Åker till Orsa i stället för att gå i terapi
Bengt Ericson är en välkänd profil under yrorna i Orsa. Han har visat sin stora kärlek till Sveriges äldsta gatumusikfestival genom att tatuera in Orsayran på ena armen.
Nu gör musikern från Kungsbacka än mer reklam för bygden. Han har nämligen skaffat en t-shirt med trycket; ”Jag behöver ingen terapi, jag behöver bara åka till Orsa” står det på tröjan som han stolt visar upp.
— Jag tyckte det var ett jäkla roligt budskap, så jag fick lov att köpa den, säger Bengt med ett skratt.
Den alltid lika glade trubaduren, som är en stor profil under onsdagarna i juli, visade redan för många år sedan sin kärlek till Sveriges äldsta gatumusikfestival genom att tatuera Orsayran på högerarmen.
— Men det är inte bara Yran, jag har en stor kärlek till hela Orsa. Jag har många medmusikanter och vänner överlag och jag åker gärna till Orsa, säger han.
Egentligen skulle han ha åkt de cirka 50 milen från hemmet i Kungsbacka upp till Orsa för ett par veckor sedan.
— Jag brukar vara med på Orsayrans årsmöte, men det blev tyvärr inte av att jag åkte upp den här gången.
Om inte förr så dyker Bengt upp till Orsayran till premiären i juli.
— Och i sommar är det 40-årsjubileum, påminner han om.
Det var 1984 som det var premiär för Orsayran, det i samband att Orsas nya centrum skulle invigas pingsthelgen för 40 år sedan. Hellzephyrs poporkester, med Janne Bäckman i spetsen, fick en förfrågan att spela under invigningen. I stället för att stå på en scen och uppträda, kom Pelle Klockar med idén att man skulle gå ut och spela på gatorna.
Det blev embryot till Orsayran i den gatumusikfestival som vi har i dag, fyra decennier senare. Förutom vid invigningen kring pingst 1984, drog man ihop ett gäng musiker som gick ut på gatorna och lirade under onsdagarna i juli samma år.
— Jag var inte med första året, utan mitt första år på Yran var 1985. Vi var ett gäng från Kungsbacka som åkte upp vecka 28 under 5-6 år och spelade på Yran, berättar Bengt.
I början av 1990-talet åkte han inte upp till Orsa alla år, men så ofta det passade med allt annat han var uppbokad med.
— Men de senaste 15 åren har jag varit med alla år och de senaste fem åren, kanske mer, så har jag varit med på alla yror.
Numera är han glad pensionär, men när han i Kungsbacka jobbade som chaufför och körde rullstolsbuss, såg han alltid till att vara ledig i samband med sommarens alla Orsayror.
— Jag var den enda av oss chaufförer som fick semestern precis som jag ville ha det. De andra visste hur viktigt det var för mig och det var heller ingen som protesterade.
Han behöver inte längre ansöka om semester då han är ”sin egen” och rullar uppåt Dalarna när det är dags för premiär av Orsayran första onsdagen i juli varje år. Men lite pusslande är det för det är inte bara i Orsa ”det händer”.
— Dels så krockar det med Bingsjöstämman, men jag och ett gäng kompisar som kallar oss för Bälgpolarna åker till dragspelsstämman i Ransäter, i Värmland, som är under en vecka i början av juli.
— Men när det blir onsdag den veckan, så åker jag och kompisen Thomas (trogne följeslagaren och bäste vännen Öhrn) till Orsa, är med på Yran och bor på Strandvillan, sedan åker vi tillbaka till Ransäter dagen efter.
När veckan med dragsspelsstämman är slut, tar duon Ericson och Öhrn varsin husvagn och rullar upp till Dalarna och parkerar på Orsa camping.
— Tidigare hade jag husbil, men det är smidigare att parkera husvagnen vid campingen och sedan kunna åka iväg med bilen när man behöver det, konstaterar han.
Bengt och Thomas konstaterar också att First Camp är ”duktig” på att ta betalt.
— Thomas är inte kvar lika länge som jag, han åker hem tidigare. Mina fyra veckor på campingen i somras kostade 18 000 kronor. Jag hade kunnat ställa husvagnen hemma hos en kompis, men man vill ju inte vara till last.
— Jag vill kunna duscha när jag vill utan att behöva fråga och sedan trivs jag också med campinglivet. När jag köpte husvagnen fick jag med ett fint förtält och i det har vi varit mycket sociala när kompisar kikat ner och hälsat på, det är en frihet att bo på en camping.
Till sommaren ställer Bengt upp sin husvagn på Orsa camping igen, men han har ett önskemål till First Camp:
— När de tar så bra betalt, borde man åtminstone ha råd att fylla igen alla potthål, säger han med en passning till ägaren av den populära campingen som ligger så vackert vid Orsasjön.
För några år sedan råkade Bengt ut för en allvarlig trafikolycka, vilket gjort att han under ett par års tid vid yrorna mestadels suttit i en elmoped och lirat gitarr. Han poängterar att han är mycket bättre nu, men han får problem med ryggen om han står för länge.
— Därför är det perfekt med elmoppen. Jag åker med den från campingen in till centrum, det är ju nån kilometer och det skulle vara allt för jobbigt åt ryggen om jag skulle gå.
— Sedan kommer man in med den överallt. Jag kan fälla upp armstöden och det funkar bra att sitta och lira i den, elmoppen är ett förnämligt hjälpmedel, säger han tacksamt.
Det var när Bengt kikade runt på sociala medier som han såg en annons med t-shirten med det roliga budskapet. ”Jag har en känsla av att mina vänner i Dalarna tycker att min t-shirt är frän”, skrev han i sitt inlägg i söndags där man ser en leende Ericson med den nya tröjan på sig.
De positiva kommentarerna lät heller inte vänta på sig.
— Jag råkade bara se en annons på nätet och tänkte att den där måste jag ha, skrattar han.
Det är ganska precis fem månader kvar, sedan får vi se Bengt Ericson i sin elmoped, klingande på gitarren och sin vana trogen en bandana prydd på huvudet, rulla runt på Orsas gator och sprida glädje tillsammans med alla andra musikanter.
Då kommer han säkert också ha den i dag nyinköpta tröjan på sig.
— Om jag längtar till Orsayran? Väldigt mycket. Naturligtvis gör jag det, självklart, säger den alltid lika trevlige musikern med sin härliga Göteborgsdialekt.
