”Gatumusik var en ny företeelse”

Mycket i livet händer av en slump, något som många kan känna igen sig i.

Som att man genom ett förslag att spela akustiskt på grund av man inte vill släpa på tunga grejer helt plötsligt lagt grunden till Sveriges äldsta gatumusikfestival.

Eller träffar kärleken. Pelle Klockar har upplevt båda.

— Ja, det är mycket slumpen, eller bananskal, som Pelle själv utrycker det hela.

Vi har några gånger hört storyn av främst Janne Bäckman, Hellzephyrs sångare, hur bandet 1984 fick en förfrågan att spela när Orsas nya centrum skulle invigas för 42 år sedan. Hellzephyrs tackade ja, men ville inte vara på en scen och lira utan i stället stå på gatan.

— Det var väl jag som var trött på att stå på scenen, jag orkade inte sätta upp en massa grejer, och föreslog att vi skulle stå på gatan och spela akustiskt.

Det här blev embryot till Orsayran som vi ser i dag, drygt 40 år senare, där 100-tals musiker knallar runt på Orsas gator under juli månad och sprider musikglädje.

Att musiker gick på gatan och spelade var något nytt i Orsa på 1980-talet.

— Den där invigningen blev väl ingen succé. Publiken visste inte hur de skulle bete sig och det tog några år innan de vågade närma sig oss musiker, men vi hade i alla fall skitkul.

Pelle har många anekdoter från sitt långa liv som musiker. Om vi går tillbaka några år hade Hellzephyrs precis släppt bandets första platta. Han berättar om den gången de satt på en matmarknad någonstans i Sverige för att lansera debutalbumet. Det kom fram nån bekant och hälsade på Orsabandet, men den stora försäljningen uteblev.

— En vecka senare var vi i Borlänge och då tänkte vi att vi måste göra nåt mer. Då tog vi en bergsprängare och gick runt i butiken, vilket gjorde att vi störde folk och de blev förbannade, skrattar Pelle.

De fortsatte sin turné för att promota den nya plattan och sjösatte ännu en ny idé när de besökte Falun.

— De låtarna vi hade var inte akustiska, vi hade inte det i huvudet, men vi spelade akustiskt ändå och jäkla vilken succé det blev. Folk var glada och vågade komma nära.

Den akustiska idén dammades av igen våren 1984, men vid invigningen av centrum var publiken ute på Orsas gator lite mer återhållsam jämfört med några år tidigare i Falun. Men köpmännen i Orsa tyckte det här var en så bra idé att de ville ha ett liknande upplägg samma sommar.

— Vi träffades hemma hos Janne Bäckman (som då bodde centralt). Första gången var vi 10-15 musiker som gick ut och spelade och jag minns att Pelle Lindström var med.

— Men folk fattade inte riktigt, gatumusik var en ny företeelse och publiken höll sig på avstånd. Men det fanns förfriskningar på olika ställen, så vi kan säga att köpmännen skötte om oss och vi musiker hade jättekul.

I början slutade yrorna tidigt på kvällen, men nåt år fortsatte festligheterna uppe på Fryksås Hotell dit det gick flera bussar med folk som ville fortsätta Yrankvällen.

— På den tiden var det bara fyra yror, men jag tror bussresan till Fryksås den sista Yran ställdes in. Det var så mycket folk där uppe, så det hade varit lite kaosartat de första yrorna.

Så man kan säga att Orsayran tillkom av en slump, för att Pelle Klockar inte orkade sätta upp en massa grejer som skulle vara på en scen. Då var det enklare att ta ett akustiskt instrument och gå ut på gatan.

Slumpen styrde också när Pelle hittade kärleken. Klockar och Per Ström drev som bekant under många år Hellzephyrs Musik, den smått unika affären som numera tyvärr är nedlagd. Pelle hade förlorat sin kärlek i cancer. I Leksand bodde en dam som också förlorat kärleken i cancer.

— Hennes sambo hade en massa gitarrer och hon kände att hon ville göra något med dem och kom till affären när jag och Per fortfarande drev den. Det var första gången vi träffades, berättar Orsaprofilen.

Senare uppstod kärlek mellan två som förlorat varsin partner.

— Vi har åkt emellan i flera år, men jag är mitt uppe i en flytt nu, då jag ska jag flytta till henne i Leksand. Hon bor fint så det föll sig naturligt. Som så mycket annat i livet, man halkar in på ett bananskal, konstaterar Pelle Klockar som för första gången i sitt snart 70-åriga liv lämmar sin fasta punkt Orsa.