Julkorten som försvann spårlöst kom iväg
Anita Ågren hade lagt ner tid på att skriva julkort, men under en promenad med hunden tappade hon påsen som de låg i. Som tur var hittade en vänlig själ påsen med julkorten liggandes i snön och la dessa på brevlådan.
— Hon ska ha en stor eloge för att hon tog reda på julkorten och postade dem åt mig, säger Anita tacksamt.
Den som hittade i julkorten var Anna-Carin Hallström. När hon såg dem ligga på marken var det ingen tvekan på vad hon skulle göra. Hon stoppade julkorten i närmaste brevlåda.
— Ja, det var bara en självklarhet för mig, konstaterar hon.
I denna digitala värld har fysiska julkort minskat avsevärt, men det finns fortfarande en del som håller traditionen vid liv med julhälsningar som man kan ta på.
Så för 78-åriga Anita var det här förstås av stor vikt att julkorten verkligen kom fram.
— Jag hade skrivit 14 julkort och även personliga små brev som låg i kuvertet på en del av julhälsningarna. När jag insåg att jag tappat dem, blev jag olycklig, jag hade ju lagt ner en hel del tid på att skriva korten, berättar Anita.
Hon bor efter Storgatan, efter vägen ner mot campingen, och det var under en promenad med sin hund nära sitt hem som Anita tappade den lilla plastpåsen som hon hade stoppat alla julkort i.
— Jag var lite sen med julkorten, men hade hört att om man tar vanliga frimärken och postar korten senast den 21:a, så skulle de komma fram i tid.
— Jag skulle bara rasta hunden och sedan lägga på julkorten och det var när jag skulle ta reda på efter hunden och jag fipplade med mina vantar som jag tappade påsen. Det blev för mycket med bajspåse, vantar och allt jag höll i, berättar Anita som nu kan skratta åt det hela.
När hon förstod att hon hade tappat den lilla påsen med det så för henne viktiga innehållet gick hon för att leta efter den. Men trots att hon inte hade promenerat så långt, hittade hon inte i påsen med julkorten.
— Jag blev ledsen, men jag tänkte i mitt stilla sinne; ”Kanske är det nån som tagit reda på korten och postat dem åt mig.”
— Men jag funderade också på ringa en sierska som jag känner för att försöka få reda på vad som hänt.
Men det var som Anita Ågren hoppades på, att det var en vänlig själ som postat julkorten åt henne. Anna-Carin Hallström ville förmedla att julkorten kommit iväg och la därför ut en bild på Facebookgruppen ”Orsas anslagstavla”.
Hon efterlyste julkortsskrivaren och på bilden ser man ett av kuverten där namn och adress visas i hopp att någon skulle känna igen personerna.
— Jag var inte med i den där gruppen, så jag kunde inte se inlägget själv.
Men en svägerska till de som skulle få julkortet råkade se inlägget och kände förstås igen namnen på kuvertet och berättade för Anita att julkorten hade stoppats i en brevlåda och var på väg.
— Det var lite lustigt att just julkortet till Ingalill och Staffan Viotti i Stockholm låg överst. Det var det som blev synligt på bilden som Anna-Carin la ut och att någon sedan kände igen namnen och räknade ut att det var jag som hade skrivit.
Efter den här händelsen har Anita gått med i ”Orsas anslagstavla” och där har hon tackat Anna-Carin.
— Men jag har försökt få tag i telefonnumret till henne, jag skulle vilja prata med Anna-Carin och tacka. Det var jättefint gjort av henne, säger en tacksam Anita om det som till slut blev en liten härlig solskenshistoria.
