Ångbåtsentusiaster träffades för gemenskap i Saxviken

Nystartade Siljans Fartygsförening hade en ångbåtsträff i Saxviken i Mora under lördagen. På plats fanns entusiaster från flera delar av Siljan, nyfikna på hur maskineriet fungerar. För den som ville var det fritt fram att gå ned i pannrummet på de större båtarna.

— Ångmaskinen går så tyst och när man är uppe på däck hör man inte maskinen. Man hör bara vågskvalpet. Det är speciellt, säger Anders Bylon, som äger Flottisten.

Tidigare i år grundades Siljans Fartygsförening. Denna lördag visade flera av medlemmarna upp sina ångbåtar, däribland Flottisten och Laxen.

Anders Bylon är ägare till Flottisten och förklarar att de som vill är välkomna att gå med i föreningen.

— Vi vill få lite fler medlemmar som gillar ångbåtar, lite stöd. De som åker med får ge en gåva. På så vis fungerar det som ett företag, säger han.

Mycket kan verka fascinerande med ångbåtskulturen. Själv köpte Anders Bylon sin båt relativt för fyra år sedan och han har spenderat många dagar med den ute på sjön.

— Jag har haft många flytetyg till båtar. Den här kände jag var riktigt häftig.

Det finns något harmoniskt i att pyssla om en ångbåt och han förklarar att det blivit lite sporadiska turer ute på det blå.

— Det som är så spännande är att hålla båten i gång, att sköta om den. Vi åker ungefär tio vändor per sommar; alltså blir det inte så ofta. Fast vi bjuder bara med folk vid ”happenings”.

Lite kostar det att pyssla om en båten. Det kan det ändå vara värt, för den som blivit biten.

— Nog är det en del underhåll, som att skrapa och måla. Men kulturen med ångbåtar är stor i hela landet. Sveriges Ångbåtsförening har jättemånga medlemmar. I Siljan är det åtminstone fem eller sex ångbåtar. Sedan finns dieselbåtar som en gång varit ångbåtar. De får vara med, för kulturen finns kvar.

Dieselbåtar är däremot inte samma sak som ångbåtar, förklarar Anders Bylon. Det finns en annan charm med doften och ljudet när ångan släpps ut.

I övrigt infinner sig en rofylld känsla.

— Ångmaskinen går så tyst och när man är uppe på däck hör man inte maskinen. Man hör bara vågskvalpet. Det är speciellt.

Anders har gillat ångbåtar sedan han var liten. Det allmänna intresset var något helt annat då än det är idag.

Han kan minnas tillbaka till den tiden.

— Man sprang runt på båtarna när de varit i Leksand, Hjortnäs och Rättvik. När de landat här i Mora ville man ofta se dem och jag har varit på Siljan i hela mitt liv.

En annan som fastnat för detta är Gösta Karlberg från Rättvik. Utöver att äga den större ångbåten Agnes har han en mindre vid namn Smulan.

Den visade han upp vid Saxvikens kaj.

— Den här skaffade jag 1993. Båten byggdes som en roddbåt på Sollerön på 1940-talet. Efter köpet fick jag tag i en panna och maskin, provade att sätta dit den. Och det fungerade så bra, säger Gösta Karlberg.

Därefter satte han ett tak på Smulan. Succesivt blev båten en farkost som passade för kortare turer på sjön.

Gösta har också tagit med den ut på olika kanaler runtom i landet.

— Jag har åkt på flera kanaler. Bland annat har den åkt en liten bit på Göta kanal. Kinda kanal är en annan, liksom Strömsholms kanal och Dalslands kanal. Överhuvudtaget är det trevligt att åka dessa sträckor.

Hans större båt Agnes håller till på sjön Ljugaren i Rättvik. Där får den vara i väntan på bättre tider.

Trots att Gösta Karlberg låtit den stå i sommar är han minst lika nöjd med denna ångbåt.

— I år har det varit för lågt vattenstånd, så jag har inte kunnat köra den lika ofta. Båda är ganska lätta att sköta om – men Smulan är lättare att ta med sig till andra ställen.