Därför oroas tränaren över damfotbollen: ”Brist på spelare”
Bara veckor har gått sedan det formellt blev klart att Sollerö IF lagt ned sitt damlag. För lagets tidigare tränare Lasse Ericson är det vemodigt, men framför allt känner han en stor oro för framtiden inom damfotbollen och ungdomsidrotten i Mora.
— Det är brist på spelare i nästan varje lag, säger Lasse Ericson.
Två dagar efter IFK Moras herrars hemmapremiär på Prästholmen (en seger mot Näsviken med 2–1) lyser solen över det gröna fältet. Några av föreningens barn har sökt sig hit för påsklovs-fotboll.
Gymnasieläraren tillika fotbollsledaren Lasse Ericson sitter på sitt kontor med fönstret mot planen. Han gläds åt de unga förmågorna, men har mycket att stå i och kan inte drömma sig bort för länge – trots att han inte håller i någon undervisning när hans fotbollselever har lov. Ibland tänker han också på hur det ser ut för damfotbollen.
Nyligen fick Lasse Ericson ta avsked av sitt Sollerö IF, ett lag han lett i sex år; den senaste tiden tillsammans med Torbjörn ”Lappen” Schedvin. För Lasse var det ett ganska tungt men självklart beslut.
— I mars tog vi beslutet att lägga ned damlaget. Hela förra året var vi i gång, men för att gå vidare måste man förändra ganska mycket. Att vi gick skilda vägar var ingen stor grej, när så många av tjejerna varit borta för att plugga på annan ort, säger Lasse Ericson.
Idag har Sollerö IF ett F15-lag. Dessutom finns det yngre som spelar i tre- eller femmannalag.
Med andra ord finns det hopp för damfotbollen på Sollerön. I den bästa av världar finns här snart ett nytt elitlag.
— Om man verkligen satsade skulle det kunna komma fram ett nytt damlag i framtiden.
40 procent av Moras fotbollsspelare är tjejer. Framtiden för damfotbollen vill han däremot inte se som ”jättelysande”.
— Det är brist på spelare i nästan varje lag. Tittar vi på Siljansområdet så är det bara Leksand som verkar ha en lite större verksamhet. I övrigt är det ont om spelare överallt.
Att Prästholmen fått en ny läktare, med plats för 500 åskådare, är välkommet. Han beskriver att den bidrar till känslan av ”en riktig fotbollsarena”. Lasse Ericson berömmer även de som arbetar hårt inom själva verksamheten i Mora, inklusive vaktmästarna som sliter med att få bort snön under vinterhalvåret.
Små förändringar räcker dock inte. Hoppet står till en förändring i förutsättningar. Det behövs andra ytor än de som finns idag.
— Vi får titta på vad vi gör för flicklagen i ungdomsfotbollen. Där har vi otroligt många som spelar, fast med de träningsmöjligheter vi har blir det svårt. Vi tappar dem över vinterhalvåret.
Trots 1200 aktiva från 5 till 8 års ålder finns inte rätt möjligheter till utveckling. En aspekt för att utveckla damfotbollen handlar om förebilder.
— Många saknar förebilder idag. Att Mora har haft påsk-skola i veckan för pojkarna, men inget för flickorna, säger mycket om var vi är just nu. Jag tror att föreningarna i Ovansiljan-området måste lära sig samarbeta mycket mer för att det ska finnas en ren verksamhet för flickor.
Flickornas utsikter inom fotbollen kan bli avsevärt bättre, menar Lasse Ericson, något som bidrar till att de ofta byter ort. För att råda bot på stora delar av problemet har Lasse – gemensamt med andra engagerade – bildat Ovansiljans FF.
Intresseföreningens huvudfråga är att få lokalpolitikerna till att bygga en ny fotbollshall.
— Detta är inte bara för etablerade lag; det är en fritidsanläggning för jättemånga barn året runt. Då kan vi träna mer, sysselsätta fler och få flickor att vilja fortsätta här. Även 2026 tycker jag vi lägger ned för lite tid på dem.
Idag går det 5000 aktiva per sporthall i Mora; vilket stärker argumentet för ett nytt bygge. Viljan är stor och önskan är att politikerna tar ett krafttag för saken.
— Fotbollshallen vi jobbar för blir livsviktig. En gymnastiksal duger inte. Över 50 procent av allt idrottande är fotboll – enligt siffror Svenska Fotbollsförbundet tagit fram. Vi kämpar för att hallen ska bli till och vi vill att politikerna och idrottsföreningarna ska förstå hur viktigt det är, säger Lasse Ericson.