommer lika snabbt som självklart.

— Det är att man inte har sönder sopen. Då slipper man gå och leta efter en ny, säger Emil och skrattar.

Det märks att Emil är en uppskattad kille i huset. Spelare, ledare eller annan personal i huset stannar ofta till och pratar med honom. De många pratstunderna har dock inverkan på arbetstakten och det blir några ofrivilliga pauser.

— Men det gör inget, det är ändå jag som jobbar mest här i huset, säger Emil.

Emil tog i somras studenten från Leksands gymnasium. Det var också under fjolåret som han inledde sin karriär som vaktmästare då han hade praktik i arenan.

— Jag tycket det var så roligt så när jag tog studenten frågade jag helt enkelt om jag fick fortsätta, säger Emil om beslutet att ansöka om en tjänst i arenan.

Något som Emil ser framemot väldigt mycket är att få flytta hemifrån. Inom kort skall han flytta till en egen lägenhet och han tycker att jobbet som vaktmästare hjälper honom väldigt mycket.

— Ja det är viktigt att kunna sånt här innan man flyttar hemifrån. Hur man håller rent och snyggt och så, säger Emil samtidigt som han snart är klar med sopningen.

Vi ställer tillbaka sopkvastarna och går in till personalrummet för att ta en fika. Där inne möts vi av Leksands IF’s herrlags lagkapten, Jesper Ollas.

— Tjena Jeppe! Är Skedung tillbaka? frågar Emil direkt han får syn på Ollas.

— Tjena Emil, nej han är fortfarande sjuk, så det är lika bra att du gör dig redo, svarar Ollas.

Till historien hör att Emil dagen innan fått klä på sig en full hockeyutrustning och provat att spela litegrann med bland annat Jesper Ollas.

— ”Jensa” Nielsen sa att om Skedung inte blir frisk så kanske jag skulle få chansen. Nu är han ju fortfarande sjuk så jag kanske måste gå in och prata med Jens om mitt kontrakt? Säger Emil frågande med en lite lurig blick.

Sport i allmänhet och ishockey i synnerhet är något som intresserar Emil väldigt mycket. Förutom det vardagliga arbetet och kontakten med sporten den vägen brukar han ofta hjälpa till i olika lag vid träningar och matcher. Under somrarna hjälper han även till i Leksand Lumberjacks, basebollaget.

Men stort fokus ligger ändå på Leksands IF’s herrlag där Emil har två viktiga uppgifter. Dels brukar han trycka på knappen som startar pyrotekniken i de dalahästar som står på isen när spelarna åker in. Dessutom är det Emil som, efter vinstmatcherna, leder segerramsan inne i omklädningsrummet.

Då Leksand senare under kvällen skall möta Pantern pratar vi en hel del om hur vi tror det kommer att gå samtidigt som Emil pysslar med sin favoritsyssla, att pressa well-papp.

Emil är säker på vinst med 7-0. När jag frågar om målskyttar brister vi båda ut i skratt.

— Ja, Skedung är ju inte med så jag gör alla, säger Emil samtidigt som han startar pressen.

När klockan är halv tolv är det dags för lunch. Kycklinggryta och ris är vad matdosan erbjuder idag. När Emil har ätit klart har han slutat för dagen. Det brukar bli mellan 3-4 timmar per dag som han jobbar, något som är lagom enligt honom själv.

— Ja ibland sliter jag ut mig för hårt och blir yr så jag måste sätta mig ned. Då är det lätt att glömma bort klockan och till slut kanske man inte vet hur länge man har vilat. Men det händer inte så ofta, säger Emil och skrattar innan han går hem för att ladda upp sig inför kvällens match. En match Leksand vinner, vilket betyder att Emil agerar hejarklacksledare i omklädningsrummet efteråt.

Rösten har fått sig en törn under kvällen på ståplatsläktaren och firandet med laget.

— Jag var aldrig nervös, säger Emil efter matchen.

Efter att vi pratat en liten stund börjar Emil bli trött och det är dags att tänka på refrängen.

— Nu måste jag gå hem och lägga mig, det är ny match imorgon i Hedemora, säger Emil Ericsson innan han vandrar hemåt med värkande stämband.

Jag själv går hem med ett leende på läpparna.

Fotnot: Under gårdagen meddelade Leksands IF sportsligt ansvarige, Mikael Karlberg, att Emil får ett kontrakt som assisterande tränare tillsammans med Leif Carlsson och Jens Nielsen. Kontraktet sträcker sig över en match, den 13:e december när Leksands IF tar emot Västervik hemma i Tegera arena.