”Jag saknade det sociala”

I somras drabbades Monalis Löhf av en stroke. Hon tvingades ta en paus från sin taxiverksamhet.

Tankarna under den ofrivilliga pausen fanns på att eventuellt lägga ned verksamheten.

Men Monalis beslöt sig för att fortsätta och i helgen rullade hon igång sin taxibuss igen.

— Jag saknade det sociala, så jag kör vidare och tar ett år i taget, säger den populära taxichauffören om framtiden.

I fredags meddelade Monalis på sociala medier att hon börjat köra taxi igen efter ett halvårs uppehåll.

— Jag tar det lite ”piano” i början och har startat lite försiktigt. Jag körde nån stammis och fick en kram, så det känns riktigt trevligt att vara igång igen.

Det var den 12 juli som Monalis drabbades av en stroke, men hon hade ändå tur i oturen att det inte blev så allvarligt som det kan bli vid en stroke.

— Veckan innan hade jag ramlat och slagit i huvudet. Jag fick lov att åka in på akuten då och efter den smällen fick jag ett högre blodtryck, så troligen kom stroken av av det.

Monalis låg inlagd två dagar innan hon var redo att åka hem.

— De var enormt fina på strokeenheten, säger hon tacksamt.

— När jag kom hem kände jag mig hjärntrött, så det var verkligen en välbehövlig ”ledighet” jag fick säger Monalis om den sjukskrivning som följde.

Under tiden hann hon fundera länge och väl när det gäller framtiden som yrkesförare.

— Jag åkte själv taxi under tiden och jag åkte även kommunalt. När man åker kommunalt inser man att taxi verkligen behövs, sånt som bara behöver ta en halvtimme kan ta flera timmar när man ska anpassa sig till busstider.

Till en början fick hon av förståeliga skäl inte köra bil, men under hösten fick hon godkänt att köra privat. Lite längre tid tog det att få tillbaka taxikörkortet med tanke på vad som hade hänt.

Så det fanns mycket tid att fundera och tankarna fanns på att lägga ner taxiverksamheten.

— Folk har frågat mig hur jag ska göra, men jag har känt mig osäker och inte kunnat ge något svar. Men nu har jag uppdaterat taxametern och jag har även reparerat bussen för 91 000 kronor.

— Vattenpumpen hade gått sönder och glykol hade trängt in i turbon, allt måste bytas. Jag tog det jag hade för att laga den, så för den skulle måste jag fortsätta, konstaterar Monalis.

Men främst så är det för den sociala biten som hon kommer att fortsätta skjutsa folk. Hon kommer att dra ned på tempot och vill helst att de som vill åka med henne förbokar sina resor.

— Visst kan man försöka ringa, men det är inte säkert att jag kan komma. Jag vill undvika den där stressen att alltid vara redo att åka när som helst på dygnet.

En önskan hon har är om någon tog över hennes företag, då hon poängterar att taxi är en service som behöver finnas på en ort.

— Jag har haft några intressenter, men det har inte blivit något mer. Men om någon tar över, så hade jag kunnat köra åt den nye ägaren.

I väntan på det så rullar Monalis vidare med sin buss. Det är den enda bilen hon har igång nu i taxiverksamheten.

— Man uppdaterar taxametern ett år i taget. Jag skriver inte på några längre avtal när det gäller något annat, då jag också tar ett år i taget och bestämmer jag mig för att sluta så ska jag inte sitta fast i något långt avtal.

— Men nu känns det riktigt roligt att vara tillbaka, självkänslan är bättre då jag fått komma igång igen. Det här är ett så socialt trevligt jobb och jag har själv varit nödställd, så taxi behövs. Det var också så fint när jag fick en kram av en stammis och jag har sett på sociala medier att jag varit saknad, säger Monalis Löhf.