”Dynamit-Harry” söker en thaiklubb

Varför flyttar man till en annan ort? Många gånger är det på grund av jobb. Men ofta är det också kärleken som får styra, som i Magnus Hård af Segerstads fall. Han står näst på tur att presenteras i vår serie; ”Nya grannar”.

Magnus, eller Mange som han kallar sig, är bergsprängaren från huvudstaden som för ett par månader sedan lämnade Stockholm för att bli Orsabo permanent.

Och det tack vare kärleken. Den hittade han på Orsayran sommaren 2019 i Christina Oscarson (fd Halvarsson).

— Jag har sålt lägenheten jag hade i Nacka och har bott här sedan i november, berättar han.

Vi träffar Mange nere vid Orsasjön. Christinas son, 8-årige Kevin, ska åka skridskor, men är inte  helt van med det och klamrar sig hårt vid Mange medan mamma står några meter bort och skrattar.

— Åk nu, Kevin…

Men det är inte lätt när man tidigare inte åkt så mycket. Mange däremot är en van skridskoåkare.

— Det är kul att åka långfärdsskridskor, jag har åkt Vikingarännet några gånger, berättar han.

Han är en friluftsmänniska och älskar att motionera. Löpning och skidåkning är också något han ägnar sig åt.

— Skidåkning har det inte blivit så mycket av, men det ska väl bli. Då gillar jag mer att åka långfärdsskridskor.

Men allra mest vill han ägna sig åt kampsport.

— Jag har även tränat vanlig boxning, men thaiboxning har jag hållit på med i många år. Jag söker en klubb här som har thaiboxning.

— Möjligen om Mora Budoklubb kanske har det i sin träning. Jag ska kolla upp det, för det är något som jag gärna vill fortsätta med, thaiboxning är bra motion.

Är det någon som har förslag på var man kan träna thaiboxning, så tar Mange gärna emot tips. För närvarande lär det dock vara uppehåll i sådan typ av träning på grund av pandemin.

— Nu har man ändå andra vinteraktiviteter för sig, så thaiboxning får bli längre fram, men jag hoppas verkligen det finns någon klubb i närheten.

Som sig bör brukar vi testa de nyinflyttade med det inhemska språket, i det här fallet Orsamål. Som vanligt har vi tagit hjälp av Jonas Brus som hittat fyra korta, men kluriga ord.

I alla fall för någon utomstående som har noll koll på det lokala språket.

Första ordet är ”rä”.

— Kan det vara dike?

Rätt svar är; Tjäderhöna.

— Haha, det där är ungefär som när nån pratar Stockholmsslang, då är det ingen utifrån som begriper.

Ord nummer två är ”låjn”.

— Jag chansar på låda…

Rätt svar är; Lin.

Det tredje ordet är ”knåjv”. Efter lite väl mycket till ledtråd svarar Mange ”kniv”, vilket är rätt.

Det fjärde och sista ordet är ”tjåka”

— Det är svårt när man inte får orden i ett sammanhang. Kan det vara något i naturen?

Han får en liten ledtråd; Man kan åka med det här i naturen.

— Kan det vara en släde?

Rätt svar är kälke, så det var det närmaste rätt svar som Mange kom.

— Det var häftiga ord. Kul att man värnar om det gamla språket, det får jag försöka lära mig lite av.

Namn: Magnus Hård af Segerstad
Familj: Tre söner, födda 1993, -96 och -98, sambon Christina samt ”ett gäng” bonusbarn.
Ålder: Fyller 53 år i september.
Bor: Kuruld, Orsa.
Bodde: Nacka.
Intressen: Olika typer av motion, främst thaiboxning och långfärdsskridskor.
Arbete: Har jobbat cirka 30 år med bergsprängning och är arbetsledare på företaget YIT.

Hur det kom sig att han besökte Orsa beror faktiskt på far och son Liljdal i Dadson.

— Jag kände Togga  innan och så åkte jag upp på en Orsayra och hjälpte till att bära grejer där åt dem. Vi bar bland annat ett piano genom Orsa och så fick jag uppdraget att bära kylväska med öl och cider i, berättar Mange med ett ett skratt.

— Det var ett så roligt gäng, så jag kom tillbaka nästa år…

Det var sommaren 2019 och på ett av det årets yror träffade Magnus på Christina.

— Det klickade direkt, konstaterar han glatt.

Efter att ha varit särbos en tid, sålde Mange i höstas en del av sitt bohag och flyttade upp till Christina.

— Det var faktiskt skönt att bli av med lite grejer. Sedan hyrde jag en lastbil och tog med resten av bohaget.

Du har inte fått lappsjuka av att lämna Stockholm för lilla Orsa?

— Nej, jag trivs bra här och från Kuruld, där vi bor, har vi sån fin utsikt över Orsasjön och det är sån fin natur här.

Visst har han fått lite kommentarer från kompisarna i Stockholm som undrar hur han kan lämna huvudstaden och flytta ut på ”vischan”.

— Men varför vänta? Jag ville göra nåt nu, jag vill inte vänta, säger 52-åringen och berättar om kompisen som dog i cancer bara 62 år gammal.

— Väntar man med att göra saker som man funderar på att göra, så kan det helt plötsligt vara för sent. Bäst att göra det när man kan, säger han som ett tips till de som tvekar inför livsavgörande beslut.

Men helt har han inte lämnat Stockholm. Han har kvar jobbet som bergsprängare.

— Vi jobbar in så jag kan vara ledig hela veckor och jag är ledig även varje helg.

Att vara bergsprängare, Orsas egen Dynamit-Harry, låter spännande.

— Jag har jobbat som sprängare i 30 år. Numera är jag arbetsledare på YIT, men jag hoppar även in i produktionen om det behövs.

— Det är mycket att ta hänsyn till när man spränger, framför allt ovan jord och visst kan det flyga sten, men jag har aldrig varit med om en olycka där någon gjort sig illa.

— Då var det mer spännande när jag gjorde lumpen i flottan. Med HMS Carlskrona reste vi till Sydamerika och Nordamerika, vi var ute fem månader i ett sträck.

Fullt så spännande är det kanske inte i hans nya hembygd.

— Jag trivs jättebra här, det är ett fint lite samhälle.

— Men jag undrar över en sak; vad ska man säga om man ska ner till centrala Orsa. Jag får inte säga; ”Jag ska ner på stan” och inte får jag säga; ”Jag ska ner på byn”. Så vad ska jag säga, undrar nyinflyttade Magnus Hård af Segerstad med ett skratt.