”Det här är ett kall”

1936 öppnades Café Älvhöjden i Skattungbyn. Ett populärt utflyktsmål för många och 85 år senare drivs caféet med den fantastiska utsikten av andra och tredje generationen Svälas.

— Det här är ett kall, säger snart 75-årige Berndt Svälas med ett leende.

— Men tack pappa för att jag också fick det kallet, säger sonen Fredrik och skrattar.

Vi träffar far och son Svälas dagen efter att man stängt populära Café Älvhöjden för säsongen. Ett par kompisar är på besök och de sitter och fikar på baksidan av det lilla caféet. På plats är också Pär Svälas, yngre bror till Fredrik.

Det är totalt fyra bröder Svälas och förutom ovan nämnda Pär och Fredrik så har vi Johan och David.

— Alla har varit med och hjälpt till här, poängterar pappa Berndt.

Men i huvudsak är det Berndt och Fredrik som sköter cafét med den milsvida utsikten över bergen. Fredrik bakar och Berndt säljer.

— Jag bakar aldrig hemma annars, det är bara när jag är här och hjälper pappa.

Fredrik är till vardags chaufför och bor i Stockholm sedan många år. Men varje sommar kommer han hem till Skattungbyn och hjälper sin far att fortsätta traditionen med att Svälas ska driva Café Älvhöjden.

— Jag tar tjänstledigt från mitt ordinarie jobb, vi öppnar kring midsommar och så jobbar jag här varje dag till mitten av augusti. Just att man jobbar varenda dag under så lång tid, gör att man känner sig rätt trött och sliten nu, konstaterar Fredrik med ett leende.

— Jag missade ett par dagar här i sommar när jag hade problem med ögonen, flikar Berndt in.

På väggen hänger en tavla med ett tillstånd att driva caféet. Det är daterat den 8 juni 1936 och har alltså 85 år på nacken.

— Det var min mamma Alice och hennes syster Anna som startade caféet, sedan turades de om att driva det vartannat år, berättar Berndt.

Han tar fram ett gammalt foto och till höger på bilden ser man kände film- och teaterregissören Ingemar Bergman.

— Det var 1957-58 någon gång som Ingemar Bergman var här för inspelning av Jungfrukällan och ville hyra caféet till filmen.

Vi kan i sammanhanget nämna att Bergmans Jungfrukällan är en film som utspelar sig på 1300-talet, där en jungfru blir våldtagen och mördad.

Även i dag kan det dyka upp kändisar på Café Älvhöjden. Inte för att spela in film, utan enbart njuta av gott fika och en härlig utsikt.

— Tommy Söderberg, fotbollens tidigare förbundskapten, brukar vara in flera gånger per sommar. Så sent som i lördags, dagen innan vi stängde, var han in här och fikade. Ibland är han ute på ett fotbollsuppdrag och ibland kommer han med frugan, säger Berndt.

— Tommy är jättetrevlig och pratar med alla, poängterar Fredrik.

Trevliga och pratglada är också far och son Svälas när de med värme pratar om sitt älskade café.

— Vi är inte så noga här och vi gör bort oss ibland. Man måste bjuda på sig själv och det är just det som jag tror många tycker om, här är det enkelt och bra, skrattar Berndt.

— Folk vill ha det enkelt, man får inte krångla till det, säger Fredrik.

På 80-talet tog Berndt och hans fru över caféet som förutom några få år varit öppet för besökare varje sommar sedan mitten av 1930-talet.

— 1976 var sista året som mamma drev caféet. Från runt 1980 började jag och frugan, så det är cirka 40 år som jag haft det.

Det var när frun dog som deras son Fredrik blev mer involverad.

— Mamma dog för sju år sedan och jag har skött bakningen de senaste 8-10 åren.

De är noga med att allt är hembakat och tidigt nästan varje morgon sätter Fredrik igång med bakningen inför dagens gäster.

— Förr i tiden var det filbunke och ostsmörgås som var populärast, i dag är det våfflor och smörgås som gäller, berättar de.

I fjol var de väldigt frågande hur det skulle gå att driva caféet med tanke på pandemin.

— Men vi hade hur mycket folk som helst. Folk kom från Furudal, Rättvik och Orsa. Folk hade ”hemester”, så i stället för att åka långt bort så kom de hit, säger Fredrik och tackar sin far.

— Ja, det är pappa som jobbat upp det här, konstaterar han med tacksamhet.

Men det är inte bara fikasugna gäster från närområdet som besöker det gamla caféet.

— Vi har gäster från både Göteborg och Skåne, informerar Fredrik.

— Det brukar ringa en svensk kille som bor i England och fråga om vi har öppet. Han måste hit minst en gång varje sommar, skrattar Berndt.

— Det är det som är så roligt, det är många som kommer tillbaka år efter år.

För två år sedan byggdes en altan som gör att de kan ta emot betydligt fler besökare än tidigare. Och inte minst i dessa pandemitider är det viktigt att ha rejält med utrymme för gästerna.

Berndt fyller 75 år i november och man kan inte låta bli att undra varför han inte njuter av pensionärslivet i stället för att ägna hela sommaren åt att jobba i caféet.

— Ja, den sista idioten är inte född, svarar han med ett stort garv.

Men med tanke på hur varmt de pratar om sitt Café Älvhöjden och alla härliga människor som kommer och fikar, får man bättre förståelse varför de år efter år driver sitt café.

— Jag har ju varit med här sedan jag var liten, så det här har blivit ett kall, förklarar Berndt.

Något som han fört över till nästa generation.

— Tack så mycket för det kallet, säger Fredrik med passning till sin far.

Så nästa sommar står far och son där igen, säljer sitt goda fika, bjuder på sig själva och småpratar med sina kunder.

— Man vet aldrig vad som händer, men det lär väl bli så. Traditionen lever vidare, säger Berndt Svälas.