
”Jag kommer alltid vara killen från Siljansnäs”
Mohammed och Alaa ville till Stockholm, men hamnade i Siljansnäs. Där på hotellet på Björkberget, som under en tid var flyktingförläggning, började deras liv i Sverige.
— Träd, träd, träd och så några röda hus långt bort. Det var det första vi såg när vi tittade ut genom fönstret den där första morgonen, berättar Mohammed Alali.
Mohammed och Alaa Alshawa, som han träffat bara några dagar tidigare på tåget mellan Malmö och Stockholm, var i chock. Var är alla människorna? Var är husen? Var är trafiken? Var har vi hamnat? Detta var inte vad de hade förväntat sig. Ändå hade de gjort noggrann research på var sitt håll innan de bestämde sig för att fly från Syrien.
— Vi hade en bild av Sverige som byggde på Youtube-klipp och artiklar om Stockholm, Göteborg, Malmö och trodde ju att vi skulle komma till en stad när bussen lämnade Stockholm för Siljansnäs en sen kväll i november, säger Mohammed.
Vintermånaderna som följde var tuffa. De var båda bestämda med att de snabbt skulle ta sig in i det svenska samhället. Lära känna folk, skaffa jobb, bostad och en framtid, men det var tuffare än de hade väntat sig. Där var ju knappt några människor ute på byn under dagarna och de få de mötte under sina promenader verkade mest stirra ned i backen.
— Jag blev deprimerad och under en period lämnade jag knappt mitt rum. Jag bara åt och sov och såg mina drömmar om det nya livet i Sverige lösas upp och övergå i förtvivlan, säger Alaa.
Men det skulle vända. Efter några månader kom våren och med den återvände livet och framtidstron.
— Det var några ord från en svensk vän, Mikael Kyller, som förändrade allt. Vi åt lunch tillsammans när han sade `Alaa, jag vill bara försäkra mig om att du förstår att du har en ljus framtid här och att Sverige behöver dig`.
Efter de orden ändrades allt. Alaa började tro på sig själv och en framtid i Sverige.
— Att en svensk säger att landet behöver dig. Det gav mig magiska superkrafter.
— Det var likadant för mig. Att få höra att man behövdes och hade en chans betydde väldigt mycket, säger Mohammed som vill lyfta fram sina vänner Cecilia och Markus Zetterlund lite extra för att de stöttade och trodde på honom när han kände sig nere.
Namn: Alaa Alshawa och Mohammed Alali
Ålder: 27 och 24 år.
Bor: I lägenhet i Leksand.
Bodde: I Damaskus och Homs i Syrien.
Jobb: Alaa är arkitekt och Mohammed frisör.
Intressen: Alaa läser helst böcker om teknik och ekonomi. Mohammed går på gymmet fem gånger i veckan och spelar fotboll.
I vår reportageserie om nyinflyttade i bygden brukar de flesta vi intervjuar lyfta fram naturen, lugnet och kanske att de fått ett spännande jobb som skäl till att de flyttat hit. Så var det inte för Alaa och Mohammed. De flydde ett krig.
— För mig började flykten på allvar när jag kom till Turkiet och till slut fick styra en liten motorbåt som var byggd för nio personer över till Grekland med 42 passagerare ombord. Det var riktigt farligt. 50 flyktingar drunknade natten innan vår resa, men jag var desperat, säger Mohammed.
Alaa tog samma väg som Mohammed, men det dröjde innan han kunde acceptera att den enda vägen till ett nytt liv innebar att han var tvungen att bli en illegal immigrant.
— Jag hoppades att jag med min gedigna utbildning inom arkitektur och IT och erfarenhet från att driva teknikföretag hemma i Damaskus skulle göra det möjligt att få visum.
Under uppväxten och studietiden drömde Alaa om att flytta till USA och Silicon Valley så först försökte han skaffa ett visum till USA.
— Jag fick beskedet att jag var tvungen att vänta 13 månader innan jag ens kunde ansöka. Likadant var det när jag kontaktade andra ambassader. Som syrier fanns inte en chans att få ett visum.
Alaa och Mohammed hade alltså Stockholm som mål för sin flykt och de där första månaderna i Siljansnäs önskade de att de fått stanna kvar i staden där de lärde känna varandra under de första dagarna i Sverige. Men nu har de ändrat sig.
— Jag har det jättebra här och uppskattar verkligen att det finns så många fördomsfria människor att prata med om politik, religion och annat. Även om man inte alltid håller med mig så lyssnar man och är nyfikna, säger Alaa.
Vännerna i Siljansnäs betyder väldigt mycket för Alaa och Mohammed. Gång på gång under intervjun återvänder de till hur mycket det tycker om sina vänner i byn och hur viktigt det varit för dem att känna deras stöd och förtroende. Numera delar de en lägenhet i Leksand och känner att de är på väg att förverkliga sina drömmar. Båda har fasta jobb. Mohammed är frisör i Borlänge och Alaa jobbar på arkitektbyrån, Agnas Ark i Leksand. Vad som händer framöver vet de inte, men båda har tydliga idéer om vad de vill göra om de får permanent uppehållstillstånd.
— Jag ska lära mig svenska flytande så att jag kan gå på universitetet och studera nationalekonomi. Efter det ska jag skaffa mig ett bra jobb och ge tillbaka till samhället säger Mohammed.
— I framtiden skulle jag vilja vara med och bygga upp ett teknikföretag som jobbar med innovation. Jag märker att det är en stor fördel att bo i Sverige för mig som är teknikintresserad.
Hur passar Leksand och Siljansnäs in i era framtidsplaner?
— Jag kommer att hålla kontakten med Leksand även om jag skulle flytta härifrån någon gång. Jag ser mig själv äga ett hus i Siljansnäs med en parkering där jag kan ha en gammal bil som jag kan ut och sladda med på sjön på vintern, säger Mohammed.
— Jag har väldigt speciella känslor för Leksand. Jag föddes inte här, men det var här mitt liv i Sverige började. Var jag än befinner mig någonstans framöver så kommer jag alltid känna mig som killen från Siljansnäs, säger Alaa.
Till sist. Har de lärt sig det inhemska språket? Vi testade några ord på Leksandsmål.
Språktestet
Tammôl: Alaa tror det är någon slags mat.
Sinnug: Det låter som långsam eller dum, säger Alaa.
Nässbyâr: Något som har med näsan att göra undrar Mohammed.
Dänjil: Ett namn på en person, tror Mohammed och Alaa gissar på dyrt.
Rätt svar och en del andra ord hittar du här.
Känner du någon som också borde presenteras i vår serie om Nya grannar? Tveka inte att tipsa oss på redaktionen@siljannews.se