De hjälper människor till bättre mående

I ett allt stressigare samhälle mår vi människor allt sämre.

Det här är något som Britt-Marie Jemth och Anna-Klara Holgersdotter märker av i sitt arbete som resanterapeut.

De träffar människor som kommer till dem när inte vården räcker till.

— Runt Siljan finns en bild av lugn, natur och livskvalitet. Men bakom den ytan möter vi allt fler människor som kämpar i tysthet med stress, ångest, utmattning och nedstämdhet.

Det här är något som de menar måste lyftas fram. Båda har gått utbildning inom resanterapi,  Britt-Marie Jemth har sin verksamhet i Orsa medan Anna-Klara Holgersdotter håller till i Mora.

— Vi möter dessa människor varje vecka. Det är småbarnsföräldrar, företagare, pensionärer och unga vuxna som hamnat i lång väntan på psykolog, behandling eller annan vård.

Den här långa väntan innebär att måendet försämras allt mer, vilket gör det svårare att komma ”ut från mörkret”.

— Under tiden hinner ofta livet rasa mer än någon förstår. Modern forskning visar att långvarig stress och trauma sätter sig i nervsystemet, inte bara i tankarna, poängterar Britt-Marie och Anna-Klara.

— Ändå finns det i praktiken få sammanhang där människor får stöd att hitta tillbaka till lugn, trygghet och stabilitet under väntetiden.

De vill att den här problematiken lyfts fram för få till en ändring.

— Vi vill gärna dela vad vi ser här lokalt. Hur det är att leva med psykisk belastning i ett område som utåt sett ser välmående ut.

De förklarar att i resanterapi går man djupare än i vanliga samtal för att komma åt orsaken till varför man mår dåligt.

— Inom den vanliga vården tar det allt för lång tid innan man får komma och prata med någon och i väntan på det skrivs det ut mediciner. Det är absolut inte något fel i det, men det finns andra vägar att gå, det finns annan hjälp att få till det som i grunden gör att man mår dåligt, säger Anna-Klara.

Att må dåligt är något som Anna-Klara själv har erfarenhet av.

— Två gånger har jag blivit allvarligt utbränd. Första gången var för 32 år sedan, då tog det två år innan jag kom tillbaka. Andra gången jag gick in i väggen var 2018, då tog det ett år innan jag var tillbaka.

— Det var en väldigt jobbig period när jag gick in i väggen för andra gången. I mina ögon var jag den mest värdelösa som fanns, men då tog jag hjälp av mina kollegor och bland annat Britt-Marie, för att komma på rätt köl igen, berättar hon.

Anna-Klara och Britt-Marie menar att resanterapi borde vara ett naturligt komplement till den vanliga vården, inte minst då det som sagt är långa väntetider att få prata med till exempel psykolog.

— Massage, zonterapi och akupunktur är godkända inom den vanliga vården, men för oss inom alternativa terapiformer som resanterapi är det lång väg att gå, suckar Anna-Klara.

Deras förhoppning är att resanterapi ska subventioneras av den vanliga vården, att patienter ska kunna remitteras till den behandlingen, precis som ovan nämnda behandlingsmetoder.

— Till oss får de som kommer investera i sig själva och betala ur egen ficka, vilket det kan vara värt men eftersom det inte är subventionerat kanske inte alla har råd, tyvärr.

— Visst gör ett tack gott i hjärtat, men det ger inte mat på bordet till oss som jobbar med det.

De berättar att de har klienter från alla möjliga yrkeskategorier.

— Jag har läkare, psykologer och präster som kommer till mig, berättar Anna-Klara lite överraskande.

— Här kommer läkare som själva betalar med egna medel för att få behandling med resanterapi, så varför kan vi inte få samarbeta med den vanliga vården?

Resanterapi går kortfattat beskrivet ut på att man ska få ut det onda.

— Vi vägleder med trygghet, man ska våga möta det som gör ont, släppa ut det som finns känslomässigt lagrat inom sig.

— Sedan är resanterapi inte för alla. De med svåra psykiska diagnoser kan vi inte hjälpa, understryker Anna-Klara.

Hon ger ett par exempel på vad man kan få hjälp med genom resanterapi. Så kallade hemmasittare är vanligt, ungdomar som inte klarar av att gå i skolan och andra vuxna som har oro, sorg, ångest, nedstämdhet och annan känslomässig smärta.

— Först träffade jag en mamma och pappa tillsammans med dottern i ett inledande samtal för att dottern skulle känna sig trygg att göra den inre resan med mig. Sedan var hon till mig två gånger. Efter andra gången var hon tillbaka i skolan. Hon berättade att det kändes jättebra och att hon skulle ut på praktik.

Anna-Klara konstaterar att det är lättare för yngre personer övervinna sina problem. De unga har inte ännu staplat lager på lager av det som tynger ner.

— Man når de yngre snabbare. En kille kom till mig på grund av att han var fruktansvärt åskrädd, han låg och skakade på golvet när det åskade. Det här kom från något som hade hänt när han var liten.

— Efter att han fått göra sin inre resa, kom sommaren och han hade då inga problem när det åskade. Nu har det gått tre år och han har fortsatt inga problem när det åskar.

Det här är guldkorn på fina exempel, som Anna-Klara kallar det, som hon plockar ut.

— Det är verkligen en ynnest att få hjälpa människor. Det är synd att många som kunde få hjälp inte tar sig råd, då vi inte har subventionerad betalning från den vanliga vården.

— Vi är ett bevis på att det finns andra vägar att gå och ju snabbare man kan få ut folk i arbete, att må bra igen, att kunna ta hand om sig själv och sin familj, borde det prioriteras anser Anna-Klara Holgersdotter och Britt-Marie Jemth.

Vi kan också nämna att Britt-Marie och Anna-Klara har evenemang tillsammans. Nyligen hade de en gratis föreläsning på nätet och helgen den 14-15 mars arrangeras en workshop i Tällberg; “Ut ur mörkret”.