”Många kör för fort” – oro vid Vads skola

Tung trafik och fortkörningar utanför Vads skola väcker oro bland både personal och föräldrar.

Lärare beskriver hur långtradare, timmerbilar och personbilar ofta passerar i hög fart – trots att det är 30-sträcka och markerad skolzon.

— Många kör för fort. Vissa saktar ner lite när de ser barnen, men nästan ingen kör så långsamt som man ska, säger läraren Pauline Jansson.

F-3-skolan, med omkring 100 elever, ligger precis intill en väg som används som en viktig länk mellan Västerbergslagen, Avesta och vidare norrut. Vägen har blivit en vältrafikerad sträcka för både pendlare och tung trafik, något som gör att situationen ibland känns ohållbar.

— Det är klart att vi är oroliga, särskilt när barn ska ta sig till och från skolan. Även om många elever kommer med skolbuss eller skjutsas av föräldrar finns det också de som går själva. Och även om vi vuxna alltid är ute på rasterna blir man extra vaksam när man hör en lastbil på väg i hög fart, säger Pauline Jansson.

Personalens oro gäller inte bara resorna till och från skolan. Även under raster kan det uppstå riskfyllda situationer, exempelvis om en boll råkar hamna utanför staketet. Skolan har rutiner för att alltid ha vuxna på plats som kan ingripa, men det är ändå något som oroar.

— Vi gör vad vi kan för att hålla barnen trygga, men när man står där och hör hur trafiken dundrar förbi så känner man att vi inte kan påverka allt, säger Pauline Jansson.

Skolan har under flera år bett om fler hastighetskontroller. Under de senaste sex åren har personalen bara sett polisen mäta hastighet vid skolan två gånger.

— Vi har särskilda hastighetsveckor där vi försöker stå vid skolor, och då brukar vi vara där någon gång. Men jag kan inte säga exakt hur ofta vi har varit i Vad, säger områdespolisen Emmeli Klodner.

Hon betonar att polisen styr mycket av sin närvaro utifrån tips och anmälningar från allmänheten.

— Om det finns ett stort behov så är det viktigt att det kommer in via våra system. Lägger man in det på polisen.se hamnar det hos oss och då kan vi prioritera platsen högre, säger Klodner.

På kommunen finns förståelse för oron, men möjligheterna att själva genomföra fysiska åtgärder är små.

— Vi vill ju att det inte ska gå för fort, men vi kan inte göra några fysiska åtgärder. Det är Trafikverket som är väghållare, säger Göran Pålsson, gatuchef i Smedjebackens kommun.

Kommunen kan föreslå åtgärder och sätta upp skyltar, men det är Trafikverket som fattar beslut om fartgupp, avsmalningar eller andra mer permanenta lösningar.

Hos Trafikverket är man medveten om problemet. En första åtgärd blir att mäta hur trafiken faktiskt rör sig utanför skolan.

—  Vi har pratat med kommunen om att börja med en hastighetsmätning, för att se hur fort trafiken kör i verkligheten. Då får vi en bild av problemet innan man kan prata om eventuella åtgärder, säger Christina Hjort, samhällsplanerare på Trafikverket.

Men även med fakta på bordet är vägen lång till eventuella fysiska förändringar.

— Tyvärr ser det likadant ut på många platser i länet, där skolor ligger längs statliga vägar. Vi måste prioritera bland behoven, och det är Region Dalarna som fattar beslut inom länstransportplanen. Alla problem kan inte lösas på en gång, säger Christina Hjort.

För personalen på Vads skola blir det ändå en känsla av att hamna i kläm. Skolan ligger i ett gränsland mellan olika polisområden, och vägen är statlig – vilket gör att ansvaret upplevs splittrat.

— Det känns som att vi hamnar mellan stolarna. Vi ser ofta poliskontroller i Söderbärke, men här i Vad är det sällan någon som står, säger Pauline Jansson.

Föräldrar har enligt personalen inte drivit frågan särskilt aktivt, även om de delar oron. Men på skolan hoppas man nu att de samlade rösterna från lärare, föräldrar, polis och kommun ska leda till att Trafikverket tar frågan vidare.

— Det viktigaste är att barnen kan vara trygga. Vi vuxna kan aldrig ersätta fysiska åtgärder i trafiken. Så det är bra om någon nu verkligen tittar på det här, säger Pauline Jansson.