”Jag har bott på många ställen efter Inlandsbanan”

Efter att ha legat i dvala under pandemin har Orsa Jernvägsförening återupptagit sina resor igen. I lördags tog man en tur med rälsbussen efter Inlandsbanan till Sveg. En tur som blev rejält uppskattad, inte minst av snart 93-åriga Vaide Staffas.

— En sån härlig tur och inte minst att få besöka Vassjön, där jag är född, säger den pigga och vitala 93-åringen.

Jonas Blomberg, ordförande i Orsa Jernvägsförening och konduktör under resan, kunde tidigt räkna in att de tre rälsbussarna var fullbokade långt i förväg inför första turen till Sveg på två år.

— Även vi har haft en coronapaus, den 5 oktober 2019 gjorde vi senaste resan till Sveg, berättar Blomberg

Morabon tog över som föreningens ordförande efter att den tidigare, Bosse Karlsson, avled 2015. Jonas berättar om ett stort intresse av att åka med de gamla rälsbussarna.

— Vi har tre rälsbussar, de är från 1956, -57 och -58. Om varje vagn är helt fylld så kan vi totalt ta 130 passagerare, men då är det rejält trångt, konstaterar han.

Orsa Jernvägsförening vill inte ha så välfyllda vagnar, särskilt inte i dessa tider, men lite drygt 100 personer tog man emot.

— Vi hade en liten ”avrostning” för oss själva helgen den 25-26 september. Då körde vi två turer till Älvdalen, en kvällstur och en förmiddagstur. Den turen och den till Sveg är av olika karaktärer. Den till Älvdalen är mer barnvänlig då det är en kortare tur, medan den till Sveg tar hela dagen.

— Det känns kul att komma igång igen, men turen till Sveg var i senaste laget. Våren och sommaren är bästa tiden att åka, då det är ljust. Nu på hösten blir det mörkt så snabbt och all löv på spåret gör det slirigt. Vi kunde till exempel inte stanna på bron vid Storstupet när vi körde norrut, men på hemvägen gjorde vi ett stopp på bron, berättar Blomberg.

En av de drygt 100-talet resenärer var Vaide Staffas, som åkte med sin dotter Anne-Marie Jansson. För Vaide var den här resan väldigt speciell.

— Ja, jag är ju född i Vassjön. Jag har varit dit med bil, med min man, men det var några år sedan.

Maken Olle Staffas blev 95 år gammal, men gick tyvärr bort för cirka 1,5 år sedan, inte långt efter att han drabbats av stroke.

Men den snart (fyller 3/12) 93-åriga änkan verkar hur pigg som helst.

— Ja, jag känner mig pigg. Jag är förvånad själv att jag hänger med så pass som jag gör i den här åldern, skrattar hon.

— Vi bodde tidigare i ett hus i Sandarne, utanför Söderhamn, under 69 år, men sålde sedan huset och flyttade till Bollnäs, där vi har våra barn och barnbarn. Det lite roliga är att adressen i Bollnäs är Stationsgatan, jag som bott efter järnvägen i så många år.

— Maken gick bort i mars 2020, inte långt efter att vi flyttade till lägenheten i Bollnäs. Jag bor och klarar mig helt själv och har ingen hemhjälp. Jag kör även bil, när jag till exempel ska till affären.

Men hon är noga med att bilkörningen ska kännas bekväm.

— Jag är väldigt försiktig när jag kör. Den dagen jag känner att bilkörningen börjar bli svår, då kommer jag att sluta, ingen ska behöva vara orolig att jag kör för länge, poängterar hon.

Det var dottern Anne-Marie som hade sett en annons om turen med rälsbuss till Sveg och berättade det för sin mor.

— Jag tyckte det lät jättekul, så jag sa till dottern att den där turen måste vi göra. Vi måste passa på så länge jag känner mig pigg, säger Vaide med ett skratt.

De tog bilen till Orsa och klev på rälsbussen där, turen till Sveg som startade i Mora.

— Det var en sån härlig dag. Jag hade som sagt varit till Vassjön för några år sedan, när jag och maken åkte bil, men det var mycket roligare att åka på rälsen dit.

Under den 12 mil långa turen, enkel resa, stannar rälsbussen på flera ställen; Emådalen, Lillhamra och Tandsjöborg för att nämna några stopp.

— Vi stannade även i Vassjön och det gjorde vi för Vaides skull, att hon skulle få kliva av på det ställe där hon föddes 1928, berättar konduktören Jonas Blomberg.

Något som Vaide Staffas var väldigt glad över.

— Min gud i himlen, stannade de för min skull? Det var jättesnällt, säger hon tacksamt.

Vid de andra stoppen höll sig Vaide, med ålderns rätt, inne i rälsbussen. Men inte när de stannade i Vassjön.

— Jag var bara tvungen att gå ut. De hade satt fram en bänk som jag klev på, så jag kom både ut och in igen, skrattar hon på nytt.

Vaides pappa Sanfrid Olsson var banvaktare, så hon är född och uppväxt vid järnvägen.

— Jag är född i Vassjön. Pappa var banvaktare under veckorna och på helgerna jobbade han extra som stins. Vi bodde i flera hus efter Inlandsbanan, bland annat i Gråtbäck. I Älvho gick jag i skola under sex år och sedan fortsättningsskola i Tandsjöborg, minns Vaide sin barndom.

Ett annat särskilt minne hon har är när hon tillsammans med sin mor och bror tog båten över Vassjön.

— Vi hade en eka och det var inte tal om att använda flytväst på den tiden. Sedan gick vi över berget till Pilkalampinoppi för att hälsa på tant Anna, som hade till uppgift att spana efter bränder. Det var sån lycka när vi fick göra den utflykten.

Det var mycket minnen som kom tillbaka under resan till Sveg där hon passerade alla ställen efter Inlandsbanan som hon kände till.

— Vi satt och pratade med två kvinnor som var döttrar till Rune Masser. De var väldigt trevliga och jag berättade under resan vad som skulle komma härnäst och efteråt tackade de för guidningen, haha.

Det blev en oförglömlig resa för Vaide, men det var nära att den inte blev av.

— När Anne-Marie skulle boka upp biljetter, så fick hon först höra att det var fullt. Men efter en del mailkonversation, fick vi klartecken 14 dagar innan resan att vi fick åka med och jag blev så glad.

Orsa Jernvägsförening ser gärna att man under resan klär sig lite gammaldags, i tidsenliga kläder, något som Vaide tog fasta på.

— Jag hade faktiskt på mig min fars rock och mössa som han hade när han jobbade som konduktör och stins. Jag skänkte uniformen till föreningen och jag hoppas de vill ha den, att de kan ha nån nytta av den. De tog emot den i alla fall, berättar hon.

Vi måste också nämna något om hennes ovanliga namn.

— Min mamma (Helga) och min moster (Anny) var på cirkus i Orsa. Mamma bar mig i magen och då hade min moster sagt att om det blir en flicka, så ska hon heta Vaide, för det hette en som de hade sett uppträda där. Så jag har fått mitt namn efter en cirkusprinsessa, haha.

Vaide har en åtta år yngre syster i Orsa, Inger Sandberg, som hon brukar hälsa på ibland. Hon hoppas snart få åka till Orsa för att kliva på rälsbussen norrut för en ny tur. Men Jonas Blomberg, ordförande i Orsa Jernvägsförening, berättar att det inte blir någon mer tur denna höst.

— Nästa tur blir till våren, informerar han.

Vaide ser redan fram emot den.

— Det var en så jättehärlig resa och jag hade hoppats få åka snart igen. Man vet aldrig hur länge man får vara så här pigg, men är jag lika pigg till våren, så ska vi absolut ta en ny tur efter Inlandsbanan, säger snart 93 år unga Vaide Staffas.