”Efter det här har vi lärt oss att vad vi än gör i framtiden, så ska vi äga det”

Det är full fart i rodelbanan i Rättvik. Tillresande och rättvikare sida vid sida som njuter av utsikten och farten. Men frågan är hur länge till det är möjligt? Efter första åket är bröderna Vilgot och Vide Eilertsen ifrån Sundsvall supernöjda. Med flera åkbiljetter på fickan, ger de sig upp i rodelliften igen nynnandes låten  ”Allting är så mäktigt” Vid nedfarten står Kersti Edenheim. Hon tycker också att utsikten är mäktig, men hela situationen med arrendeavtal och kommunikationen med kommunen drar lite mer åt det övermäktiga känslan för henne och maken Krister Karlsson i nuläget.

— Sista mars ska vi vara ute, då går uppsägningstiden ut, vilket innebär att vi inte kommer kunna driva anläggningen i vinter, berättar Kersti Edenheim och Krister Karlsson som förestår Rättviksbacken.

Berätta?

— Grejerna vi har att sälja, så som skidutrustning, liftbyglarna, ja allt man kan skruva ner på anläggningen är vårt och behöver säljas iväg innan vintersäsongen börjar, det vill säga nu efter sommaren.

Enligt paret har man under lång tid försökt ha en dialog med kommunen angående framtiden. 

— Vi förstår inte hur kommunen tänker, vill de driva det vidare själva? undrar Kersti.

Paret har ett slags arrendeavtal och när svar på hur framtiden blir uteblir, så gör även investeringarna det och ägarparet har tappat modet. De beskriver det som att de helt enkelt har tappat styrfart och ledsnat som entreprenörer.

— Skrämmande att det inte verkar finnas någon plan eller helhetsgrepp på vad man vill med anläggningen. Vi har förlorat förtroendet för kommunen och det är svårt att engagera sig när man inte vet något om framtiden. Hon berättar vidare att rodelbanan är kommunens, även om de själva har lappat och lagat den många gånger, men rodlarna är parets och de är riktigt dyra. 

Vad kostar en rodel?

— Mellan arton och tjugo tusen kronor. 

Vill kommunen köpa utrustningen av er?

— Vi vet inte, vi vet ingenting för de berättar inte någonting för oss! Säger Kersti och fortsätter

— Utan rodeln skulle Rättvik skulle tappa en stor turistattraktion. Det här är en av de få parallella rodelbanorna i norra Europa. Många besökarna har rodeln som en av de aktiviteter som lockat dem till Rättvik. Man besöker även höghöjdsbanan, badar, kör gokart och stannar över.

— Att skidbacken försvinner kommer påverka rättvikarna mest och det jag och Krister ältar mest är att vi sviker alla skidåkande barn och ungdomar som har åkt här sedan de var knatteåkare. Det är intäkterna från sommaren håller skidbacken igång vintertid.

— Efter det här har vi lärt oss att vad vi än gör i framtiden, så ska vi äga det, konstaterar paret.

Arrendeavtalet med kommunen löper alltså ut den sista mars för omförhandling. Men något omförhandling har alltså inte skett vilket gör att paret som idag driver slalombacken står frågande inför hur det kommer att bli i vinter och framöver. Att både chefen för samhällsutvecklingsförvaltningen, Jonny Gahnshag och fritidschefen Bo Bifrost lämnat sina tjänster och att det just nu är semestertider gör också att ärendet ligger lite på is tills de nya cheferna tillträder i höst.

Att Kersti och Krister nu inte har någon plan på att bedriva någon verksamhet i vinter förvånar kommunalrådet Jonny Jones ( c ) som menar att det här är något som måste diskuteras med kommunen eftersom de har kontrakt på att hålla backen öppen inför kommande säsong.

— Jag är inte uppdaterad i detalj i det här ärendet, men om de planerar att inte bedriva verksamhet i vinter då måste de ju ta kontakt med kommunen om de inte redan har gjort det. Vi jobbar för att slalombacken ska drivas vidare men letar efter andra lösningar, säger kommunalrådet Jonny Jones ( c ).

— Skrämmande att det inte verkar finnas någon plan eller helhetsgrepp på vad man vill med anläggningen. Vi har förlorat förtroendet för kommunen, tappat styrfart och det är svårt att engagera sig när man inte vet något om framtiden, avslutar Kersti.