”Det är dags att testa något nytt”

Berg och dalbana. Så summerar Fredrik Forsberg sin egen säsong. Leksands IF:s kvalspel följde han från läktaren och inte heller nästa säsong kommer Fredrik Forsberg att skrinna in på isen i LIF:s matchställ. Han har bestämt sig för att prova något nytt trots att han fått ett kontraktsförslag från moderklubben.

— Leksand ville att jag skulle stanna, men jag har bestämt mig att jag inte kommer att stanna. Jag känner att jag haft några tuffa säsonger och att det är dags att testa något nytt.

Den gångna säsongen var som sagt en Berg och dalbana för Forsberg. Den slutade och började bra, men i mitten gick det sämre.

— Jag började säsongen bra tycker jag. Redan på försäsongen gick det helt okej, och när serien startade gick det väldigt bra. Jag fick spela mycket med Isac (Skedung) och Wikman (William). Vi spelade bra ihop och jag själv fick till och med spela boxplay, något jag nästan aldrig gjort tror jag, skrattar Fredrik Forsberg.

Just kedjan med Forsberg, Skedung och Wikman var, under lagets motiga inledning, den formation som nästan drev laget vilket dåvarande tränaren Markus Åkerblom själv utryckte vid några tillfällen.

— Sen började det gå sämre och sämre för laget, vi bytte tränare, gjorde om lite kedjorna och det gick inte spelmässigt lika bra för mig heller. Med konkurrensen som var hamnade jag lite utanför laget. Sedan kom utlåningen och efter det gick det egentligen bara uppåt under resten av säsongen. Det var som sagt en berg och dalbana till säsong, men jag börjar bli van med det efter de senaste åren.

Just att få förtroende redan från start stärkte Forsberg.

— Jo men det kändes så klart bra. Redan på försäsongen kände jag att ”Mackans” (Åkerblom) isträning var väldigt bra för just mig. Det var mycket nötning på att till exempel skydda puck som jag behövde bli bättre på. Jag tog till mig så mycket det gick och kände att det var något jag fick med mig under resten av säsongen. Det var skönt att både jag själv och hela kedjan fick bra utdelning i början.

Hur kändes det då för dig personligen när Markus Åkerblom fick lämna tränarjobbet just för att du fick så pass stort förtroende?

— Det är klart det är tufft eftersom jag hade ett väldigt bra förtroende. Samtidigt har man ju lärt sig att när det går dåligt för laget så ryker oftast tränaren, när det gick så pass dåligt för oss som det gjorde var man ju ändå lite förberedd på det. Sen har man ju ingen aning hur det går efter ett tränarbyte. Det kan gå bättre likväl som det kan gå bra mycket sämre. Det gällde att försöka visa så mycket man kunde.

Går det att sätta fingret på något speciellt som inte fungerade där i början och som gjorde att det till slut blev ett tränarbyte?

— Det var egentligen bara resultaten i matcherna tror jag. Det är höga krav här i Leksand och man hade kanske från föreningens sida räknat med att vinna de här åtta första matcherna istället. Vi hade ett otroligt bra lag och när då resultaten gick som de gick blir det kanske lite panik i klubben, då är det också lätt att huvudtränaren får skulden. Jag tror dock nu i efterhand att vi absolut hade rättat till det, så bra lag som vi hade tror jag att vi hade knaprat ihop det där bara vi hade fått spela lite till och kanske ändra på några småsaker. Jag tror mest att allt var så nytt i början och att alla ville visa upp sig lite för mycket istället för att spela som ett lag.

Forsbergs trio fick fortsätta även under Leif Carlssons ledning fram till att William Wikman skadade sig och missade några matcher. Spelet för Forsberg och Skedung började även det hacka och Fredrik känner själv att han inte lyckades komma tillbaka spelmässigt efter det. Han var fortfarande med i laget men blev allt som oftast placerad som extraforward där han fick komma in och göra några byten per match.

Efter årsskiftet kom också beskedet att Fredrik Forsberg lånades ut till seriekonkurrenten BIK Karlskoga. Ett beslut som kom från bägge parter.

— Ja det var lite både och. Jag ville ju såklart vara kvar och kände att det fanns mer i mig. Jag tyckte själv att jag hade nivån för att spela i Leksand och förtjänade en plats. När man sedan hamnar utanför mer och mer samt att tränarna förklarade att de hade svårt att ge mig istid, då måste man se sig om.

Utlåningen blev succé

Att det var just Karlskoga som var ny klubbadress var dock något som satte lite griller i huvudet på Forsberg.

— Först var jag nog lite skeptisk till att det var just Karlskoga med tanke på det förflutna som funnits mellan lagen, även fast det var något år sedan man var riktigt tuffa på varandra. Men det var ändå ett lag som låg dåligt till i tabellen och det var ingen direkt press eftersom halva Hockeysverige skrivit att Karlskoga var klara för kval redan. Jag hade egentligen ingenting att förlora och det var ganska skönt att det gick så pass fort att ta sig dit. Nu i efterhand har man ju ingenting att klaga på.

I Karlskoga började allt helt plötsligt lossna för Forsberg och när grundserien summerades hade laget lyckats undvika negativt kval samt att poängproduktionen mer eller mindre exploderat. Totalt gjorde Forsberg 20 matcher för klubben och på dessa producerade han 21 poäng.

— Först och främst gick laget otroligt bra och då blir det såklart enklare för en själv också. Men sen tror jag också att allt egentligen släppte. Alla ramträffar jag hade här i Leksand, det kändes som att det var någon i varje match nästan, gick istället in i mål. Jag fick som tillbaka allt som gick emot mig i Leksand.

Forsberg lyfter även fram kedjekamraterna Rodrigo Abols och Gustav Thorell, som han spelade tillsammans med i mer eller mindre hela sejouren, som stora bidragande orsaker till den egna succén.

”Vi hade egentligen ingen kontakt alls”

Men trots att spelet lossnat, poängen trillade in och att självförtroendet byggdes upp berättar Forsberg att han nästan inte hörde någonting från LIF.

— Vi hade egentligen ingen kontakt alls. Det jag hörde var att Leksand behövde ha hem min trunk för att det kommit ett gäng nya spelare. Det var ”Challe” som hörde av sig lite, både när han var sportchef och när han hade slutat. Egentligen är det bara han jag haft kontakt med, ja utöver det om trunken då, säger Forsberg och fortsätter.

— Det är ju tråkigt så klart. När man är utlånad spelar man för att visa upp sig för sin klubb samtidigt som man självklart vill hjälpa Karlskoga som det var i det här fallet då. Men man vill ju visa att man borde vara kvar och ta en plats i Leksand. Sen förstår jag ju också Leksands sits, dom hade väldigt många spelare både här på plats samt i olika klubbar på utlåning, det vart kanske för många spelare för att ha koll på alla.

Men du stod ju ändå ut lite extra med tanke på poängproduktionen?

— Jo exakt, det känns som att man kanske borde fått ett samtal eller någonting. När vi mötte Leksand i slutet av säsongen trodde man ju kanske att de skulle säga någonting, men det var inget då heller faktiskt. Det är lite tråkigt tycker jag, det borde inte vara så svårt att höra av sig känns det som.

Det var aldrig aktuellt att återvända till LIF?

— Nej det var det inte och jag fick höra sen att det inte var möjligt eftersom vi spelade i samma serie. Det hade behövt ske innan transferfönstret stängde, så att till exempel spela kvalet med Leksand gick inte.

Forsberg laddar nu upp på hemmaplan inför kommande säsong. En säsong han ser på med tillförsikt och där han vill få stanna ett helt år i samma lag.

— Ja jag är hemma i Leksand och tränar, håller igång tills jag skriver på något. Jag ser till att vara redo när det väl händer någonting, avslutar Fredrik Forsberg.

Men även om Fredrik Forsberg alltså inte kommer att spela för Leksand nästa säsong stänger han inte dörren för en återkomst någon gång i framtiden.

— Jag har ju sett att det gått bra för andra som lämnat klubben och som sedan kommit tillbaka efter något år. Självklart var det ett tufft beslut, man vill ju alltid bo här hemma och spela i laget jag vuxit upp med. Ibland går det dock inte som man vill, men det känns faktiskt bra. Det ska bli skoj att testa något nytt och bo bortifrån Leksand.

Med tanke på den succé du gjorde i Karlskoga, finns det någon dialog mellan er just nu?

— Jo men det gör det. Karlskoga har varit ett stort alternativ för mig sedan jag åkte hem därifrån egentligen. Jag har ingenting klart än, men vi har absolut diskussioner, det har vi.