”Jag älskar det här livet”

Upp som en sol, ned som en pannkaka och upp som en sol igen. Så skulle man kunna summera alpina skidåkaren Anna Swenn Larssons säsong. Jag träffar Anna på toppen av Rättviksbacken och utsikten är bedårande. I den här backen har hon tillbringat massor av tid. När jag ber Anna att reflektera över den gångna säsongen så ser jag på henne att det där är ett avslutat kapitel för henne, hon har redan analyserat varför det gick som det gjorde.

—Det började i augusti med försäsongsläger uppe på glaciärerna och allt kändes verkligen superbra. Jag hade satt upp höga mål när jag stod bakom startgrinden i Levi, första åket gick okej men i det andra grenslade jag.

Det var inte den starten på säsongen Anna ville ha, men det skulle komma mer…negativt. På de tio första tävlingarna grenslade hon på sju, åkte fel på en, kom på en sextonde plats på VM och hamnade på tionde plats i den sista världscupstävlingen.

Anna har det här som yrke, nu är det kanske lite mer än ett jobb, men tänk dig själv att syssla med något där du måste visa resultat varje dag och det funkar inte. Hur tänker hon när allt detta händer, vad kan hon göra åt saken?

—Det började att sätta sig i huvudet och jag började att tvivla på mig själv. Jag intalade mig själv att jag skulle satsa och att jag vågade men ändå smög den där osäkerheten sig in. Tvekar man så grenslar man, så är det. Det funkade bra på träning, men vad hjälpte det?

Anna valde att satsa hårdare, att tävla mer. Hon började att parallellt med Världscupen också köra i Europacupen.

—Jag tog fem eller sex pallplatser i Europacupen, jag kände att jag kunde åka på ett mer avslappnat sätt och att det blev roligt igen. Det var då det vände.

Säsongen avslutades för bara någon vecka sedan och planeringen inför nästa säsong är i full gång. Nyligen kom Anna hem från ett barmarksläger på Kreta med Sveriges Olympiska kommitté. Men sluta åka skidor för att säsongen är över gör hon inte.

—Det finns fortfarande mycket snö kvar i Åre, så nu är det turåkning som gäller.

Du drömde en gång i tiden om att leva det här livet som du gör idag, blev det så bra som du trodde?

—Jag älskar det här livet, jag gillar att resa, upptäcka nya ställen och att utmana mig själv. Nu har jag inte uppnått alla mina drömmar än, så jag är sjukt motiverad att försöka att komma dit.

För en oinvigd känns det som om säsongerna går i varandra, det är inga fem veckors semester i den här branschen. Nästa säsong innehåller ett OS.

—Mitt mål inför nästa säsong är att jobba mig tillbaka i världscupen, få till min åkning och var med på OS och väl där gå för topp placeringarna, säger Anna med brinnande ögon.

Hon är på resande fot 200 dagar om året och hem till Rättvik är hon inte så ofta. Hon tittar ut över Rättviksbacken och säger att den har varit fantastisk för henne som ungdomsåkare, det var här allting började. Hon spelade fotboll, handboll, höll på med längdåkning, friidrott innan hon valde alpint.

—Det var väl den grenen som gick bäst även fast jag spelade fotboll ganska länge. Sen kom jag in på skidgymnasiet och det var då som jag bestämde mig för en riktig satsning på skidorna.

Tillbaka nu till den knackiga inledningen på förra säsongen, har vi med vanliga jobb någonting att lära av Anna, hur hon tänkte?

—Visst tänkte jag ge upp, det här suger röv och min pojkvän fick väl ta en del skit. Men samtidigt visste jag att det där bara var frustration. Jag försökte att inte gräva ner mig för djupt i de negativa känslorna. Gräver du gropen för djup så blir det svårt att ta sig ur den. Jag pratade mycket med mina nära och kära här i Rättvik, sökte stöd och fick det. Att umgås med människor som ger dig energi är ett bra tips.

Anna Swenn Larsson kommer alltså från Rättvik och ryktena säger att hon har spelat fiol och på frågan om hon skulle kunna spela Gärdebylåten så svarar hon:

—Absolut!