”Jag tror inte alla markägare vet om det här”

Det pågår omarrondering runt om i Dalarna. Som med allt annat finns det två läger, de som är nöjda med resultatet och det som inte alls är det.

När omarronderingen fastslagits kan det kosta flera hundra tusen kronor om man fått sin mark flyttad och vill ha tillbaka den.

Det innebär också att fastighetsägare kan förlora mark som de brukat i många år.

Just det är något som Orsabon Åsa Nyman drabbats av. Åsa är ordförande i Gravbergs samfällighetsförening och det är i byn Gravberg som hon blivit av med en bit mark, enligt de nya områden som Lantmäteriet tagit fram.

— Det sägs att allt ska vara frivilligt, men omarronderingen är ett tvång där man kan förlora sin mark. Säg att du blir av med 100 hektar mark som är din och som du brukat i många år. När omarronderingen väl har trätt i kraft och du inser att du förlorat marken och vill ha tillbaka den, så tvingas du betala 230 000 kronor för de 100 hektar du vill ha tillbaka.

— Och det trots att det är din egen mark som du vill ha tillbaka. Jag tror inte alla vet om det här, därför är det viktigt att säga nej till omarronderingen innan den träder i kraft, menar Åsa.

Och för byarna Gravberg, Rutberg och Täktsberget är det bråttom, enligt Nyman. Före årsskiftet måste man ha lämnat in en yrkan om det är så att man vill ha kvar sin mark.

En omarrondering innebär att man ändrar gränserna för flera skogs- och jordbruksfastigheter inom ett område. Det för att skapa mer sammanhållna fastigheter. Åsa Nyman äger bland annat mark i Gravberg. Det är mark som hon nu riskerar att förlora i omarronderingen, enligt Lantmäteriets nya indelning, trots att marken ägts av hennes släkt i flera generationer.

— Marken i Gravberg ägdes av min farfars farfar redan på 1800-talet. Jag har brukat den och hässjat hö, jag har sett efter den marken i alla år, jag håller landskapet öppet där.

— När Länsstyrelsen besökte Gravberg sa de; ”Åh, vilken fin by”. Det är inte en stor bit mark jag äger och den gränsar till andra marker. Det är jag som håller marken öppen och jag vill gärna behålla den, men de vill ta av mig den marken, berättar en besviken Åsa.

Hon berättar om sina försök att få prata med någon ansvarig på Länsstyrelsen för få dem att ändra den markindelning som Lantmäteriet gjort.

— Men det är hopplöst. Nu vill de inte ens prata med en, de vill att man ska mejla, suckar hon.

Åsa Nyman poängterar att det här är en het fråga bland markägare.

— Jag var på en marknad i till Lobonäs och träffade där en markägare från Malungsfors. Hon berättade att hon hade hade köpt en bit skog som nu hamnade i omarrondering och som hon inte visste om hon fick behålla.

— Det blev mycket snack gällande omarronderingen och det är många som inte tycker att det här är okej. Man måste säga nej till omarrondering om man inte vill det ska bli lika i Orsa.

För ganska precis ett år sedan kom det ett pressmeddelande från Länsstyrelsen Dalarna gällande byarna Gravberg, Rutberg och Täktsberget. Där står det bland annat: ”Efter att Länsstyrelsen haft ett förarbete för byarna har en majoritet av markägarna ställt sig positiva till omarronderingen.”

Men alla är inte lika positiva till beslutet, menar Åsa Nyman.

— Jag tror inte många förstår vad det här innebär och är det så att man inte har svarat, så tolkas det hela som ett ja, att man är för omarronderingen.

— Jag missade ett möte förut och då fick jag höra efteråt att flera markägare var förbannade på mig för de trodde jag som ordförande i Gravberg hade sagt ja till omarronderingen i Gravberg, men jag sa nej direkt jag fick veta det här.

Åsa har överklagat förslaget gällande den bit mark hon äger i Gravberg och som hon kan vara på väg att förlora. Hon uppmanar nu alla markägare att noga kontrollera att de inte blir av med mark som de gärna vill ha kvar.

— Jag vill att det här uppmärksammas hur det går till. Jag tror inte alla markägare vet om det här och att det kan bli väldigt dyrt att försöka få tillbaka sin mark efter att omarronderingen trätt i kraft.

Håkan Mowitz är enhetschef för mark, energi och klimat på Länsstyrelsen Dalarna. Han bekräftar den summan som Åsa Nyman nämner.

— Det kostar 2 300 kronor per hektar som ritas om på kartan över marker. Det här är en förrättningskostnad och säg att du har 100 hektar mark och allt flyttas, så blir det en kostnad på 230 000 kronor.

— Men det här gäller produktiv mark. En myr till exempel är improduktiv mark, där är kostnaden 200 kronor per hektar. På en myr kan man inte skörda skog, då är det rimligt att det också är billigare. Det är så modellen ser ut i dag, informerar Håkan Mowitz.

Han berättar att omarrondering har skett sedan 1960/70-talet och att det förr var betydligt hårdare när en omarrondering skedde.

— Visst finns det ett inslag av tvång i dag också och det är olyckligt. I det här fallet kan jag generellt säga att det handlar om några byar och det är färre antal ägare jämfört med Stora Tuna och västra Leksand där vi nyligen har genomfört omarrondering. Vi från Länsstyrelsen och Lantmäteriet vill i så stor grad det går lyssna till markägarna.

— Det här är en process som pågår och vi vill nå ut till folk, vilket är lättare när det handlar om några byar. Vi vill inte köra över markägarna och det är supertrist om någon blir väldigt besviken, det vill vi försöka undvika. Men det viktigaste är ändå att omarronderingen gör nytta för det stora kollektivet, poängterar enhetschefen på Länsstyrelsen.

När det gäller Åsa Nyman kan Mowitz inte prata om det enskilda fallet, men ger en generell beskrivning.

— Säg att hon har en långsmal remsa mark, då kan den ritas om så att hon får behålla samma hektar, men att det blir en ruta i stället, beskriver Mowitz.

— Är det så att man vill behålla den mark man har, så är det viktigt att man kommer in med ett yrkande. Sedan kan inte jag säga om man får behålla marken, där är det till sist Lantmäteriet som bestämmer.

Nu är Åsa Nyman långtifrån ensam när det gäller att protestera mot omarrondering. Det finns en Facebookgrupp som heter; ”Tvångsarrondering Orsa… Nej tack! Frivilliga markbyten… Ja tack!”

I dagsläget har gruppen cirka 430 medlemmar och där diskuteras det flitigt gällande den omarrondering som är på gång inom Orsa kommun.

Håkan Mowitz hymlar inte heller att det brukar kunna finnas ett visst motstånd.

— Visst är det så. Men jag har jobbat med det här sedan 2012 och jag tror inte att jag nån gång hört en markägare som vill ha tillbaka den gamla fastighetsindelningen när väl omarronderingen är gjord. ”Det här blev inte så dumt”, brukar jag och mina kollegor få höra. Ingen vill tillbaka till forntiden.

Albin Åström, på Lantmäteriet, konstaterar att det kan finnas många viljor när det gäller omarrondering. Han kan inte heller kommentera det enskilda fallet, utan svarar generellt.

— Ärendet i fråga är pågående och inom alla fastighetsbildningsförrättningar gäller att man som sakägare har rätt att föra sin talan, få sina yrkanden prövade och överklaga om man inte är nöjd med våra beslut, poängterar Albin Åström.