”Jultomtarna ska ha snälla ögon”

Över 4 000 tomtar under 30 års tid. Så många tomtenissar har Åsa Forselius samlat på sig. Hemma hos Åsa och maken Kennets gård i Hansjö kan man sommartid se deras tomt fyllas av just tomtar.

— Att samla på jultomtar är ett intresse som jag ärvt efter min pappa, ett arv som jag inte ens visste om, berättar Åsa.

Åsas mamma och pappa skilde sig när dottern var ung. Hon tappade kontakten med sin far och visste långt upp i åren inte om hans stora intresse för tomtar.

— Jag fick veta att vi hade samma intresse efter att pappa hade dött, det var tomtar på varje millimeter hemma hos honom. Jag fick en tomte efter min pappa, det var ju bra så, säger hon om minnet efter sin far.

Det var för 30 år sedan som Åsa började samla på tomtar. För fem år sedan gjorde vi ett besök hemma hos Forselius vid juletid och då tippade maken att det fanns mellan 3 700-3 800 tomtar i parets jättelika samling.

— Jag vet ingen exakt siffra, men nu har det passerat 4 000, det vet jag, säger Åsa bestämt.

— Ja, nog är det över 4 000. Vi köpte tio tomtar nyligen när vi var på loppis, fyller Kennet i.

— Vi ska väl ta och räkna här nån gång, vi får ta rad för rad och skriva upp hur många det är.

Och alla jultomtar är olika. Nästan i alla fall, något enstaka exemplar har de två av.

— Det är ingen sport att ha dubbletter, skrattar Åsa.

Förr lät de tomtarna stå ute året runt.

— Men numera plockar vi in dem i gammelstugan. Det är inga riktiga vintrar längre, tomtarna fryser sönder om de står ute när det är dåligt med snö.

När det gäller gammelstugan hyser hon stor kärlek till den av en särskild anledning.

— Jag är så privilegierad som får ha gammelstugan, den är efter min mormor. Att kunna ha tomtarna där är en hälsning till henne.

— Det känns jätteskönt att kunna ha tomtarna i stugan, men det börjar bli lite trångt där, säger Åsa och bjuder på ett nytt skratt.

Paret visar mig runt i den lilla stugan som tomtenissarna håller på att växa ur.

Det är inte bara i gammelstugan som tomtarna finns, de bor även inne i Kennets och Åsas hus. Där bor även Nisse, en vit lurvig vovve.

— Vi tänkte inte vi skulle ha nån mer hund, men Kennet skaffade en ändå för tre år sedan, utan att berätta det innan för mig.

Den japanska spetsen, som är deras fjärde i samma ras, har det passande namnet Nisse.

— Det roliga med Nisse är att när vi till sommaren ställer ut tomtarna och stugorna, så går han aldrig in på själva gården, han springer runt.

— Och lika när jag går in i gammelstugan, då följer han inte med, Nisse stannar ute.

Men han är inte rädd för de tusentals tomtar som finns hos Forselius, poängterar Åsa.

— Jag tror han menar att de ska få ha lugn och ro. Och inomhus kan Nisse lägga sitt huvud på någon tomtes ben då han vilar.

När Forselius besöker loppisar är det i första hand för att hitta jultomtar som de inte har sedan tidigare. Åsa har fört över sitt intresse på maken Kennet som lärt sig vilka krav som gäller.

— Jag köper inte alla tomtar jag ser. Det ska vara snälla ögon, de ska vara öppna, en jultomte ska se snäll ut, annars får det vara, poängterar hon.

— Häromdagen hittade jag en tomte och visade Kennet och sa; ”Titta vilka otäcka ögon den har.”

Så där blev det inget köp. Förutom alla tusentals tomtar är Åsa stolt över den arbetshäst med kärra som står i gammelstugan.

— Kennet har ställt dit mjölkkrukor och i somras bättrade han på hästen med lite färg.

— Jag ska måla husen också som vi har utomhus på sommaren, säger Kennet.

De skulle gärna ställa dit ytterligare en arbetshäst så att den första får en kompis.

— Vi tittar hela tiden efter en, men de finns inte att få tag på. Vi får vara glad för den vi har, men vi skulle gärna vilja ha en till, vädjar Åsa till någon som kanske har en liknande häst med dragkärra till försäljning.

Många är det som nyfiket studerar Forselius stora samling av jultomtar. Åsa berättar om en händelse i somras.

— Det kom en person som knäppte lite kort. Sedan hade någon gjort en julfilm av de korten med musik och lagt ut på Instagram, så nu börjar man bli lite av en kändis, haha.

Åsa och Kennets son bor i huset bredvid. Paret har ett barnbarn; Maria, som med sambo och katt bor mer centralt i Orsa.

— Maria blev mäkta stolt när hon fick se julfilmen med våra tomtar som de lagt ut på Instagram.

— Det blir väl hon som får ta över alla jultomtar en dag. Maria är intresserad, men det är inte säkert att hon vill ha så många tomtar som jag har, skrattar Åsa.