”Har ni hittat henne?”

Andra chansen Mora Orsa jobbar verkligen brett, inte bara lokalt, om nu någon trodde det.

I slutet av oktober fick man in sin hittills mest långväga katt.

Honan Kwebbel fångades in i trakterna av Leksand och ska inom en snar framtid få återse husse och matte som bor i Belgien.

— Ja, vi försöker lösa det genom ett transportföretag som kör till Belgien och som ska ta katten med sig, säger Susanne Johansson, grundare av Andra chansen.

Ett belgiskt par, Paul och Vera Heymans, var i början av augusti på semester i Sverige med sin husbil. Vid ett stopp vid loppisen Bragehall utanför Leksand i början av augusti smet en av katterna som paret hade med sig. Paret stannade kvar längre än de tänkt för att leta efter sin kära katt, men tvingades till slut ge upp.

Hoppet var nog ganska litet att återse sin kära Kwebbel, men glädjen desto större när paret fick ett samtal från Sverige i slutet av oktober.

— Jag hann inte ens presentera mig. Paul måste ha sett att numret kom från Sverige för han utbrast direkt; ”Jag vet varför du ringer, lever hon?”

— Jag hörde hur de tjoade både Paul och frun när jag svarade att vi hade Kwebbel hos oss, de blev superglada, berättar Susanne.

Det finns ett europeiskt djurregister, men där var inte Kwebbel registrerad. Däremot så hade katten ett halsband på sig med ett lock. När man skruvade av locket fanns där en lapp.

— ”Hej, jag heter Kwebbel. Hittar ni mig så ring Paul” och så stod hans nummer på lappen.

Då hade katten varit borta i cirka 2,5 månad från husse och matte. Efter att det belgiska paret gett upp hoppet om att hitta i sin kära Kwebbel och rest hem, var dock katten synlig vid Bragehall.

— Det är oftast så katter gör, de stannar kvar i området, skickar Susanne med som tips till de vars katter rymmer.

De som jobbar med loppisen kontaktade Andra chansen ganska tidigt för att be om hjälp att fånga in katten.

— Vi har haft koll på katten ett tag, men den har fått stå på vår väntelista då vi haft så många andra katter.

Det blev volontären Maria Israelsson som den 25 oktober fick uppgiften att fånga Kwebbel. Föreningen ansåg sig då kunna bereda plats för honan i katthemmet som finns i Orsa.

Hon lokaliserade katten snabbt, laddade en bur med mat och hann knappt gå därifrån.

— Den svarade på tilltal och verkade nyfiken, så det här kommer nog att gå smidigt, tänkte jag, berättar Mia.

Men det blev lättare än hon ens hade vågat hoppats på.

— Jag hann gå två meter, sedan vände jag på mig om och såg att katten var på väg in i fällan. Jag hann inte ens kasta skräpet, så var hon där. Det tog en minut och 17 sekunder, så det var verkligen snabba ryck, skrattar Maria.

Hon var nöjd med att det gått så lätt att fånga in katten från Belgien.

— Jag sa till mig själv att det här blir en tidig kväll, men jag skulle aldrig ha jinxat sådär. Från ett lätt ärende, blev det samma kväll en av de kämpigaste dagarna vi haft. Det var en stor koloni med katter som vi fick hämta och vi var inte klara förrän halvfem på morgonen.

Samma dag som Kwebbel fångades in, fick Andra chansen ett stort uppdrag på en ort i Dalarna gällande en stor koloni.

— När vi hade hittat 15 katter, trodde jag det var klart då. Nu har vi fångat in 48 katter och vi är inte klara där än. Jag räknar kallt med att det finns fler katter där och alla måste in. Blir det en hona kvar, så är det lika illa igen om ett par år, berättar Susanne.

Hon poängterar att volontärerna i Andra chansen fått bra hjälp från folk på den aktuella orten.

— Det positiva i det här är att ingen av alla 48 katter hade öronskabb. Det är annars himla vanligt att de får det och öronskabb innebär ett fasansfullt lidande för katter.

— Förutom att de har dåligt med hull, så har de förhållandevis jättefina magar och trots att det är så många katter, så är det också förhållandevis lättarbetat. Och alla som hjälpt till så att vi kan lösa det här är guld värda.

Susanne berättar att ett tiotal av de här katterna redan är tingade.

— Det finns ett oerhört stort intresse, konstaterar hon tacksamt.

Tacksam är också Susanne för alla som skänker pengar, mat, kattsand och annat till föreningens fina arbete.

— De har åkt hit från halva länet och lämnat gåvor till oss. Nån har till och med lämnat till oss volontärer. En dag när jag kom hem fanns där en chokladtårta på bron. Då ringde jag till Bettan (en av alla volontärer) och sa att vi måste fixa bestick och assietter, vi har ju annars bara matskålar till katter här, skrattar Susanne.

Över till den belgiska katten igen. När det rasslade in så många katter samtidigt, fick Kwebbel lämna katthemmet och bor för närvarande i ett jourhem.

— Vi håller på att ordna med transport till Belgien med ett transportföretag. Jag har haft kontakt med en chaufför, men först måste vi få kattens pass. Hinner vi inte få det till chauffören åker söderut från Norge, så går det väl fler transporter längre fram, säger Susanne om Kwebbels möjligheter att få återse husse och matte.

Susanne verkar inte se transporten till Belgien som något jätteproblem. Fullt så enkelt projekt, anser inte Maria att det är.

— Men jag brukar säga att Susanne är vår egen MacGyver, hon har lösning på allt, skrattar Maria.