”Det var stort att få förtroendet för ett sånt uppdrag”

Ann Beskow var kommunalråd Orsa under 13 år och heltidspolitiker ännu längre.

Sedan många år bor hon och maken Johan van Berlekom i Göteborgstrakten.

Där har de några av sina barn och barnbarn.

Den 27 juli fyller författaren och Orsas tidigare kommunalråd 80 år.

— Jag är egentligen inte så mycket för firande, men jag ska bjuda mina syskon. Tre är i livet där min bror är äldst med sina 95 år, sedan har jag två systrar och jag är yngst. Det kommer vänner och förstås familjen, så vi blir ganska mycket folk. Vi kommer att hålla till en lokal  i Göteborg mitt på dagen, berättar Ann om sitt stundande 80-årskalas.

Sitt 75-årskalas hade Ann i Fryksås. På grund av pandemin tvingades hon flytta det planerade firandet ett år senare. Tillsammans med maken Johan har de fem barn och nio barnbarn. Barn och barnbarn finns i Göteborg, Örebro – och Japan.

— Jag hade bjudit familjen till Fryksås, där vi bodde en vecka. Alla var med, förutom yngste sonen som bor i Yokohama med en japansk fru och de har en liten son. Vi var 16 stycken, det här var i juli 2021 och fruktansvärt varmt den veckan, men väldigt trevligt, minns Ann.

Hon föddes 1945 i Romanäs som ligger i Tranås kommun. När Ann var 15 år flyttade familjen till Göteborg. Hon studerade i Lund och det var efter studierna som hon träffade sin älskade Johan. Det var 1968 och ett år senare gifte de sig.

— På den tiden flyttade man dit jobben fanns och vi hamnade i Örnsköldsvik.

Men där blev paret inte bosatt så länge. 1970 gick flyttlasset till Orsa och Dalarna.

— Jag var utbildad sjukgymnast och fick jobb på Mora lasarett, där jag senare blev chef på avdelningen.

Maken Johan fick jobb som lärare på Orsaskolan.

— Under tiden jag jobbade på lasarettet fick vi våra fem barn.

De vuxna barnen heter Nanna, Hedvig, Sara, Adrian och Aron. Det är Aron som bor i Japan i landets näst största stad med sin lilla familj och har en liten son.

— En gång har vi varit till Yokohama och hälsat på, berättar Ann.

Det var i Orsa som hon hamnade i politiken. Hon gick en studiecirkel som Socialdemokraterna anordnade och 1973 fick hon sitt första politiska uppdrag, som ersättare i skolstyrelsen.

— John Kvarnström, Henry Olsson och Rune Mångs var topparna bland sossarna i Orsa då. Deras stöd betydde mycket för mig och sporrade mig att fortsätta.

1995 blev Ann Beskow kommunalråd i Orsa och fortsatte till 2008.

— Heltidspolitiker blev jag i slutet av 1980-talet, då jag var ordförande i Dalarnas kulturnämnd.

13 år som kommunalråd är en lång tid, konstaterar hon.

— Som jag minns det var det en väldigt positiv tid. Det var tungt och ansvarsfullt, men väldigt roligt. Det var stort att få förtroendet för ett sånt uppdrag.

Under hennes tid ”vid rodret” började kommunen samarbeta mer med näringslivet och andra frivilligorganisationer.

— Det vi gjorde blev en förebild för många andra kommuner. Vi blev mer aktiva i länet och det var kul att vi kunde sätta Orsa på kartan. Rolf Davidsson jobbade på näringslivskontoret och som senare efterträddes av Ola Granholm.

Granholm är som bekant numera ordförande i Företagarna Orsa sedan flera år.

— Vi kom också med i EU, vilket gjorde att vi samarbetade mer med andra partier. Det var en förutsättning för att få olika EU-bidrag, att få till det samarbetet var positivt.

— Jag minns också att vi lyckades lyfta kulturens betydelse. Kulturen har en viktig plats, understryker Ann.

Under hennes tid som kommunalråd byggdes även gamla sågbladsfabriken om. Det som nu heter Dalagatan 1 och där många företag har sitt säte.

— Det kändes väldigt positivt att vi tog vara på den gamla industribyggnaden. Vid invigningen var alla vi hittade som tidigare arbetat i byggnaden inbjudna. De berättade om sågblad, kätting, sparkar med mera. Det gamla mötte det nya.

Något som Beskow också berättar stolt om är bildandet av Orsa Rovdjurscentrum i Grönklitt.

— Det skulle inte vara en vanlig rovdjurspark utan mer inriktad på forskning. De första åren kom det tusentals besökare från Europa.

— Men det utvecklades inte som vi hade tänkt, det tog en helt annan vändning vilket var väldigt tråkigt, säger Ann om den numera nedlagda rovdjursparken.

— Helge Soling och Anders Björklund drev utvecklingen av Grönklitt. De var en fantastisk tillgång, tråkigt att allt runnit ut i sanden. Det var synd när det gäller utvecklingen av Grönklitt, men det kan väl bli bra ändå, fortsätter hon diplomatiskt.

Ann berättar om hennes och partiets idé att försöka göra Orsa centrum bilfritt.

— Helt bilfritt hade förstås aldrig gått. Vi ville ha ett grönare centrum och hade olika idéer, men vi fick inte tillräckligt med gehör.

Om Ann och Johan skulle besöka Orsa nu skulle de få se ett grönare centrum än det varit senaste tio åren efter uppfräschningen som skett.

Sedan finns det förstås annat hon inte var helt nöjd med under sina 13 år som kommunalråd. Hon nämner den infekterade vargfrågan.

— Det var oerhört komplicerat och mycket känslor inblandade. Det var stora problem då och de är väl inte lösta än i dag.

Ombyggnaden av gamla biblioteket vid Kyrkbyn, tycker hon inte om.

— Det platta taket var unikt i sitt slag, det var väldigt synd att man byggde om det.

Något som imponerar på Ann, och inte bara på henne, är de otroligt vackra muralmålningar som numera förgyller centrum.

— De är helt fantastiska, konstaterar hon.

Senast hon och maken Johan besökte Orsa var 2022. För 16 år sedan lämnade makarna Orsa för Göteborg. När vi pratar med henne har paret nyligen flyttat, från centrala Göteborg till Sisjön, som ligger en bit utanför, på gränsen till Mölndal.

— Vi bor i en trea i ett nybyggd bostadsområde och har gångavstånd till sjön. Tidigare bodde vi nära Liseberg, här är det mycket lugnare. Vi har tio minuter till ett stort handelsområde och det tar 40 minuter med buss in till stan. Jag och Johan åker bara kommunalt och vi bor perfekt här.

Förutom att Johan var en välkänd lärare i Orsa, var han känd för sitt intresse för simning. Det håller han på med än i dag, trots att han fyllt 84 år.

— Han cyklar och simmar, det är Johan det. Han har problem med ryggen och att motionera är hans räddning, säger Ann om maken.

För egen del har hon alltid tyckt om att skriva. När hon jobbade på lasarettet skrevs det på ett visst sätt, som kommunalråd skrev hon debattartiklar och dessa skulle var skrivna på ett annat sätt.

— När jag slutade som kommunalråd ville jag börja skriva skönlitteratur. Jag gick ett par skrivarkurser för att komma ifrån det byråkratiska språket.

Hon har skrivit flera böcker med olika teman. Först skrev om en bok om sina år som kommunalråd och numera ägnar hon sig mest åt poesilyrik.

Mest stolt är hon över en boken ”Stigarna” som hon skrev tillsammans med dottern Hedvig.

— Vi skriver om relationen mellan en mor och dotter, där dottern i boken väljer att skaffa barn med en annan kvinna. Det här blev en lång process där jag och Hedvig pratade om boken under våra promenader. En otroligt spännande process.

Ann poängterar att boken inte är någon självbiografi utan en roman. Deras gemensamma verk ”Stigarna” blev väldigt uppskattad, så mycket att mor och dotter bjöds in att prata om sin skapelse i tv.

— Det här var 2018 och vi fick sitta och berätta om vår bok i Malous morgonsoffa, säger Ann inte utan stolthet vid besöket hos TV4 och Malou von Sivers.

Mor och dotter blev även inbjuden till SVT:s Go’kväll.

Ann poängterar att det inte är några problem att fylla dagarna med trevliga sysselsättningar.

— Bilen sålde vi när vi flyttade till Göteborg, men jag tar mig gärna runt i staden med kollektivtrafiken. Jag promenerar och simmar. Går gärna på Göteborgsoperan, där jag har ett abonnemang till kommande säsong.

Hon besöker även konserthuset eller stadsteatern. Hon går även på föreläsningar – gärna författarsamtal.

— När Bokmässan kommer ”bor jag på den i flera dagar.” Det finns så mycket att lyssna på och ta del av.

Hon ägnar förstås en hel del tid åt skrivandet, även hon inte har någon bok på gång just nu.

— Och så följer jag förstås med stort intresse politiken både här hemma och i världen.

— Jag tar igen att umgås med vänner och med våra barn och barnbarn. Tar igen säger jag för under åren i politiken var jag ju periodvis mycket hemifrån och umgänge med gamla och nya vänner var det inte mycket plats för.

Att få ha en god hälsa och att bo i ett land i fred uppskattas varje dag, poängterar hon.

— Jag försöker värja mig från den oro och sorg jag känner för utvecklingen i världen. Alla fasansfulla krig, hoten mot demokratierna, klimatet.

Den 27 juli fyller Orsas förre kommunalråd 80 år och vi säger stort grattis till jubilaren.